torsdag 30 maj 2013

Små svarta moln


Det finns personer som känns som små, eller stora, svarta moln. Det är personer som jag har väldigt svårt att förstå. Dessa små moln har väldigt svårt att sätta sig in i andras situation och utgår alltid från sig själva. De saknar förmågan att lyssna på sina medmänniskor och ta hänsyn till deras känslor och behov. De inser inte hur deras agerande påverkar andra och hur de som blir drabbade av deras okänslighet mår i själen. Det kan vara väldigt, väldigt svårt att blåsa bort eller skingra ett litet svart moln. Det skymmer och skuggar det fina i livet vilket påverkar livssituationen negativt.
Jag tycker det är en väldigt sorglig situation där de inblandade drabbas på olika sätt. Det lilla svarta molnet är ofta omedveten om hur det uppfattas av sin omgivning och den som försöker leva under det svarta molnet känner ofta en maktlöshet över sin situation. Det är svårt, nästan omöjligt, att ändra på en person som inte själv ser sina brister. Det hjälper oftast inte heller att försöka ändra sitt förhållningssätt till ett litet svart moln då det med tiden skuggar för mycket.
Om du lever livet under ett litet svart moln så är den bästa lösningen, enligt mig, att ändra position. Att hitta en annan väg i livet dit molnet inte når. Det är inte alltid lätt, men att leva i skuggan av ett svart moln är värre.


tisdag 28 maj 2013

Fåfäng


Jag anser mig själv som fåfäng. Däremot ser jag inte fåfäng som något negativt. Jag tycker om att klä mig i fina kläder, gärna med bra kvalité. Jag älskar att smörja mig med mjuka, väldoftande krämer och jag sminkar mig varje dag och fixar naglarna. Jag försöker göra vad jag kan med det jag har. För mig är det även ett sätt att visa respekt för mig själv. Att visa mig själv att jag är värdefull. För mig hänger den ytliga biten ihop med den mentala. Jag mår mycket bättre, är piggare och gladare om jag känner mig fin.  Jag uppskattar även fåfänga hos andra. Jag blir glad när människor tar hand om sig själva som de värdefulla individer de är. Så även om det kan framstå som ytligt så handlar det om så mycket mer, det går under ytan och in i självkänslan och självförtroendet.

måndag 27 maj 2013

Mors dag




Det jag är absolut mest stolt över i mitt liv är mina barn, alla tre! Tänk att jag har fått äran att ta hand om så fantastiska barn! Att min stora kärlek och jag har skapat andra människor är en overklig känsla och kärleken till dessa små individer går över allt jag någonsin känt förut. Så för mig är mors dag lika mycket barnens dag eller familjens dag.
Det är även en tuff dag då jag inte får krama om alla mina barn. Saknaden efter Oliver svider till lite extra när jag blir firad som mamma. Att vänta vårt första barn är en av de lyckligaste perioder i mitt liv och det var när han föddes som jag blev mamma. Den häftigaste känsla jag varit med om och kärleken till min lilla kille sköljde över mig som en stor varm våg. Från den dagen är jag mamma, först till vår lilla ängel och sedan till två ljuvliga barn på jorden.

fredag 24 maj 2013

Födelsedag


 

Jag gillar att fylla år. Jag har inget problem med att bli äldre vilket känns väldigt skönt. Jag är där jag vill vara i livet vilket känns helt fantastiskt. Att bli hyllad och firad är en härlig känsla som gör mig glad. Jag uppskattar alla gratulationer, blommor och kramar, det är en rejäl ego-boost. Jag känner mig värdefull och uppskattad vilket är en magisk känsla som jag är ödmjuk och tacksam över. Lyckliga jag som har så fantastiska människor omkring mig. Att åldras omgiven av människor jag tycker om är en gåva. Tack för att ni finns.

onsdag 22 maj 2013

Kritisk




Jag är väldigt bra på att vara hård mot mig själv. Om jag gör något fel eller om det blir struligt av någon anledning så blir jag besviken och känner ett misslyckande. Jag dömer inte andra på samma sätt så varför gör jag det mot mig själv? Jag uppskattar att jag tar åt mig av mina misstag, försöker lära mig av dem för att göra bättre framöver. Vad jag inte uppskattar är att jag har svårt att förlåta mig själv. Att jag påminner mig själv om det som gick fel eller min obetänksamhet många gånger och länge efter att det skett. En tråkig egenskap som påverkar min självkänsla och min inre harmoni negativt.
Grunden till att jag har så svårt att vara förlåtande mot mig själv kanske är mitt kontrollbehov. Jag upplever misslyckande och strul som brist på kontroll vilket skapar en otrygghet hos mig. Det gör mig besviken och frustrerad när saker händer som jag inte upplever att jag har kontroll över. Ännu värre är det om jag känner mig ha kontroll men att det ändå blir fel. Det misslyckandet tar hårt.
För några år sedan fastnade orden "Good Enough" i mitt medvetande. Orden gav tröst och hopp samt var som en påminnelse om att vara mer förlåtande mot mig själv. Nu sitter dessa ord i nacken som en påminnelse, både för mig och mina medmänniskor som läser det. Vi duger som vi är, med alla fel och brister.

