Hemmablinda är vi nog alla ibland. Jag har även insett att jag är, eller har varit, hemmablind gällande mig själv och mitt liv. Jag är för nära mig själv vilket skymmer sikten. Men så händer något eller någon i omgivningen säger "det där" som väcker en tanke. En tanke som leder vidare till en insikt och sakta faller bitarna på plats.
Under de senaste åren anser jag mig ha minskat ner på åtaganden och aktiviteter. Jag upplever det som att jag rensat rejält och bör därmed skapat tomrum. Men vad jag helt missat är att tomrummen fyllts i samma takt som de skapats. Jag har ersatt en aktivitet eller ett åtagande med något annat.
Jag upplever det som svårt att hinna känna vad jag vill utan saker "bara blir". Plötsligt står jag där och har sagt ja till för mycket. Roliga och spännande saker, men för mycket. Det är väldigt lätt att jämföra sig med andra. Om de klarar att jobba, träna, hålla middagar, engagera sig i fotbollslaget, åka på utflykter, baka, städa, pyssla, laga kreativa måltider mm så borde ju jag. Det vi lätt glömmer, i alla fall jag, är att alla är vi olika. Vi mår bra av olika saker och dessutom tror jag inte de som lever så mår så bra. Det är nog inte bara jag som är hemmablind när det gäller mig själv och mitt välmående.
För mig har den här insikten klargjort mycket. Den har väckt tankar som jag aldrig trodde jag skulle tänka men samtidigt känner jag att en dörr öppnats. En dörr till mer harmoni och frid. En öppning till ett mjukare liv. Nu ska jag smälta dessa insikter och se vart de nya tankarna leder mig. Spännande och lite läskigt men väldigt befriande.
Håller med dig i allt du skriver. Insikten är nog viktigare än allt annat, annars kan man nog inte öppna den där dörren. Läskigt men spännande, förstår precis!
SvaraRaderaDet där just det där. Att inte fylla i dom saker man tar bort.
SvaraRaderaDet finns så mycket roligt i livet. Saker att uppleva och utforska att det är svårt att låta bli. Men även det roliga kan ju bli för mycket om man inte ger sig själv dom där pauserna.
Min lediga fredag, långpromenad i snöblasket gjord.
Nu, kaffe och tända ljus. Sen en blank dag att möta.
Skulle kunna göra det här oftare känner jag.
Kram J
Så sant det du skriver,att ha ett lugnare tempo ger så mycket mer.Att våga vara kvar i tomrummet. Att vara uppmärksam även när det är roliga saker tränar jag mycket på nu efter att börja återhämta mig efter 2 års sjukskrivning när allt känns så fantastiskt är det lätt att flyga iväg
SvaraRaderaYoga,meditation och tystnad ger jag mig själv en dos av varje dag.Den där pausen ibland lång ibland kort men så välbehövlig.
Kram Lotta