Gott slut, Gott nytt

Sista dagen på året är här. Det har varit ett fantastiskt år på många sätt. Nytt jobb, dotter som börjat högstadiet, strålande sommar, badrumsrenovering, nytt jobb för maken, fantastiska samtal med sonen... Listan över positiva minnen är lång. Inte minst min inre resa som tagit stora kliv under året. Men som alltid i livet finns det mindre positiva minnen också. Jag bär dessa prövningar sida vid sida med de positiva för det ena kan inte finnas utan det andra. Inför det nya året ska jag fortsätta försöka stärka de positiva delarna så att dessa får större plats. Lyssna ännu mer till mitt hjärta och våga ta de rätta besluten även om de inte alltid är de enkla. Jag tar med mig Robin Sharmas ord in i 2014 "Hur ditt liv ser ut avgörs till syvende och sist av vilka val du gör och vilka beslut du fattar, allt från yrkesval till böcker du läser, hur dags du stiger upp på morgonen och vilka tankar du tänker under dagen. Om du ständigt utnyttjar din viljestyrka till det yttersta genom att fatta de beslut som du vet är de riktiga, istället för de enkla, kan du ta tillbaka kontrollen över ditt liv."

"Ett medvetet, lyckligt och rikt liv bygger på egna val och är inte styrt av slumpen. För att få det liv vi önskar måste vi handla!"

Med detta önskar jag er ett gott slut på 2013 men framförallt ett fantastiskt 2014!

Stor kram 

Nystart

Lediga dagar. Efter julens smått hysteriska dagar har lugnet lagt sig. Dagarna känns lediga och jag har möjlighet att välja lite själv vad jag vill göra. Underbart. Det skapar tid för läsning, eftertanke och känslor. Det känns alltid lite magiskt när vi står inför ett nytt år. Som om vi har chans till en nystart. Den möjligheten har vi givetvis hela tiden, varje dag /timme är en en nystart, men nyåret känns extra tydligt. Nyårslöften skapas, förhoppningar väcks och förväntan om "ett bättre liv" ligger i luften. Jag känner det också. Jag summerar 2013 och skapar förhoppningar för 2014. Inga nyårslöften dock, mina förhoppningar handlar inte om krav och prestation utan om att känna efter. Lyssna inåt och ta hand om mig själv på bästa sätt. Att göra mer av det som får mig att må bra. 2013 var ett händelserikt år på många sätt och avslutades med en ganska tuff höst. Nu har jag och min familj landat i några dagars ledighet och vi känner alla ett lugn, det lugn vi saknad den senaste tiden. Den känslan vill jag ta med mig in i nästa år. 2014 ska bli ett förvaltande år, jag ska förvalta och vårda allt det fina i livet. Ibland behöver vi "bara vara" i livet och det är precis vad jag önskar mig framöver. Att bara vara i mitt fantastiska liv.

Viktigt

Vad är viktigt? Sju sorters kakor på kalaset? Både kola o knäck till jul? Topp-städat i varje vrå? Hemlagade köttbullar, heminlagd sill och egen korv på julbordet? Det är givetvis upp till var och en att avgöra. Själv har jag mer och mer insett vad som är viktigt för mig. Att spendera tid med de jag älskar, skapa lugn och harmoni runt mig och min familj. Det är viktigt för mig. Att hinna se, känna, uppleva och njuta av mina barn, min man och mig själv. Att finnas för mina vänner och vara en del av deras liv. Det är värdefullt. Det betyder något. Så vad gör då en köpe-kaka eller så på kalaset, när rummet är fullt av kärlek och värme! 

Omvälvande

Ibland kommer alla känslorna på en och samma gång. Den senaste tiden har varit lite så. På ett sätt tycker jag om det men på ett annat sätt är det lite jobbigt. Jag känner mycket och starkt. Jag är en person med engagemang vilket jag även känner. Jag är glad och tacksam över min förmåga att känna, det berikar på många sätt. Men ibland blir det lite mycket och då tar det energi. När glädje, förväntan och lättnad, varvas med oro, ilska och frustration kan det lätt bli lite mycket av det goda. Det tömmer energidepåerna väldigt fort och tröttheten blir påtaglig. Men nu ser jag lugnet komma med mindre känslostormar och mer harmoni. Julen ska i år firas så mjukt och lugnt som möjligt. Energidepåerna ska fyllas till bredden. Det ser jag fram emot. 

Dubbla känslor

I går ledde jag mitt sista pulsmedelpass för terminen. Det var förknippat med dubbla känslor eftersom uppehållet den här gången blir det längsta jag haft som ledare - en hel termin. Jag var lite fundersam innan på om jag skulle känna ånger inför mitt beslut när dagen väl var här. Men nej, det gjorde jag inte. Visst känns det lite sorgligt och när motionärerna uttryckte hur mycket de kommer sakna mig var tårarna nära. Men det kändes ändå skönt, skönt att beslutet är taget, skönt att ta ett kliv åt sidan en stund, skönt att få styra min tid och min träning framöver. Efter söndagens medelpass lägger jag den röda dressen i vila ett tag för att utforska andra marker och få tid att lära mig mer om yoga och mindfulness. Ser verkligen fram emot detta nya, även om saknaden att stå mitten kommer kännas...

Livet återvänder

Äntligen börjar harmonin och balansen komma tillbaka. Renoveringen har städats ut, bara lite småfix kvar och jag börjar få tillbaka mitt hem. Känslan är obeskrivlig. Förra veckan avslutades med strul som resulterade i att jag blev argare än jag varit på länge. Det suger fullständigt kraften ur kroppen att känna frustration och ilska samtidigt som man bor i ett renoveringskaos. Jag är totalt urlakad men numera lycklig att det är över. Jag är väldigt stolt och glad över vårt nya, superfina badrum och ska spendera många mjuka timmar där inne. Varma duschar och doftande krämer ska ge mig tillbaka harmonin. Mot julefriden.