måndag 20 maj 2013

Dålig dag


Vissa dagar är sämre dagar. I dag var en sådan dag. Har inte hittat gnistan, förutom under jympa-passet nu i kväll. Har känt mig tom och utan engagemang, nästan likgiltig. Tycker inte om den känslan. Jag ser mig som en glad, utåtriktad tjej med energi, så dagar som dessa känner jag nästan inte igen mig själv. Jag känner mig otillfredsställd och lättretlig istället för glad och full av inspiration. Jag vill vara ifred och slippa sociala sammanhang vilket skapar en oro i mig att jag ska sända fel signaler till omgivningen. Det är inte deras fel att jag känner mig tom och nere, men de märker säkert av det. Jag är en väldigt transparent person i den aspekten och har väldigt svårt att dölja min sinnesstämning, det lyser igenom även om jag försöker dölja det. Så nu tänker jag dra täcket över huvudet och hoppas att gnistan är tillbaka i morgon. Jag har verkligen saknat den idag.

lördag 18 maj 2013

Påverkan och erfarenheter


 


Jag tänker ofta på vad som påverkar mig, mina känslor och mina val i livet. Jag tycker det är väldigt spännande att försöka se hur mycket jag själv styr och hur mycket som sker pga erfarenheter och upplevelser. Det är väldigt svårt att veta. Jag har endast ett utfall. Jag vet inte om jag skulle känt eller handlat annorlunda om min erfarenhet sett ut på annat sätt. Men det är ändå intressant att försöka tänka sig in i olika situationer. Jag upplever att jag lär mig mycket av det. Både om mig själv och andra.
Ett exempel på hur jag vrider o vänder på saker är det här med min mamma-roll. Jag vet hur jag är, extremt beskyddande, lite orolig, väldigt kärleksfull. Jag vill ha mina barn nära mig, både själsligt och kroppsligt. Funderingarna kring mina mamma-egenskaper har kretsat mycket kring hur mycket Olivers död påverkar. Jag vet att jag alltid engagerat mig och investerat mycket känslor i de jag älskar. Det var väldigt tydligt när jag hade marsvin som barn eller katt i vuxen ålder. Jag var väldigt beskyddande och kärleksfull även mot dem. Jag vet också att när jag var gravid med Oliver var jag extremt försiktig med vad jag åt, och gjorde. Jag beskyddade min mage väldigt noga. Kärleken till mitt ofödda barn var något av det starkaste jag någonsin känt. Så jag är en person med starka känslor och stort engagemang. Många egenskaper i min mamma-roll kanske vid första anblick kan bero på att jag förlorade mitt första barn, men jag är inte helt säker på det.
Det jag däremot tror kommer som en följd av den erfarenheten är rädslan för att mina barn ska skadas eller dö. Det är naturligtvis en oro som alla föräldrar har men hos mig tror jag den tar över för mycket ibland. Jag har ett katastrof tänk som emellanåt styr mina val och känslor. Om min fullt friska lilla bebis kan dö av "ingenting" så kan ju vad som helst hända....

Det som är spännande med att försöka analysera sig själv och sina erfarenheter är att jag i detta kan hitta verktyg som hjälper mig i situationer som jag kanske annars inte skulle klara lika bra. Jag kan göra ett resonemang med mig själv när jag förstår grunden till min reaktion.
Det finna massor av exempel. Jag och min man brukar jämföra våra bakgrunder och se hur det har format oss till de vi är idag. Det är ett underbart sätt att lära känna varandra på djupet och ger en ökad förståelse för varandras personligheter, reaktioner och känslor. På samma sätt kan vi se på vilket sätt vi format varandra under de 20 år vi levt tillsammans. Det är otroligt inspirerande och utvecklande, både för oss som individer och som par.



