tisdag 23 december 2014

Julstämning



Jag tycker om julen, extra  mycket sedan jag fick barn. Älskar deras förväntan och spänning inför julafton. Finns Tomten eller är det pappa? Nu är han sedan några år avslöjad, men det spelar ingen roll. Tomten ska komma och när han gör det så finns han på något vis, just då. Den känslan sprider lite magi över julen - kanske finns det mer än vi kan se, om vi vågar tro och öppna våra sinnen.
För mig är julen just det - magi och känslan av att det finns massor av gott i världen. Det finns mycket hemskheter också, men vi får inte glömma att se det som är fint. Fokusera på allt som gör att vi känner den där känslan av glädje, förväntan och tacksamhet över att få finnas. Att vi får vara med om allt det fina, att vi spelar roll, att vi är värdefulla. Känna värmen i bröstet som strömmar ut i hela kroppen. Kärlek till alla nära, kärlek till dig själv och kärlek till livet. 

Julstämning finns inom oss själva. Vi kan skapa vår egen magi oberoende av livssituation eller status. 
Jag önskar er alla en magisk, mjuk, varm, kärleksfull jul full av tacksamhet och glädje!
Kram /M

lördag 20 december 2014

Vänskap

Jag blir fascinerad ibland över hos vem jag finner vänskap. Det är inte alltid där jag tror eller förväntar mig. För att hitta en vän är det själarna som ska mötas. Det är så härligt när det händer. Att hitta samhörighet och vänskap hos en annan person. Extra tacksam blir jag på något vis när den samhörigheten och vänskapen finns på oväntat håll. Hos någon jag lär känna lite av en slump.
Jag har flera fina vänner som kommit in i mitt liv via en gemensam händelse, plats eller upplevelse. Om det inte vore för den specifikt gemensamma nämnaren skulle vi troligen aldrig träffats, men vilka fantastiska personer de är. Och vad glad jag är att jag träffat dem!

Efter fina samtal med människor som berör skapas en fantastisk rymd inom mig. Som om jag svävar fram, full av mjukhet och värme. Tacksamheten känns, nästan fysiskt, eller inte bara nästan förresten - den känns i varje cell. Den känslan är magi. Den känslan är beroendeframkallande.

Ta hand om varandra och njut av att ni finns i varandras liv.
Kram /M

onsdag 17 december 2014

Berörd


Jag blir så oerhört berörd av hur fina vi är mot varandra. Musikhjälpen har precis lämnat Uppsala och vilket engagemang från hela landet! Hjältegalan sändes i fredags och där ser vi fantastiska berättelser där vi finns för varandra. Det finns många exempel på att vi lever i ett samhälle fullt av medmänsklighet, empati, värme och kärlek. Jag känner mig stolt över att vara en del av ett land som tar hand om varandra både inom och utom landets gränser. Vi engagerar oss, skänker pengar och visar medkänsla till de som behöver. Känslan att gå samman för att hjälpa andra är kraftfull och oerhört tillfredsställande. Det är vackert på alla sätt!

Kram /M

tisdag 16 december 2014

Perspektiv


Människor som upplevt trauman eller andra svårigheter i livet säger ofta samma sak; att de uppskattar livet mer efteråt. Att de får perspektiv och  njuter mer av det lilla. De tar inte längre saker för givet utan får perspektiv på vad som är viktigt. Det är en fantastisk insikt att vårda, även om priset många gånger kan vara väldigt högt. Ibland så högt att de positiva effekterna kan vara väldigt svåra att se eller uppleva.