Bekräftelse

Jag talade med en klok och varm vän häromdagen. Vi talade om behovet av att synas och bli bekräftad. Det var ett samtal som väckte många tankar och en del insikter. Älskar när det händer. Jag har ett behov av bekräftelse. Det har tagit sig olika uttryck genom åren och jag tror det varit tydligt för omgivningen att jag gärna står i centrum. Detta har dock mattats av genom åren och i och med min personliga resa jag nu är ute på har det förändrats rejält. Jag märker hur jag uppfattar saker annorlunda, hur behovet av bekräftelse minskat och hur behovet av anonymitet ökat. Jag finner tillfredställelse i mig själv i mycket större utsträckning och behöver inte söka efter det utifrån. Detta har lett till att jag beslutat mig för att pausa mitt ledarskap på Friskis & Svettis den kommande terminen. Jag har börjat uppleva ledarskapet som en press och att stå i mitten ger inte längre samma kick som tidigare. Det har varit sju intensiva år som ledare och jag kanske bara behöver en paus för att hitta inspirationen och kraften i ledarskapet igen. Detta hade varit otänkbart för några år sedan. Då var jympan min kraftkälla så att jag kunnat ta detta beslut visar för mig hur långt jag kommit i min personliga utveckling. Samma sak gäller sociala medier såsom facebook och twitter. Jag märker även där en förändrad attityd från min sida. Dels på frekvensen jag besöker dessa sidor och dels på min känsla när jag väl går in och läser. Känslan som ökar är "vad gör jag här?" och "vad ger detta mig?". Svaret är oftast att det varken är en plattform där jag trivs eller att det ger mig något. Detta är för mig bevis på hur bra jag mår. Kraften kommer inte i lika stor utsträckning från utomstående bekräftelse. Jag har hittat den kraftkällan inom mig och idag hämtar jag hellre kraften där, genom Mindfulness, yoga och egen träning. Det ligger en frihet i det, att kunna landa i sig själv och finna kraften där. Jag har lång väg kvar, men idag väljer jag att fokusera på den långa väg jag gått.

Kämpa

Det händer inte mycket på bloggen just nu. Kaoset i hemmet speglar av sig på det mesta. Rutiner faller samman, det som annars sker på rutin är både omständligare och mer energikrävande. Men slutet närmar sig och vi försöker hålla modet uppe, jag och min fina familj. 

Humöret är något försämrat hos oss alla. Vi försöker prata med varandra och vara överseende när någon svarar vresigt eller gnälligt. Vi enas dock alla i att det blir väldigt fint. Med lite tur får vi fira en lugn och harmonisk advent med ett färdig-renoverat badrum. 

Julefrid

Jag tycker det är ett vackert ord, julefrid. Och trots all stress och press som är förknippat med julen så är det mycket med julen som skänker mig lugn. Julsmusiken, dekorationerna, glöggstunder och adventsljusen. Jag har tjuvstartat med julmusiken och njuter varje minut. Jag riktigt känner hur pulsen går ner och julefriden intar min kropp. En skön känsla som jag försöker njuta av så mycket jag kan nu i renoveringstider. Så en fridfull och lång jul till er alla, varför inte börja njuta redan nu.

Det fortsätter

Måste hänga på följande inlägg lite till, för det har verkligen vänt på ett fantastiskt sätt. Jag har en otålig sida som gärna skapar stress och frustration. När jag ska göra saker så vill jag bli klar så snart som möjligt vilket gör mig stressad och på dåligt humör. Men nu har det hänt. Jag kan greja och fixa med tidskrävande och "tråkiga" saker utan att bli stressad. Jag njuter mer i skapande stund utan att jaga upp mig för att bli klar. Det är en väldigt skön känsla. Förutom att jag mår bättre, är gladare och lugnare så har jag mycket mer energi. Att jaga upp sig tar så otroligt mycket negativ energi. Nu har jag upplevt två hela dagar med stora inköp, mycket skruvande och fixande (läs Ikea-möbler), totalt kaos hemma med renovering och allt detta utan att känna någon stress eller otålighet. Trotts den mindre harmoniska tillvaron under helgen har jag känt mig lugn, glad och full av energi. Det kallar jag att vara på rätt spår!

Det har vänt

För ett litet tag sedan skrev jag att jag kände min självkänsla svikta, det kändes som om jag inte dög vilket gjorde mig ledsen och frustrerad. Detta sporrade mig att jobba ännu hårdare med mitt sinne och min själ. Läste stärkande och peppande böcker, tränade fysiskt, övade mindfulness, använde mig ännu mer av mentala övningar, samt tränade yoga. Och det hjälpte! Jag mår nästan otroligt mycket bättre. Hjärnan är fantastiskt formbar och det går ganska fort. "Allt vi är, är ett resultat av vad vi tänkt", ett citat som jag tror på fullt ut. Jag upplever själv, varje dag, sanningen i den meningen.
Nu är jag på rätt väg och jag ska lägga all min kraft på att fortsätta leva och lära så att mitt sinne och själ blir än mer harmoniskt och lyckligt. Jag har bara börjat!

Spartanskt

Vi är igång med badrumsrenoveringen. Nu består badrummet av betong och reglar. Detta gör vardagens sysslor något mer utmanande. Dusch får ske på gymet eller i den dusch som vi, tack och lov, har i föreningens tvättstuga. Hemmet är rejält rörigare än normalt och det känns lite förvirrat. Men på något sätt gillar jag det. Jag tvingas andas och ta det lugnt. Var sak får ta sin tid, vilket det gör när rutiner bryts. Jag tycker det är mysigt att pyssla i tvättstugan vilket jag nästan aldrig annars tar mig tid till. Jag kan känna ett lugn i att behöva planera in en timme för att familjen ska duscha. Det känns lite som att gå tillbaka till roten. Back to Basic. Och jag upplever ett lugn i det. Det finns något befriande i enkelheten. 

Men visst längtar jag till det är klart, tro inget annat, men jag kan även se stora lärdomar som kommer under vägen. 