fredag 17 maj 2013

Otålig



Jag är en ganska otålig person. Har nästan lite bråttom hela tiden. Det är en egenskap som jag önskar att jag inte hade. Visserligen är jag ofta effektiv och får mycket gjort på relativt kort tid, men jag kan ändå inte riktigt förlika mig med den egenskapen fullt ut. När jag var ung var jag väldigt oförlåtande mot omgivningen om de, enligt mig, tog tid eller var omständiga. Det provoserade mig enormt. Det har tack och lov försvunnit. Nu är jag faschinerad av lugnet hos andra och strävar efter att vara mer närvarande i stunden och låta saker ta lite mer tid. Jag lär mig hela tiden, mindfulness hjälper verkligen och när jag påminner mig själv går det riktigt bra. Blir jag däremot lite oförsiktig och oengagerad i nuet kommer otåligheten tillbaka. Men jag ger mig inte. Jag kommer fortsätta arbeta med mig själv för att bli vän med hela mig. Jag kommer hitta en balans på att behålla min effektivitet men utan "bråttom"-känslan.

torsdag 16 maj 2013

Attityd till livet

Min förändring handlar mycket om inställning och tankens kraft. Det känns som om jag hittat nya tankebanor i hjärnan som hjälper mig se saker ur ett annat perspektiv. Som ung var jag ganska dömande och förväntade mig ofta det värsta. Det blev lite bättre som vuxen, jag jobbade en del med mig själv och min attityd till livet. Sen hände det som inte fick hända, vår förstfödda och enormt efterlängtade son Oliver dog. Efter det slogs hela min värld och min själ i spillror och på något sätt har jag försökt laga den sen dess. Vår dotter och andra son föddes och lyckan över dem har hela tiden varit gränslös men mina tankar valde fortfarande ofta den negativa synen på livet i övrigt. Jag har haft svårt att slappna av i livet och njuta fullt ut utan störts av katastrof-tankar, skuld och i viss mån hopplöshet. Ångesten har legat nära många gånger när jag jagar upp mig kring vissa situationer eller händelser, framförallt rörande barnen.
Jag har känt lycka, glädje och tacksamhet under tiden. Fem år efter att jag förlorat vår son reagerade jag på att jag kände lycka på riktigt, en mer total lycka över livet som helhet och inte bara i en specifik situation eller över våra barn. Men nu kan jag se att det var utan inre lugn och harmoni. Känslan av lycka och glädje hade tillkommit men det andra fanns kvar.
Jag har haft flerta tillfällen genom åren när kroppen sagt ifrån och jag har blivit liggande i akut magkatarr, värkande kropp eller liknande. Jag kände att något fattades för att bli mer hel men visste inte riktigt vad. Jag åtog mig uppdrag på olika håll, styrelsen, skolan, träningen och liknande för att se om det skulle känna bättre. Allt var roligt men det enda som på riktigt gav en själslig kick var att bli jympaledare på Friskis o Svettis. Det är också det enda uppdrag jag har kvar idag, för det var inte i aktiviteter eller engagemang problemet låg, det var inne i mig.
Att jag började arbeta med mig själv och min personliga utveckling var från början det sista halmstrået på något vis. Jag trodde inte att det skulle vara något för mig men jag hade ändå kommit till den punkt där jag var villig att prova. Om livet egentligen är helt fantastiskt, varför kan jag inte känna det?
Men det var något för mig! Att träna min själ och min hjärna är det bästa jag gjort. Det har öppnat mitt inre och de negativa tankesättet är på väg bort, katastrof-tankarna och ångesten har i stort sett upphört och när jag känner att de är på gång kan jag själv styra bort dom. Hopplösheten är helt borta, nu njuter jag av livet och känner det ända in i själen. Självklart har jag dåliga dagar och stunder. Allt är inte fantastiskt hela tiden men om jag jämför min egen situation före mindfulness och yoga med nu så är det fantastiskt.
Efter att vår son dog trodde jag aldrig att jag skulle bli lycklig igen, men nu, 14 år senare är jag lycklig inifrån och ut. Sorgen och saknaden sliter sönder mig ibland men nu finns även plats för ljuset vilket jag är så enormt tacksam för. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv.