Efter att vår son dog såg jag inget positivt med livet överhuvudtaget. Allt var svart, orättvist, tungt och smärtsamt. Ångesten slet i kroppen, sorgen värkte fysiskt och tanken på att leva utan mitt barn var outhärdlig. Livet runt omkring mig gick vidare, solen gick upp, fåglarna sjöng, mammor gick med sina barnvagnar, människor gick till sina arbeten, tränade och samtalade. Allt som om ingenting hänt medan min värld fullständigt slagits i spillror. 
Med mycket hjälp både professionellt, från vänner och framförallt med min älskade vid min sida, lättade chocken. Den omedelbara sorgen blev mjukare, ångesten dämpades och kärleken till mitt barn lyste något klarare än smärtan. Under denna tid föds vår dotter och rädslan för att något ska hända henne var tidvis förlamande, samtidigt som glädjen över att hålla mitt barn i mina armar var obeskrivbar.
Det tog dock ytterligare några år, ca 5 år,  innan jag hittat ett sätt att leva med min sorg och saknad. Där det även finns plats för riktigt glädje, äkta skratt och tacksamhet inifrån. Det var väldigt svårt i början att våga släppa fram känslan av glädje. Jag klandrade mig själv från flera håll. Ena sidan - hur kan du känna glädje när ditt barn dött. Andra sidan - hur kan du inte känna full tacksamhet och glädje över din dotter. Sanningen är att jag kände båda, samtidigt. Enorm sorg och fantastisk glädje, som om dom låg i varsin vågskål och balanserade i jämvikt. Men det var svårt för mig att se i början, då var alla känslor förknippade med skam och skuld. Som om det fanns ett rätt sätt att sörja och älska.

Det har nu gått lite över 15 år sedan min själ och mitt liv slogs i spillror. Det har gått upp och ner men min känsla är ändå att jag uppskattar livet, kanske mer och djupare än jag skulle gjort om jag inte förlorat mitt barn. Men ibland tappar jag perspektivet, offerkänslan tar över och det här med att uppskatta livet och inte ta saker för givet glöms bort. Med detta följer dåligt samvete. Jag som bär sån stor sorg borde känna extra stor tacksamhet och inte ta saker för givet. Inte reta upp mig för obetydliga småsaker utan njuta av att jag lever, har hälsan, två friska barn, en man jag älskar, arbete, fint hem... Listan kan göras lång. Men livet går upp och ner, och jag tror det är viktigt att vi tillåter oss att känna även när det är motigt. Jag måste få skrika på livet ibland, i grunden är jag ändå oerhört ödmjuk inför allt det fina. Jag kommer aldrig se någonting positivt eller någon mening med att min son dog, men jag försöker välja att se det positiva insikterna och lärdomarna jag fått till följd av detta. Jag kommer dock fortsätta uttrycka mitt missnöje och frustration när orken tryter, utan att känna dåligt samvete för det! Livet känns och det är så jag vill att det ska vara.

Kramen /M




fredag 12 december 2014

Medmänsklighet


Visst är det ett härligt ord - medmänsklighet. Att vara Med andra människor. Det är få saker som ger sådan tillfredsställelse som att göra något för någon annan. Att se glädjen eller tacksamheten i någons ögon på grund av något som jag gjort eller sagt. Den känslan är bara värme, mjukhet och harmoni.
Med den stundande julen, hjältegalor och Musikhjälpen är medmänskligheten lite extra i fokus så här i decembertid. Det värmer i hjärtat när vi går samman för varandra. Vi får ta med oss den känslan in i nästa år och sprida massor av medmänsklighet omkring oss. Det ger bara gott tillbaka, på alla sätt, för alla.

Kram /M

onsdag 10 december 2014

Uppehåll


Det var länge sen jag var här. Det "bara blev så". Livet kom emellan på lite olika vis. Under min frånvaro har jag varit än mer närvarande i mitt liv, mitt inre. Lär känna mig själv mer för varje dag, genom övning, yoga, mindfulness, samtal och inspirerande möten. Det är en spännande resa, att öppna dörrarna till sitt inre och se vad som finns innanför. Många frågor får svar, nya frågor dyker upp, känslor får sin förklaring och livet får en ny dimension. Det är en resa jag bara börjat och det ska bli väldigt spännande o se vart den tar mig.

Idag fyller min älskade dotter 14 år och det väcker många minnen och tankar. Jag summerar vårt liv tillsammans, från första spark till i dag. Vilken gåva! Ett efterlängtat barn, en dotter. Kärleken spränger nästan i bröstkorgen och stoltheten går inte att beskriva i ord. Vi har kramats, skrattat, bråkat, busat, gråtit, upplevt, pysslat, lekt, tjafsat, myst och lärt oss massor om livet av varandra. Jag är så oerhört tacksam! Det är en spännande resa att vara mamma, oerhört svårt emellanåt, men givande, utvecklande och inspirerande.