Inspiration

                                      
Jag läser just nu en bok som jag känner att jag vill dela med mig av. Den ger mig så fantastiskt mycket inspiration och kraft. Det styrker min tro på att det är fullt möjligt att leva sitt liv i total harmoni, balans och glädje. Att det finns en inre källa inom oss alla och det gäller för oss att finna den. Boken heter Munken som sålde sin ferrari. Jag känner hur den väcker nya känslor, tankar och ger mig kraft att fortsätta mitt arbete mot inre frid. Det finns en uppföljare till boken som jag rekomenderar lika starkt, Vem gråter vid din grav. Där får vi konkreta råd och verktyg att arbeta med på vår väg mot ett bättre, lyckligare och mer harmoniskt liv. Läs dem gärna och låt dig inspireras, ta hand om dig och finn din inre källa.

Glädje

Att känna hur hela kroppen genomströmmas av ren glädje är inget som händer dagligen. Men hjälp vad härligt det är!! Att vara totalt lycklig, känna sann glädje och vara helt uppfylld av stunden är magiskt. Detta fick jag uppleva igår i ca 1 timme och 40 minuter under Bruno Mars konsert. Jag kunde inte sluta le och jag befann mig som i en bubbla. Ingenting annat var viktigt just då och jag upplevde med alla sinnen i total närvaro. Att jag dessutom fick dela upplevelsen med min älskade lyfte det ytterligare en nivå. Magi!!!

Stort Tack för alla fina kommentarer. Ni värmer mitt hjärta och ni har rätt. Jag behöver sänka kraven på mig själv och andas! Kram

En dag att minnas

Alla Helgona. En dag att minnas vår saknade son och bror. En dag att hylla hans korta liv som påverkar oss varje dag. En dag med ljuständning, eftertanke, kramar, mys, skratt och gråt. En dag vi umgås som familj med Oliver i centrum.  

Svajande självkänsla

Jag vet att jag kan, tror jag, eller? Har hamnat i ett läge med svajande självkänsla. Jag bär på en känsla av att inte räcka till, att även om jag försöker kommer det inte gå. Det är en känsla av att inte duga, att inte klara av att leverera det omgivningen förväntar sig. Eller gör jag det? Kanske är det jag som ställer för höga krav på mig själv. Men känslan finns där och jag kämpar för att hitta verktyg att ta mig över till andra sidan. Den sida där jag duger fullt ut, framförallt för mig själv. Där jag är "Good Enough".

Ledig dag

Höstlov och en ledig dag. Det var lite som en tidsresa att vara ledig en dag tillsammans med barnen. Vi startade lugnt, packade sedan med oss picnic och gick ut i skogen. Där strosade vi runt, myste, samtalade och fikade. Två små ekorrar som hoppade mellan träden var en riktig höjdpunkt som vi njöt mycket av att få uppleva. Vi stod där, helt stilla med solens ljus strilande ner mellan träden, tysta och lyckliga medan vi njöt av ekorrarnas lek.
Det var underbart att få uppleva några timmar av det som jag saknar så oerhört mycket, min tid som hemmamamma. Lyckan över att mina barn, 9 och 13 år, uppskattar en enkel dag tillsammans. Att de kan njuta och vara närvarande i stunden är en underbar gåva jag hoppas de bär med sig alltid.

Vi fick med oss en kasse ris, kottar, mossa, ormbunkar och, till barnens stora glädje, hjärtformade blad från skogen. Av detta skapade vi sedan tillsammans en krans till vår saknade bror och son. En krans skapad i full närvaro med massor av kärlek. Sådana stunder svämmar mamma-hjärtat nästan över.

Stora beslut

Denna vecka har präglats av, för oss, stora beslut. Beslut som kan kännas oväntade eller svåra att förstå för omgivningen, men som för oss steg i rätt riktning. Viktiga beslut utifrån hur vårt liv ser ut i dag och vad vi behöver, både som enskilda personer och som familj. Besluten gäller jobb och engagemang på fritiden. Detta för att göra fritiden mer flexibel och därmed kunna anpassa oss till familjens behov så mycket som möjligt. Det är också för att gå vidare, utvecklas, inspireras och hitta nya infallsvinklar.
Det känns bra. Det känns rätt. Och framförallt känns det spännande och nytt.

Morgontanke

Efter en tuff dag igår vaknar jag idag både glad och tacksam. Tacksam för allt det fina i mitt liv. Glad över att jag får vakna till en ny dag och känna glädje över att få vara med. Att se fram emot den nya dagen och livet. Att få krama o mysa med min morgontrötta familj fyller själen med kärlek och kraft. 

God morgon alla fina. Önskar er en mjuk och lycklig dag. 

Paus

Vad vill jag? Vad mår jag bra av? Svåra frågor. Extra svåra är dom att svara på om livet inte erbjuder tid att tänka efter och känna. När livet är inbokat och planerat redan när du vaknar, dessutom med roliga och i många fall självvalda saker, är det inte alltid vi tänker efter. Då kanske vi behöver trycka på pausknappen och andas. Ibland kan det räcka med en kortare stund, men ibland behöver vi en längre paus. Ett andningshål som öppnar upp för möjligheten att tänka och känna. Mår jag bra - egentligen? Lägger jag min tid på det som betyder mest? Kan jag välja bort roliga saker till förmån för sådant som är viktigare för mitt välbefinnande? Är det detta jag vill eller behövs en förändring?
Det är inte alltid lätt att hänga med i livet. Jag förändras, förutsättningarna förändras och att anpassa sitt liv till dessa förändringar är inte alltid lätt. Men när kropp och själ signalerar är det dags att lyssna. Det är dags att trycka in pausknappen för att hinna andas och känna. Det är inte bara bra för harmonin och välbefinnandet. Det kan öppna nya dörrar och vara enormt utvecklande.