tisdag 14 maj 2013

Förändring




Jag pratar en del om förändring, men inte berättat vad denna förändring består av. Det är inte en enskild händelse utan fler små och lite större förändringar, både mentalt och rent fysiskt.
Efter att ha mått dåligt under en längre tid med värkande kropp, konstant trött /utmattad och svajigt humör sökte jag hjälp på flera håll. Samtliga besked var desamma, jag måste se över min livssituation.
Det resulterade i att jag upptäckte Mindfulness som ett hjälpmedel för att lyssna inåt och därmed veta var jag ska styra mitt liv. Jag har även börjat så smått med yoga och avsätter nu tid varje dag för Mindfuless eller yoga. Jag märker stor skillnad om jag ger mig tid att samla ihop mig, både kroppsligt och själsligt. Min upplevelse är att jag blivit gladare, lugnare och tryggare.
Jag har till följd av detta gjort förändringar även i övriga liv som varit väldigt berikande. Den största förändringen är nytt jobb. När jag landade mental och tillät mig känna efter vad jag mår bra av och vad jag vill var beslutet att byta jobb självklart. Jag hade en sagolik tur och fick ett jobb som motsvarade precis vad jag sökte och jag trivs enormt bra.
Jag har även lärt mig prioritera bland alla roliga saker som finns runt omkring. Det gäller allt från styrelseuppdrag, mingelpartyn, jympapass, fikastunder mm. Även om allt är roligt och var sak för sig är givande och stimulerande så blir alla saker sammantaget för mycket. Jag har blivit bättre på att lyssna inåt på vilka behov jag har just nu för att må bra och prioriterar utifrån det.

Som stöd i dagliga livet har jag bland annat små appar som påminner med små citat och uppmaningar. Jag var lite rädd att det skulle upplevas som ett stressmoment, men det har blivit precis tvärtom. Det är ett hjälpmedel som stöttar mig på min väg mot mer närvaro och harmoni.

Att förändra är svårt och kräver arbete, men det är värt det. Jag kommer fortsätta arbeta med mig själv för att skapa ett liv med mer mjukhet och mindre skuld, dåligt samvete, press och ångest. Livet blir ljusare och kroppen känns fysiskt lättare. Luften är lättare att andas och jag kan oftare nu än tidigare känna mig stolt över mig själv. Så glöm inte leva, vi har bara ett liv och det är upp till oss. Hitta det du behöver för att må bra.

måndag 13 maj 2013

Cykla




När solen skiner, våren spirar med ljusgrönt och blommor i vackra färger, fåglarna kvittrar och det inte blåser alltför hårt, då är det underbart att cykla! Jag älskar närheten till naturen som det ger. Du känner dofterna och hör ljuden medan du susar fram. Jag blir lugn inombords av att cykla. Det är en frihetskänsla att rulla fram genom luften och samtidigt njuta av allt det vackra. Jag blir rent av lycklig.
Jag gillar att promenera också, men cykla ger en annan dimension som jag uppskattar. Farten är befriande.

söndag 12 maj 2013

Varning för gnäll



"Den som är sjuk har bara en önskan - att bli frisk". Ett citat som stämmer väldigt bra. Jag har varit förkyld med värkande bihålor i två veckor nu och det påverkar hela mig. Jag kan inte träna och framförallt inte leda mina pass vilket påverkar min sinnesstämning enorm. Jag blir deppig och ledsen och har svårt att lyfta mig själv humör-mässigt. Att gå o ha ont gör inte situationen bättre. Samtidigt vägrar jag kapitulera för bacillerna och försöker leva så vanligt som möjligt ändå. Jag är dålig på att bädda ner mig och vila bort sjukdomen vilket jag kanske borde göra lite mer.
När jag är sjuk uppstår samma fenomen som när man är gravid, köpt ny bil eller liknande fast tvärt om. Då ser jag andra gravida överallt, eller man ser sin nya bil hela tiden, men när jag är sjuk ser jag bara friska och pigga människor omkring mig. Känslan blir lätt att jag är den enda som är sjuk och jag kommer aldrig bli sådär pigg igen.
Som ni hör är jag väldigt dålig på att vara sjuk. Jag blir deppig, grinig och tycker synd om mig själv. Det är en väldigt tur för mina nära och kära att det brukar gå några år mellan tillfällena.

torsdag 9 maj 2013

Idol-dyrkan


Jag var på konsert i går. Det var väldigt fascinerade att se hur tonåringar totalt kan gå upp i någonting och det blir hela deras värld. Det var häftigt att få uppleva hela den här pojkband- och tonårstjejer-grejen. Jag blir nästan lite avundsjuk på den förmågan tonåringar har, att se sig själva som centrum av universum och att allt är möjligt. Ett leende från scenen, orden "I love you", eller blinken är riktat till bara Mig. Vad underbart att se livet genom dessa ögon, att jag betyder något, att jag är viktig.
Fansen går helt in i sin dyrkan av idolerna och jag kan inte annat än fascineras av deras förmåga att fullständig uppslukas. De skriker ut sin glädje och beundran när känslorna av att vara nära sina idoler bubblar över.
Denna idoldyrkan kanske inte alltid tar sig sunda uttryck, men den här gången väljer jag att se det med positiva ögon och fascineras.