Det finns mycket att vara tacksam över. Se dina gåvor i livet o andas!
Kram /M

torsdag 31 juli 2014

Vardag

Börjar helt ärligt längta till vardag. Det är härligt med sommarlov och semester, men vardagen är inte så dum den heller. Jag jobbar min andra veckan, maken sin första, efter semestern. Och jag gillar det. Nu längtar jag till skolstarten och aktiviteter. Jag gillar att vi alla har en plats där vi ska vara för att lära, utvecklas och inspireras. Det är underbart att vara ledig, slappa och bara vara. Men i längden behöver vi alla stimulans och utmaningar. Därför längtar jag till vardagen. Vardagen som är livet. För även om det finns många måsten i vardagen så finns det också utrymme för att göra sånt vi vill och mår bra av. Kombinationen gillar jag. Så välkommen vardag - varje dag, som är mitt liv.

torsdag 24 juli 2014

15 år

 
23/7-1999 blev jag mamma. En stolt mamma full av kärlek. Men också full av smärta och sorg. 23/7 är dagen jag blev mamma till en ängel, vår Oliver.  Igår skulle han fyllt 15 år.... Hans födelsedag är känslosam för oss alla. Varje år gör vi hans dag till en familjedag. Vi gör någonting tillsammans i Olivers minne. I år hyrde vi kanoter och paddlade ut på den spegelblanka skön. En fantastisk upplevelse. Mjuk, lugn, tyst och skänkte en fin närvaro till dagen. Efteråt tog vi ett dopp innan vi åkte hem. Födelsedagsmiddag på restaurang hör till och så även i år! 
Vi alla reflekterar mycket kring vad som skulle varit, tänk om, tänk om inte. Skulle Oliver gillat det här eller det där? Skulle han varit busig eller lite lugnare? Det som är intressant är att vi alla har en väldigt lika bild av vår saknade son /bror. Nästan rörande eniga om karaktär och person. Som om vi alla har kontakt med honom. Hans närvaro känns stark när vi sätter ord på våra tankar. Jag älskar det! Då känns vi så hela som vi kan bli, när Olivers som person lyfts fram av oss som älskar honom.
Saknaden känns stark, svår emellanåt, men jag är glad för det. Jag vill att det känns. Det är lugnande på något vis att känna kärleken och saknaden av mitt barn så det värker i själen. 15 år, en evighet och ett ögonblick på samma gång. 
Grattis älskade, saknade barn. Puss o kram från din evigt stolta mamma <3

tisdag 22 juli 2014

Ensamkväll

Familjen på egna äventyr. Jag ensam hemma efter jobbet. Jag stannar till i en inredningsbutik på vägen hem. Får med mig lite kuddar, ljusstakar, en lampa och en ny lite vän hem. Fixar och pysslar hemma innan yogan. Ett underbart pass fyllt av styrka, energi och harmoni. Lycklig kliver jag ut ur shalan och möts av solen. 


Hemma igen tar jag en lång, mjuk dusch. Tänder mina nya ljus och rökelse. Sätter mig med en bok i soffan. Läser, dricker jos och lyssnar till fåglarnas sång utanför. 
När jag sedan kryper i säng somnar jag på ett ögonblick. En skön kväll. En harmonisk kväll. Ensamhet kan vara berikande och lugnande. Jag hinner landa i mig själv.
Nu på morgonen är jag dock glad och tacksam över att min älskade familj är hemma igen, mjukt sovandes i sina sängar. 