Jämnvikt

Hemmablinda är vi nog alla ibland. Jag har även insett att jag är, eller har varit, hemmablind gällande mig själv och mitt liv. Jag är för nära mig själv vilket skymmer sikten. Men så händer något eller någon i omgivningen säger "det där" som väcker en tanke. En tanke som leder vidare till en insikt och sakta faller bitarna på plats.
Under de senaste åren anser jag mig ha minskat ner på åtaganden och aktiviteter. Jag upplever det som att jag rensat rejält och bör därmed skapat tomrum. Men vad jag helt missat är att tomrummen fyllts i samma takt som de skapats. Jag har ersatt en aktivitet eller ett åtagande med något annat.
Jag upplever det som svårt att hinna känna vad jag vill utan saker "bara blir". Plötsligt står jag där och har sagt ja till för mycket. Roliga och spännande saker, men för mycket. Det är väldigt lätt att jämföra sig med andra. Om de klarar att jobba, träna, hålla middagar, engagera sig i fotbollslaget, åka på utflykter, baka, städa, pyssla, laga kreativa måltider mm så borde ju jag. Det vi lätt glömmer, i alla fall jag, är att alla är vi olika. Vi mår bra av olika saker och dessutom tror jag inte de som lever så mår så bra. Det är nog inte bara jag som är hemmablind när det gäller mig själv och mitt välmående.
För mig har den här insikten klargjort mycket. Den har väckt tankar som jag aldrig trodde jag skulle tänka men samtidigt känner jag att en dörr öppnats. En dörr till mer harmoni och frid. En öppning till ett mjukare liv. Nu ska jag smälta dessa insikter och se vart de nya tankarna leder mig. Spännande och lite läskigt men väldigt befriande.

Ont

Jag har så otroligt svårt att ta när kroppen sviker! Jag känner mig besviken, arg och ledsen när kroppen säger ifrån och gör ont. Det händer dessvärre ibland och det är i huvudsak ryggen som säger ifrån. En problematik jag dragits med sedan tonåren. Nu som vuxen har jag lärt mig se vad som utlöser smärtan och i den bästa av världar skulle därmed problemet vara löst, men så är det naturligtvis inte. Det är svårt att leva klokt. Det är väldigt lätt att följa invanda mönster, bra som dåliga. Det invanda känns tryggt även om det inte alltid är bra.
Jag har en tendens att leva i ett för högt tempo och när energiåtgången blir för stor kommer värken. Det är inte så att jag går omkring och känner mig stressad, det handlar om en mer subtil känsla. En känsla av att aldrig riktigt "komma ner" utan att konstant befinna sig högt uppe i energinivå. Det är många små och roliga saker som gör att tiden snabbt fylls med aktivitet, både fysiskt och psykiskt. Detta lilla konstanta påslag gör att kroppen till slut säger ifrån. Livet levs helt enkelt för intensivt.
Om jag nu vet allt detta, och dessutom avskyr när kroppen sviker, varför slår jag då inte i bromsen? Ja, det frågar jag mig ofta...

Min dröm

Min stora dröm har alltid varit att få bli mamma. Jag fantiserade ofta när jag var liten om vem jag skulle gifta mig med och hur många barn jag skulle få. Jag drömde om att få bära och föda mina barn och längtan var så stark att jag inte riktigt vågade tro att den skulle bli sann. För mig har det varit min livsdröm och att den skulle förverkligas kändes overkligt.
Men så händer det! Efter lång längtan - stickan visar att jag väntar vårt första barn och lyckan är obeskrivlig. Kärleken till våra barn går inte att beskriva i ord, det är större än något annat. Likaså blev sorgen, när vårt första barn dör, obeskrivlig. Oliver är mitt livs glädje och sorg, vårt första barn, så efterlängtad och så älskad...
Varje gång jag ser Linn o Rasmus svämmar tacksamheten över. Mina barn. Mina älskade barn.

Jag har det sagolika turen att gifta mig med mitt livs stora kärlek som dessutom förstår och stöttar mig i min önskan om att få vara hemma-mamma på heltid. Att ha fått vara hemma med barnen under deras uppväxt har varit fantastiskt. Min dröm slog in, större och starkare än jag kunnat ana. Åren som hemma-mamma är de lyckligaste i mitt liv och ibland värker hjärtat lite av sorg att det är över.
Min livsdröm är uppnådd. När jag passerar bebis-avdelningen eller gravida mammor hugger det till lite i  hjärtat. Den delen av mitt liv är över. Allt jag längtat efter under hela min uppväxt har redan varit.
Min familj finns självklart kvar och barnen berikar mitt liv varje dag, men småbarns-tiden är förbi och den kommer aldrig tillbaka. Jag saknar tiden hemma med mina små. Vissa dagar väldigt, väldigt mycket. Men jag minns också med stor tacksamhet.

Jag har massor att glädjas över nu med. Livet bjuder på massor att vara tacksam över och jag njuter så mycket jag kan. Så nu får jag hitta en ny dröm för resten av livet. Det finns en hel värld där ute!

Svårigheter

Att vara förälder är underbart, härligt, berikande, glädjefyllt och fruktansvärt svårt. Ibland till och med ångestladdat. Gör jag rätt? Vad behöver mina barn av mig för att må bra? Hur förbereder jag dem på bästa sätt för livet? Hur mycket ska jag stötta och hjälpa? Hur mycket ska jag låta dem hantera själva?
Jag vill så väl men ibland undrar jag om det blir fel ändå. Kärleken till mina barn är större än allt och det är inte alltid lätt att ha ett klart sinne när känslorna är stora och starka. Om inte annat hoppas jag mina barn känner sig älskade, respekterade och trygga. Att de kommer till mig när livet är svårt så att jag får en chans att stötta och hjälpa. Att vi har ett öppet klimat där vi samtalar med varandra om både enkla och svåra ämnen. I föräldraskapet kan jag inte annat än göra mitt bästa och hoppas det blir mer rätt än fel. Inte lätt men jag försöker, precis som många andra föräldrar så jag är inte ensam.

Bloggvärlden

Jag började blogga för ett par år sedan. Hade sedan ett längre uppehåll och tog upp det igen för några månader sedan. Oj vad glad jag är att jag gjorde det. Bloggvärlden är fantastisk! Full av värme, respekt, kärlek, omtanke och glädje. Fina människor som delar med sig av tankar, upplevelser, bilder och känslor. Som tar sig tid att kommentera, peppa och uppmundra varandra.
Att jämföra det med andra sociala medier såsom Twitter, Instagram eller Facebook är en omöjlighet. De är på en helt annan nivå, särskillt det sistnämnda. Bloggvärlden är renare, ljusare och mer harmonisk. Ärligare. Här skriver vi även om det svarta, svåra och hopplösa. Vi får stöd och pepp både vid positiva och tunga inlägg. Vi skriver från hjärtat utan värdering. Det blir ärligt, naket och alldeles underbart att få ta del av. Så Tack alla fina för att ni delar med er. Tack för att ni läser och lämnar vackra spår. Ni är fantastiska!