tisdag 7 maj 2013

Förväntningar




Hur vi upplever livet beror till stor del på våra förväntningar. Förväntningar på livet, andra personer men framförallt kanske på oss själva. Vi har en bild av hur vi vill att livet ska vara och ju mer den bilden stämmer med verkligheten desto bättre mår vi troligen. Om vi nu inte mår så bra kanske det inte alltid är livet det är fel på utan vår egen bild av hur livet bör vara. Vi kanske alla behöver vara lite snällare mot oss själva och se livet för vad det verkligen är och inte ha så höga förväntningar.
Med det menar jag inte att vi ska lägga ner våra ambitioner, drivkrafter eller sluta skapa mål för oss själva, absolut inte! Men ibland kan vi behöva se livet mer som det är och tillåta oss att njuta av de enkla sakerna. Även om vi har stora planer så kan det vara de små sakerna i vardagen som gör oss lyckliga. Vi kan ändå nå våra mål, men jag tror vi är lyckligare under tiden om vi sänker förväntningarna på oss själva och istället lyssnar på vad vi mår bra av.
Att acceptera livet så som det är och forma sin bild utifrån de förutsättningarna. Då tror jag livet blir lyckligare och vi blir mer harmoniska.



söndag 5 maj 2013

Engagemang




Att vara engagerad i livet berikar. Med det menar jag att försöka vara "påkopplad" och nyfiken. Att visa intresse för vad livet har att erbjuda. Det här gäller även livet runt omkring, jag tänker kanske i första hand på barnen men det gäller så klart alla som finns i vår närhet. Att visa intresse och nyfikenhet även för deras liv. Det kan vara väldigt utvecklande och inspirerande. Framför allt är det otroligt givande för själen. Att engagera sig i sina medmänniskor, i stort som smått, mår vi bra av. Det gör oss lite lyckligare. 
Att engagera sig i barnens aktiviteter, skola, vänner, lekar med mera är spännande och ger en annan dimension på livet. Det lär jag mig mycket av, dessutom förstår jag barnen bättre, hur de tänker och resonerar. Detsamma gäller min man och hans arbete, träning eller annat. Det är givande att ta del av hans värld och kunna dela den med honom mentalt. 
Att vara engagerad kostar energi och tid men det är ett lågt pris för det ger så mycket tillbaka. Inte bara i samspelet med mina nära utan även för mig personligen. Jag lär mig massor, får nya dimensioner och ett lycklig själ. 

fredag 3 maj 2013

Förändring


Jag har har varit sjuk några dagar, vilket inte händer så ofta. När jag legat själv hemma för att hämta kraft har det funnits tid för reflektion. Senast jag var sängliggande hade jag bränt ut mig totalt och kroppen sa ifrån. Då handlade tankarna om hur jag hamnat så fel och hur jag skulle ta mig därifrån. 
Nu när jag låg sjuk var tankarna helt andra. Det blev oerhört tydligt vilken resa jag gjort det senaste året. Den här gången handlade tankarna om vilken otrolig tur att jag vågade och orkade ta tag i mitt liv och göra en förändring - för det är så värt det! Trotts förkylning kände jag mig harmonisk och lycklig, på riktigt. Jag har så mycket att vara tacksam för och det har jag vetat rent teoretiskt, men nu kände jag det för första gången på länge.
Jag vill verkligen peppa och uppmuntra till att våga förändra när livet inte känns i balans. Det har, förutom givit mig ett intre lugn, gett mig nya möten med spännande, givande och inspirerande människor. Så våga förändra, även om det känns jobbigt och svårt i början, det är värt det!

onsdag 1 maj 2013

Hängig



Jag är usel på att vara sjuk så det är tur att det är långt mellan gångerna. Jag har väldigt svårt att acceptera och agera utifrån förutsättningen att jag är sjuk. Jag vill leva på som vanligt. Men idag måste jag se mig som besegrad! Jag får använda denna lediga dag till avkoppling och kurering med hjälp av alvedon, hostmedicin och nässpray. Känns hårt då jag givetvis hellre nyttjat dagen på annat sätt och framförallt lett mitt pass i kväll. Nu hoppas jag bara att jag inte smittat någon omkring mig de senaste dagarna.



P.S Tack Hannis för dina fina kommentarer! Kram