Ont

Jag har så otroligt svårt att ta när kroppen sviker! Jag känner mig besviken, arg och ledsen när kroppen säger ifrån och gör ont. Det händer dessvärre ibland och det är i huvudsak ryggen som säger ifrån. En problematik jag dragits med sedan tonåren. Nu som vuxen har jag lärt mig se vad som utlöser smärtan och i den bästa av världar skulle därmed problemet vara löst, men så är det naturligtvis inte. Det är svårt att leva klokt. Det är väldigt lätt att följa invanda mönster, bra som dåliga. Det invanda känns tryggt även om det inte alltid är bra.
Jag har en tendens att leva i ett för högt tempo och när energiåtgången blir för stor kommer värken. Det är inte så att jag går omkring och känner mig stressad, det handlar om en mer subtil känsla. En känsla av att aldrig riktigt "komma ner" utan att konstant befinna sig högt uppe i energinivå. Det är många små och roliga saker som gör att tiden snabbt fylls med aktivitet, både fysiskt och psykiskt. Detta lilla konstanta påslag gör att kroppen till slut säger ifrån. Livet levs helt enkelt för intensivt.
Om jag nu vet allt detta, och dessutom avskyr när kroppen sviker, varför slår jag då inte i bromsen? Ja, det frågar jag mig ofta...