Böckernas värld

Jag älskar att läsa. Att försvinna in i en annan värld. Om den världen dessutom är full av värme, kärlek och glädje så är läsningen en riktig njutning. Boken ovan och alla jag läst av Karin Brunk Holmqvist är helt underbara. Jag längtar mellan gångerna som jag får kliva in i den fantastiska värld som hon beskriver. Människorna är starka karaktärer fulla av värme och det är en ren fröjd att få vara med i deras liv, även om det är en begränsad tid. 

Jag älskar böcker som får mig att vilja bli en bättre människa. Som inspirerar mig till att se världen med nya ögon. Att få sjunka in i läsningens magiska bubbla. Det är harmoni, total frid och glädje! 

Trött

Har de senaste dagarna känt mig så otroligt trött. Det är en känsla som jag, och säkert många med mig, inte gillar. Jag är en ganska intensiv person som gillar full fart vilket gör att trötthet nästan kan kännas som ett sjukdomstillstånd. Så den här veckan är målet att komma isäng tidigare och försöka ta det aningen lugnare på kvällarna, utöver träningen förstås. Träningen skänker så enorm glädje och energi så den vill jag inte vara utan.
Jag vet inte varför tröttheten just nu känns så stark, men det är väl så, livet går i vågor. Vissa perioder finns det oändligt med energi och andra perioder räcker den inte till alls. Men med vila ska jag få tillbaka energin igen. Hoppas ni alla känner er starka och fulla av energi.

Skönt flow

Livet och dagarna går upp och ner, det är väl känt. De senaste dagarna har jag varit inne i ett skönt flow. Visserligen har jag känt mig lite trött men det har ändå inte stört den sköna och varma känslan jag har. Jag njuter varje minut av harmonin som strömmar genom kroppen och det känns som en varm sol har lagt sig tillrätta i mellangärdet. En mycket uppskattad känsla som jag är väldigt tacksam för. Nu försöker jag behålla känslan genom mindfulness, yoga, promenader och träning. Allt som jag mår bra av och känner lycka när jag utför. Hemma försöker jag vara ännu mer närvarande i mina relationer vilket stimulerar känslan av välbefinnande ytterligare.
Det har varit händelser runt omkring mig som stört harmonin men då jag inte varit direkt drabbad har jag lyckats bibehålla mitt inre flow vilket är, för mig, en enorm framgång. Jag har tidigare haft väldigt lätt att totalt gå in i och nästan ta över känslan för mina vänner när de mår dåligt. Att jag nu har lyckats känna ömhet och empati i hjärta och själ utan att totalt låta dessa känslor ta över mitt eget inre är en stor seger. För mig är detta ett bevis på att mental träning kan ge stora resultat och det är väl värt att lägga energi på.

Höst

Jag älskar hösten och de senaste dagarna har hösten visat sin absolut bästa sida. Hög klar luft som väcker själ och hjärna vid inandning. Luften känns frisk och krispig, färgerna är underbart vackra och temperaturen behaglig. Jag försöker njuta så mycket jag kan. Önskar dock jag hann vara ute och njuta mer. Tiden räcker inte riktigt till, men jag försöker ta tillvara de tillfällen jag får. Välkommen härliga höst.

Träning

Jag försöker träna något mentalt varje dag. Mindfulness, yoga, läsa inspirerande böcker eller helt enkelt bara ge mig själv en paus. Det är så skönt och livgivande.
Men jag älskar ju även den fysiska träningen. Endorfinerna sprudlar och rörelseglädjen känns i varje cell. Den här hösten har vi gått ihop en liten grupp tjejer och delar på en PT ett pass i veckan. Så otroligt roligt. Att vara den som blir påhejad och utmanad istället för tvärtom. Jag älskar att leda och inspirera mina motionärer, det ger en alldeles speciell tillfredställelse av träningen. Men att få fokusera helt på sin egen träning och dessutom bli peppad av någon är väldigt roligt. Kravlöst på något vis. Det handlar bara om mig och min egen upplevelse. Jag hoppas innerligt att mina motionärer upplever något liknande när de tränar med mig. Det är en fantastisk känsla.

Tillfreds?

Mycket är bra. Det mesta är bra eller väldigt bra. Men några bitar vill inte riktigt ligga på plats vilket skapar en känsla av otillfredställelse. Samma tjat varje dag. Samma konflikter och samtal. Vet att det går över. Vet att min envishet och samtalen kommer ge resultat. Önskar dock det gick lite fortare. Det är inga stora saker utan små och egentligen obetydliga. Men de lyckas ändå skapa en viss frustration som jag hellst vore utan. Önskar mig harmoni och känsla av att vara tillfreds. Alla minuter, alla dagar. Vad är det man säger? Sikta mot stjärnorna och landa på månen... Så jag fortsätter sikta mot ett liv med total harmoni.

Kärleks-bubbla

Ett dygn. Ett dygn av samtal, reflektion, kärlek och vila. Ett dygn helt ostörda med bara varandra. Det är så otroligt värdefullt. Allt som inte hinner sägas eller reflekteras kring när vardagen tar över. Det är underbart att ta del av samt delge tankar och känslor med den viktigaste personen på jorden. Att hinna se varandra och mötas ända in o själen. Värmande, energigivande och befriande. 

Jag älskar dig och vår tid tillsammans! 

Släppa taget

Att släppa taget om en tanke är väldigt svårt. Den växer sig lätt väldigt stor, så stor att jag till sist befinner mig mitt i tanken, totalt omsluten. Tankarna kommer dessutom automatiskt och är sällan något jag styr.
Nyligen tog jag till mig en fantastisk reflektion kring tankar som hjälper mig mycket. Tankar är luftiga och utan kropp, som moln, och föränderliga. Tankar har bara makt över oss om vi investerar kraft och engagemang i dem. Låt tanken komma, utan att investera kraft i den, och låt den viktlöst flyga vidare. Mitt Jag är fylligare och kraftfullare än någon tanke och genom fokus på andningen och nuet kan tanken upplösas utan svepa mig med sig. Oerhört befriande.