lördag 19 juli 2014

Sömnlös

Denna natt var lång. Svårt att somna och sedan orolig natt med mycket vaken tid. Jag kan bli lite stressad av att inte kunna sova. Rädd att jag ska vara trött och må dåligt kommande dag. Varför vet jag inte, jag klarar mig bra på väldigt lite sömn. Det andra är att jag grubblar när jag ligger vaken. Det kan vara både bra och dåligt. I natt var det skönt nog mest bra. Jag har läst inspirerande böcker under semestern och igår hade jag och min man ett härligt samtal. Detta ledde till att nattens grubblerier hjälpte mig framåt i min personliga resa så nu har morgonens syssla varit att skriva ner nattens funderingar. Jag vill definiera mina livs-mål. Vad vill jag? Vad mår jag bra av? Det är stora och svåra frågor som kräver stort engagemang. Det gäller att våga lyssna inåt, ända in i själen. Utan yttre påverkan, utan hänsyn till omgivningens förväntan utan bara jag. Min vision, mitt liv. 
I nattens mörker och tystnad var det lättare att känna inåt och riktigt lyssna. Jag har långt kvar men nattens sömnlöshet var ett skönt avstamp. Och inte känner jag mig trött utan snarare pigg och full av tillförsikt. 

söndag 13 juli 2014

Semesterbubbla

Då var det dags igen - för några dagar i vårt smultronställe - vårt tält! Att ligga tillsammans hela familjen o småprata, busa, skratta o skoja innan vi somnar. Älskar det! Då njuter jag. Sonens hand vid ansiktet när jag vaknar. Lyssna till dotterns andning när hon sover tungt med mannens arm runt kroppen. Det är livskvalité för mig. Närhet till de jag älskar mest. En semester-bubbla jag gärna stannar lite till i. 

måndag 7 juli 2014

Sommar

       
Sommar, sol och värme. Det är balsam för själen. Ljumma mornar med en bok på balkongen. Njuta av tystnaden, meditera och insupa morgonens lugn. Det är fantastisk terapi. Det lugnar mig, lägger som en osynlig hand över upprörda, oroliga känslor. Jag tror inte att det bara är vädret, samma lugn går att få även en regnig morgon. Men min upplevelse är att det går lite lättare när solen skiner och ljuset flödar in genom fönstret. Lugnet infinner sig något snabbare när värmen sveper runt kroppen. Så nu njuter jag fullt ut. Välkommen solen. Välkommen värmen. Välkommen sommar! 

fredag 4 juli 2014

Semester


Två dagar hemifrån. Två dagar som ska göra oss alla fyra glada och nöjda. Då fick det bli Stockholm. Shopping, god middag på fin restaurang, akvarium och tivoli. Alla nöjda. Alla glada. Familjen är livet. 

onsdag 2 juli 2014

I samklang

Kropp o själ hör ihop. Den ena påverkar den andra. När de är i samklang mår man som bäst. 
I dag var en bra dag. Samtal med fin vän. Ett riktigt skönt, jobbigt o fokuserat yogapass. Barn som lagar god middag. Kramas i soffan med familjen. Färska hallon. 
Idag var kropp o själ i samklang nästan hela dagen. Mjukt. Skönt. 


tisdag 1 juli 2014

Oro

        
Ni vet den där känslan när kroppen är full av lugn och harmoni. Allt är som det ska vara och livet känns lätt. Det är en underbar känsla. Men sen har vi den där andra känslan. Känslan av ett stort oroligt moln som drar in över den harmoniska tillvaron. Ett oväder som rör upp känslor, skapar oro och gör livet lite svårare. Ofta kommer det utan förvarning. Plötsligt ändrar sig känslan i kroppen, den behagliga känsla byts mot olust, glädje mot irritation och besvikelsen över att inte kunna blåsa bort oros-molnet är stor. Då är utmaningen att hitta lugnet i den känslan. Att känna acceptans i att känslor ändras, att alla känslor behövs. Det är en svår utmaning. Det är väldigt lätt att svepas med av orosmolnet, befinna sig mitt i det och få svårt att hitta ut. De gånger vi lyckas stå kvar på marken, betrakta orosmolnet på avstånd, försvagas ovädret och det blir lättare att behålla harmonin trots upprörda känslor. 
Tankens kraft är stor. Vi blir vad vi tänker. Vi känner vad vi tänker. När vi hittar verktyg för att styra känslan med hjälp av tanken är vi en god bit på väg mot ett liv i harmoni. Ett liv där vi känner tacksamhet över livets skiftningar utan att bli rädda eller oroliga. 

