Min dröm

Min stora dröm har alltid varit att få bli mamma. Jag fantiserade ofta när jag var liten om vem jag skulle gifta mig med och hur många barn jag skulle få. Jag drömde om att få bära och föda mina barn och längtan var så stark att jag inte riktigt vågade tro att den skulle bli sann. För mig har det varit min livsdröm och att den skulle förverkligas kändes overkligt.
Men så händer det! Efter lång längtan - stickan visar att jag väntar vårt första barn och lyckan är obeskrivlig. Kärleken till våra barn går inte att beskriva i ord, det är större än något annat. Likaså blev sorgen, när vårt första barn dör, obeskrivlig. Oliver är mitt livs glädje och sorg, vårt första barn, så efterlängtad och så älskad...
Varje gång jag ser Linn o Rasmus svämmar tacksamheten över. Mina barn. Mina älskade barn.

Jag har det sagolika turen att gifta mig med mitt livs stora kärlek som dessutom förstår och stöttar mig i min önskan om att få vara hemma-mamma på heltid. Att ha fått vara hemma med barnen under deras uppväxt har varit fantastiskt. Min dröm slog in, större och starkare än jag kunnat ana. Åren som hemma-mamma är de lyckligaste i mitt liv och ibland värker hjärtat lite av sorg att det är över.
Min livsdröm är uppnådd. När jag passerar bebis-avdelningen eller gravida mammor hugger det till lite i  hjärtat. Den delen av mitt liv är över. Allt jag längtat efter under hela min uppväxt har redan varit.
Min familj finns självklart kvar och barnen berikar mitt liv varje dag, men småbarns-tiden är förbi och den kommer aldrig tillbaka. Jag saknar tiden hemma med mina små. Vissa dagar väldigt, väldigt mycket. Men jag minns också med stor tacksamhet.

Jag har massor att glädjas över nu med. Livet bjuder på massor att vara tacksam över och jag njuter så mycket jag kan. Så nu får jag hitta en ny dröm för resten av livet. Det finns en hel värld där ute!