Vänner

Jag har fantastiska vänner. Några har varit med mig många år, andra har precis kommit in i mitt liv. Jag har inte behov av många vänner, tvärtom, jag har hellre några få men kära. Och de vänner jag har är verkligen kära, de fyller mitt hjärta. De finns när jag behöver tröst, stöd eller pepp. De finns där när jag vill dela min sprudlande lycka eller prata om allt och ingenting. De ser mig, bekräftar mig och finns nära mig. Det fina är att de även låter mig finnas där för dom. De låter mig trösta, stödja och peppa. De låter mig få dela dera sprudlande lycka och de pratar om allt och ingenting. Detta inlägg är en hyllning till er - ni är värdefulla, tack för att jag får vara en del i ert liv!

Rensa luft

Att bära på tankar och känslor utan att förmedla dem kan kännas tungt. Det kan vara en liten sak som i tystnaden växer sig större och större, helt i onödan. Då växer oron och frustrationen inombords som i sin tur riskerar att komma ut vid fel tillfälle och mot fel personer. Allt detta vet jag och ändå blir det så ibland. Ibland, tack och lov väldigt sällan, finner jag mig själv i en situation som utvecklats åt helt fel håll. Dels beroende på mig men även beroende på andra omständigheter. Svårigheten är då att på ett bra och konstruktivt sätt ta sig ur den situationen, vilket är enda vägen för att alla ska må bättre. Flera omständigheter kan leda till att en lösning infinner sig så att tankarna och känslorna får en bra väg ut. Det är enormt befriande när detta sker. Ingen mår bra av att bära känslor och tankar inom sig, det är mycket bättra att vara ärlig mot både sig själv och sin omgivning. Det håller luften ren och andningen lätt. Så nu fortsätter vi den mjuka och sköna vägen fram med lätt luft i lungorna.

Välja

Många val har gjorts i veckan, både stora och små, enkla och svåra. Det har handlat om aktiviteter, förhållningssätt, engagemang, samtal, praktiska göromål, uppfostrande vägledning, vad som bör sägas och mycket mer. Gemensamt för alla val, oavsett om det avsett känsliga beslut eller enklare lösningar, är att magkänslan styr mycket. Magkänslan tillsammans med intellektet brukar ge en bra guidning när val ska göras. Det är viktigt att lyssna på både kroppen och själen. Familjen och vännerna är viktiga för att hjälpa oss se situationen från olika vinklar och därmed öka chansen att valet blir det bästa. Jag har den här veckan både känt mig betydelsefull i andras val och fått fantastiskt stöd och vägledning av andra i mina egna val. En väldigt annorlunda vecka avslutas med en trygghet om att allas våra val denna vecka är väl avvägda och de absolut rätta för stunden.

Acceptera

De senaste dagarna har varit fulla av känslor som svajat upp och ner, förvirring, besvikelse, mer förvirring, ilska, förvåning, förundran, förståelse, tröst och mycket mer. Jag har väldigt lätt att rida med i känslovågorna istället för att stå vid sidan och titta på. Ofta finner jag mig mitt i stormen totalt uppfylld av känslan för stunden. Då är svägningar väldigt påfrestande. Till sist blev det för mycket, det brast och tårarna kom. Jag upplever nu att jag har kapitulerat. Det blev för mycket, jag får acceptera att situationen är ogreppbar och fokusera på annat. Vilken skön känsla! Lugnet lägger sig sakta inom mig och andningen är lättare. Glädjen tar mer plats igen och livet känns lättare.
Vad det blir av allt det andra vet jag inte och just nu spelar det ingen roll. Det kommer bli bra på något vis och fram till dess lägger jag det åt sidan för att ge plats åt fina vänner, kärlek, glädje, värme och mjukhet.

Besviken

Har de senaste dagarna upplevt en känsla av besvikelse. Dels på mig själv, med facit i hand önskar jag att jag agerat annorlunda, med mer kraft och tydlighet. O andra sidan är jag besviken på andra runt omkring som inte tagit tag i eller informerat. Har svårt att dela med mig av denna besvikelse och stannar därför med detta. Återkommer.

Samatha

Samatha, meditation som ska utveckla förmågan till koncentration, lugn och positiva känslor.
Visst låter det underbart! Jag har precis läst en fantastiskt inspirerande bok, "En vägledning till Buddhismen" av Kulananda. Den är full av inspiration och klokhet. Mitt intresse för buddhismen har stärkts ytterligare och jag kommer säkert tillbaka till denna bok fler gånger.
När det gäller meditation har jag övat på egen hand i ca ett års tid. Det är svårt, men enormt givande. Avsnittet om meditation i boken träffade precis rätt och jag tar mig därför friheten att citera ur boken.
" Första gången jag satte mig ner för att meditera var allt ett enda kaos.
Jag minde vad jag hade gjort dagen innan....sedan dök det upp tankar om middagen, därefter blev jag plötsligt arg över vad någon hade sagt till mig...sedan kom jag ihåg en scen från en film jag sett en vecka tidigare..i nästa nu noterade jag fysiska smärtor i min ena skuldra...en förnimmelse som utlöste en liten våg av panik rörande ett möte nästa dag som jag måste komma ihåg....varefter jag började planera vad jag skulle äta till frukost. Sedan översköljdes jag av plötslig ömhet för den besynnerlige mannen som står i grönsaksståndet på torget....denna känsla efterföljdes av funderingar om huruvida kaffe verkligen är skadligt för mig...ett hastigt förbiglidande dunkelt minne av en plats jag varit på i Paris, reflexioner över om språket verkligen beskriver erfarenheten, en önskan om att vädret skulle lbi vackert nästa dag, funderingar om en god vän (vad hon hade sagt)....irritation över mitt knä...Allt detta for genom mitt huvud på mindre än fem minuter."