söndag 29 juni 2014

Sol

Jag brukar inte prata om vädret. Det är som det är... Inget att göra åt. Ingen ide att älta. Men nu kan inte ens jag hålla mig. Semester med moln /regn och 10-15 grader är inte jätte-kul. Vi som älskar att tälta. Vi har tältat i de flesta väder, regn är i sig inget problem, men kylan stoppar till och med oss. Barnen längtar lika mycket som vi. Så nu hoppas vi alla att värmen kommer inom de resterande tre veckorna så vi får tillfredsställa vårt camping-behov.
Nu åter till tända ljus, innemys och ett glas vin i väntan på den varma sommaren. 

lördag 28 juni 2014

Fika

Att gå på kafé är så oerhört mysigt. Sitta med en kopp kaffe, något gott till och bästa sällskapet! Ett lugn infinner sig, samtalet svänger mellan designen på lamporna, känslor kring sånt som hänt, vad vill vi göra sen. Högt och lågt. Skratt och allvar. Inga måsten. Bara mys. Älskart! 

fredag 27 juni 2014

Husdjur


Fram till barnen kom har jag alltid haft husdjur. Katt, undulat och marsvin. Men så kom barnen och när det tidigt visade sig att dottern var allergisk kändes det inte aktuellt med djur. Men allteftersom barnen blivit stora har längtan efter ett husdjur växt sig starkare, både hos mig och barnen. Och nu äntligen har vi en till liten medlem i vår familj - hamstern Chim. Trodde väl aldrig att jag skulle tycka så mycket om en så liten krabat. Han skänker lugn, mjukhet och trivsel i vårt hem och vi kan inte se oss nog på den lilla sötnosen. Barnen lyser av lycka och deras engagemang är underbart att se.
Vårt hem känns, om möjligt, ännu mer som ett hem med vår lille nya medlem. Lycka!

onsdag 25 juni 2014

Och nu då

Det är på något vis lättare att släppa all stress när man är hemifrån. I en ny miljö. Men nu när vi är hemma igen gäller det att hålla kvar känslan av harmoni, lycka och lätthet. Inte helt okomplicerat. Tvätten, disken och matlagningen pockar på uppmärksamhet. Stressen kryper närmare och känslan av total närvaro minskar rejält. Men jag ger mig inte! Jag vill ha samma känsla oavsett var jag befinner mig - på semester, hemma, på jobbet eller något annanstans. 
Det hjälper att bryta mönster. Göra saker som jag vanligen inte gör. Eller göra sånt som jag mår bra av. Så idag ska jag träffa en av mina finingar. Det skänker harmoni, lycka och tillfredställelse. Ärlighet, mjukhet och närvaro är egenskaper som hon besitter vilket ger mig inspiration till rätt fokus. 

tisdag 24 juni 2014

Förväntningar


Förväntningar. De kan förstöra en upplevelse totalt men de kan även lyfta upplevelsen till oväntade dimensioner. Jag älskar när det sistnämnda händer!
Det har som sagt varit mycket tankar och funderingar hos mig senaste tiden. Grubblerier om ni så vill. Därför är jag extremt tacksam över de två senaste dagarna. De har överträffat alla mina förväntningar om och om igen. Stress byttes mot harmoni, trötthet mot energi, frustration mot enkelhet och glädje. Jag kan fortsätta hur länge som helst. Harmoniska föräldrar, kärleksfulla barn, familj full av tacksamhet och glädje. Obetalbart!
Jag skulle aldrig våga åka iväg med förväntningar motsvarande den upplevelse dessa dagar skänkt. Det känns overkligt, men detta är bevis för att ibland överträffar verkligheten fantasin. Det här ska jag leva på länge.




söndag 22 juni 2014

Små glädjeämnen

Att få vara hemma, bara vara, är så skönt. Att lyssna på fåglarna, vindens sus, Lennakattens tuffande (ett ångtåg som går förbi utanför oss), ta en kopp kaffe på balkongen. Det skänker en skön inre frid. Att lyssna på barnens samtal, att få en spontankram av sonen när han passerar, att få ta del av dotterns tankar just nu. Tankar som kanske annars försvunnit för att jag inte var där i stunden och kunde ta emot. Att få en smekning över ryggen av min älskade när jag står vid diskbänken. Det är dessa små glädjeämnen som ger livet innehåll och mening. Små glädjeämnen att känna tacksamhet för.