Som jag känner igen mig i denna beskrivning! Och det är precis detta som gör att jag vill öva än mer på att meditera. Detta visar hur mycket som utspelar sig inom oss, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Behovet av att stanna upp och vara helt fokuserad i nuet, utan tankar som dömer eller analyserar är stort. För att uppnå lugn och inre harmoni måste vi aktivt ta kommandot över vårt liv, våra tankar och känslor. Meditationen har kommit in i mitt liv för att stanna!

Energiboost

Har de senaste dagarna fått en riktig energiboost. Har haft turen att få göra sånt som jag mår väldigt bra av. Jympa, powerwalks med min älskade, samtal i sommarkvällen med bästa väninnan, vin o mys helt spontant en söndag, utflykt med glada barn, starta igång renoveringsplaner... Ibland är livet extra njutbart och då gäller det att ta tillvara på tillfället. Att stanna upp och se allt fint omkring och verkligen känna efter. Insupa energin, glädjen, kärleken, mjukheten och tacksamheten.  Det bästa är att jag har mer njutbart framför mig. Livet är en fantastisk gåva!

Projekt

Nu under hösten ska vi dra igång ett projekt här hemma. Projekt renovera badrum och fixa hall. Det ska bli så roligt. Det ger mig massor av energi när vi alla förenas i ett gemensamt projekt. Jag älskar dessutom att fixa här hemma så jag är väldigt förväntansfull och känner mig full av inspiration och kraft. Målet är att det ska vara klart före jul så nu har det stora sökandet efter kakel, inredning och smarta lösningar börjat. Barnen är också fulla av förväntan och redo att hjälpa till både med val och arbete. Som sagt, väldigt roligt att arbeta tillsammans mot ett gemensamt mål. Ser verkligen fram emot denna höst!

Ibland blir det inte som man tänkt sig...

Ibland blir det bättre. En inpressad fika mynnar ut i en avslappnad och mysig stund med samtal, vin, skratt och reflektion. En bra söndag som blev fantastisk. Ibland tar livet med en på oväntade svängar. Älskar när det händer. Då känns livet lite extra. 

Livets skola

Ibland blir livet inte som man tänkt sig. Saker händer som gör att livet känns orättvist och hemskt. Då är det lätt att känna sig som ett offer. Att känna sig drabbad. Ibland är det man själv som gör saker som leder till ånger och frustration. Vi kan ångra saker vi gjort eller inte gjort.
Men istället för att känna sig som ett offer eller att livet är orättvist så kan man välja en annan väg. Att försöka se livet som en fantastisk skola där utmaningar kan ses som lärdomar och alla vi möter är våra lärare. Då blir livet plötsligt mycket mer spännande och det svåra känns lättare att ta sig igenom. Även det hemska och jobbiga visar vägen till oss själva och vår inre harmoni. Det behövs för balansen. Det innebär inte att vi ska sluta känna ilska, sorg, frustration eller ånger. Dessa känslor är en viktig del av livet, det är hur vi väljer att se på det vi upplever som är avgörande. Om vi väljer att vara offer eller deltagare i våra egna liv.

Släppa

Ibland har jag så svårt att släppa. Jag övar och övar på att inte låta mig påverkas av människor eller situationer som jag inte kan styra, men det är väldigt svårt. Jag har ett behov av att älta, prata, stöta och blöta, om och om igen. Jag vill inte låta det påverka mig. Om jag inte förstår mig på, varför kan jag inte låta det vara? Den som lider mest av att jag jagar upp mig är jag själv. En del går inte att förstå eller ändra och om det sårar mig måste jag släppa och gå vidare. För min egen skull. Jag måste öva mer.

Nederlag?

När är det ett nederlag eller misslyckande? Är det när jag försökt en gång, insett att uppgiften är för mig omöjlig? Är det efter år av tappra försök följt av lika många misslyckanden? Är det när jag, trotts insikten om att jag aldrig kommer lyckas, fortsätter kämpa och därmed går emot min magkänsla? Vem avgör när det räknas som ett misslyckande och när det helt enkelt är ett klokt beslut för allas, inte minst ens eget, bästa?
Jag tror att svaret ligger hos oss själva. Bara vi kan avgöra om beslutet är taget på kloka och väl avvägda grunder. Det som kan upplevas som förhastat för någon är väl avvägt för någon annan. Jag tror det viktiga är att inte projicera sin egen besvikelse på någon annan. Att inte låta motparten känna sig misslyckad för att jag känner mig besviken. För vi kan aldrig veta vad som är bäst för någon annan. Vilka referensramar, erfarenheter, känslor eller annat som ligger bakom ett beslut, oavsett hur snabbt eller långsamt detta beslut fattas. Vi kan inte alltid förstå. Vi ska inte alltid förstå. Men vi måste alltid respektera och acceptera utan att dömma. Det är tillräckligt svårt att backa på ett beslut som är taget utan att dessutom bli ifrågasatt och bedömd. Vi gör alla vårt bästa utifrån våra egna förutsättningar.

Olika faser

När man levt ett tag blir det allt tydligare att livet består av olika faser. Det är inte alltid tydliga faser som att få barn, eller flytta hemifrån. Ibland sker förändringen endast inuti, vilket förmodligen även märks utåt, men inte lika tydligt. Jag har det senaste året reflekterat över detta då jag själv genomgår en ny inre fas. För ett par år sedan gjorde yoga och liknande träningsformer mig stressad. Varje gång jag försökte kände jag mig stressad och ville bara att det skulle ta slut. Men det senaste året har yoga och mindfulness väckt mitt intresse mer och mer.
Igår när jag hade utbildnings- och inspirationsdag med Friskis & Svettis, där jag är ledare, fick vi prova en ny träningsform som är yogabaserad. Jag var fullständigt tagen efteråt. Det väckte enormt starka känslor inom mig, både fysiskt och psykiskt. Det var en fantastisk upplevelse som jag absolut vill uppleva igen. Det kunde jag aldrig ana, att jag skulle bli euforiskt under ett yogapass. Det tydliggör med full kraft att jag är i en ny livsfas. En fas som jag gillar väldigt mycket. Som skänker ett nytt sorts lugn, helt nya fysiska sensationer och nya dimensioner. Jag ska omfamna detta nya och ser vart det bär mig.

Tom

 

Jag tänker mycket, på allt möjligt. Många tankar och känslor som strömmar runt i huvudet och i kroppen. Det finns så mycket jag vill förmedla och så mycket funderingar jag vill skriva ner. Men inget kommer ut. Jag känner mig helt tom. Hur får man ur sig det man vill få sagt? Jag lyckas varken samla ihop alla tankar och känslor eller hitta orden. Ord kan ibland kännas väldigt små när känslor ska beskrivas. När tankarna har flera dimenssioner och tillhör ett stort sammanhang räcker inte orden till. Så idag blir det tomt. Orden vill inte.

Stress

Det finns mycket vackert, intressant och spännande i livet. Så mycket att ta del av och utvecklas kring. Jag blir ibland frustrerad för att tiden inte räcker till. Önskar jag hann mer av allt, framförallt sånt som får mig att slappna av och som ger energi. Jag vill fortsätta utvecklas och lära mig mer inom Mindfulness och yoga. Jag vill inspireras och bli berörd av alla fina bloggar, jag vill finnas som en större del i mina vänners liv, jag vill samtala och mysa med familjen oftare, jag vill ta fler promenader... Listan är som ni ser lång och det finns inget slut. Jag har oerhört svårt att välja mellan allt detta vackra, för välja måste jag göra, tiden räcker inte. Det sorgliga är att detta fina och intressanta i livet kan skapa en inre stress. Eller, det är tidsbristen som skapar stressen, men upplevelsen blir att det är det vackra i livet som skapar den negativa känslan. Hos mig skapar det en inre frustration och maktlöshet när jag inte hinner allt spännande som jag vill göra eller ta del av. Det gör mig lite ledsen, för jag förstör för mig själv. Det vore skönare om jag istället kan se allt som jag faktiskt hinner med och att det räcker gott nog. Jag tänker då att när jag utvecklats mer inom Mindfulness kommer jag kanske kunna göra det och genast väcks stressen, när ska jag hinna det? Ni märker att jag målar in mig själv i ett hörn. Mycket tråkigt. Men jag fortsätter jobba mot en mer förlåtande och harmonisk tillvaro. Jag fortsätter öva på att känna mig "good enough".

Samhörighet

Jag har reflekterat lite över samhörighet och tillhörighet. Jag är gympa-ledare och tillhör därmed en förening. En förening som jag är stolt över och som ger mig inspiration, glädje, tillhörighet och samhörighet. Jag är även anställd som ger mig ytterligare en del i ett sammanhang. Utöver detta är jag mamma, fru, syster, vän.... Alla dessa sammanhang är en del av mig och min identitet. Att känna tillhörighet och att vara en del i ett större sammanhang är viktigt för mig. Det är härligt att vara i ett gäng där vi alla delar samma intresse eller arbetar mot samma mål. Samhörighet med andra är livgivande och berikar livet på ett härligt sätt. Jag hoppas ni alla känner att ni är en viktig del i ett större sammanhang. Att ni har en tillhörighet där er närvaro är viktigt för andra. Det är vi alla värda!

Lediga dagar?

Det är lite längre mellan inläggen så här i sommartid. Lediga dagar bör ju innebära mycket fritid, men jag lyckas fylla den lediga tiden med bravur måste jag säga. Dagarna går i väldig fart och jag njuter för fullt. Det är underbart att hinna göra sådant som prioriteras bort när vardagens bestyr rullar på. Förutom rent praktiska saker hinner jag även reflektera över livet och allt det innebär. Många tankar och känslor snurrar inom mig och det är skönt att låta känslolivet snurra fritt för att få en ärligare bild av mig själv. Några dagar kvar på semestern, sen ska jag samla ihop mig och hitta focus igen. Men till dess befinner jag mig i min bubbla, fulla av upplevelser, tankar, känslor och uppdrag.

Havet

Vatten. Hav. Det skänker ett lugn. Att blicka ut över havet eller blundande lyssna till dess brus är som meditation. Jag älskar Minfulness-liknelsen som handlar om vatten. Hur brusande och upprört det kan vara på ytan. Men att under ytan finns lugnet, opåverkat av den  stormiga ytan. Jag strävar efter att bli som havets djup. Att oavsett vad som sker runt omkring mig, även om jag blir upprörd eller arg, så ska själen känna lugn och harmoni. I min strävan blickar jag ut över vattnet och försöker bli ett med havet. 

Tälta

Älskar att tälta. Det är mysigt, rogivande och familjestärkande. Det är en speciell känsla när tältet är på plats. Då är det semester "på riktigt". Det är vår plats på jorden. Vår oas. Hoppas du också har ett smultronställe som skänker lugn. 

Reflektion

Mitt i semestern. Njuter. Myser. Tänker. Det lugna tempot skapar tid för reflektion och funderingar. Det är mycket tankar som rör sig i mitt medvetande. Många är bra. Många handlar om hur tacksam jag är över hur mitt liv blivit, eller det liv jag skapat. Att jag kommit hit där jag står idag är till stor del ett resultat av min inställning och mina val.

En del tankar är mer grubblerier. En önskan om att förbättra eller förändra delar som känns mindre bra. Då är tid för reflektion bra. Det behövs lugn för att känna innåt och sortera tankarna. Vad vill jag? Vad mår jag bra av? Hur ska jag skapa mig en tillvaro där jag känner mig harmonisk och lugn? 

Då är inspiration bra. Så jag läser böcker och bloggar. Jag samtalar med min man, mina barn, vänner och släkt. Jag lyssnar på musik eller sitter i tystnaden.
Jag finns. Lever. Andas. 

Drömdag

"Det är som att vara i en dröm". Sonen om dagens upplevelse. Och han har rätt. Att äta och fika i en magisk miljö full av färg och vackra saker är som att befinna sig i en saga. Att dessutom vara med sin familj är en drömlik känsla. Lugnet och värmen i kroppen är helande för själen. 

Den drömlika känslan finns hos oss alla och jag mår riktigt bra. Känner mig fri på något vis. 

Vissa dagar är livet extra njutbart. Idag var en sådan dag.