lördag 21 juni 2014

Midsommar



Att få fira midsommar med nära vänner, nya vänner, vänners vänner, barn och syskon är magiskt. Att se alla barn som leker, hoppar studsmatta, spelar fotboll, sjunger eller bara sitter o pratar värmer mamma-hjärtat så det nästan svämmar över. När barnen vid matbordet spontant stämmer upp och sjunger "Det var en kväll i juni" för full hals kan man inte annat än le. 
Och när det är dags för resning av midsommarstång med tillhörande dans, säckhoppning, tipspromenad, lotteri och en tur i lövad vagn är alla med, oavsett ålder. Glädjen och energin sprudlar när traditionen hyllas.
Midsommarafton är också dagen för den årliga fotbollsmatchen, vuxna mot barn. Barnens entusiasm glittrar i ögonen och lyckan går nästan att ta på.

Behöver jag säga att våra midsommaraftnar är magiska, och gårdagen var inget undantag. Jag är så oerhört tacksam över min familj, mina fina vänner och att jag får ge mina barn en midsommar så full av kärlek, glädje och samhörighet. 


onsdag 18 juni 2014

Paus

Hej igen. Det var länge sedan vi sågs. Jag har haft en paus. De har hänt mycket och många tankar har snurrat. Det kändes så pass rörigt att få ner det i skrift blev svårt. Tankarna och känslorna har delats med de som står mig nära, framförallt min fina man. Jag har sagt det förut men säger det igen - ingen får mig att må så bra som han. Att ventilera och samtala med honom löser de svåraste knutar och lättar det tyngsta sinnet. Tillsammans har vi nu hittat nya vägar för mina tankar och sakta skapar jag förhållningssätt och verktyg för att bringa ordning i röran. Det känns väldigt skönt.
Idag ska jag välja att se det som gör mig glad. I morgon ska jag göra likadant samt dagen efter det. Rätt fokus är nyckeln.

Kram

måndag 31 mars 2014

Oväntat

Veckan som gick var full av överraskningar och oväntade vändningar. Dessvärre av det mer negativa slaget vilket gjorde att jag haft den mest välbehövliga familje-helgen på länge. Få saker får mig att må bättre som lugn och ro tillsammans med det vackraste jag vet - min man och mina barn. Jag har njutit av solen, försökt hitta tillbaka till lugnet och "bara varit". När saker händer som gör det svårt att hänga med i livets svängningar är det viktigt med ett basläger. Att återgå till livets grundsten där tryggheten finns för att hämta kraft och energi. För mig är det hemmet och familjen. Där kan jag vila i mina upplevelser, få stöd, kraft och inte minst massor av kärlek.

torsdag 20 mars 2014

Mjuk start


Jag har alltid älskat morgonen. Det är som om tiden går långsammare på morgonen. Jag älskar tystnaden, mjukheten och närvaron som finns i luften när dagen gryr. Sedan jag började jobba heltid har starten blivit extra viktig. Jag går upp en timme före familjen och möter dagen med Mindfullness, yoga, skrivande eller inspirerande läsning. Den stunden är ovärderlig. Den stunden är min.
Jag tänder ljus, tar en kopp kaffe, andas, landar, umgås med mig själv och är närvarande. Allt detta är mycket lättare på morgonen, innan världen vaknar.
En bra start påverkar hela min dag och hoppar jag över min morgonstund känns det i hela kroppen resten av dagen. Det är väl investerad tid och är betydligt mer värdefull än den extra timmen sömn. Den stunden ger mig långt mer frid, kraft och energi än sömnen.  Jag önskar er alla en mjuk start.

måndag 17 mars 2014

Vill-göra-lista

Har haft (och har) många saker på min "skulle vilja göra"-lista. Några topp-punkter har varit dels att lära mig mer om och utvecklas inom yoga. Det har jag tagit tag i och steg ett togs i helgen med grundkurs. Om två veckor fortsätter den resan med nybörjarkurs. 
En annan punkt har varit att justera eller bygga på min svank-tatuering. Det har suttit långt inne då jag dragit mig för att ta ett beslut kring hur detta skulle ske. Men nu har jag angripit detta svåra och idag, efter fyra timmar i stolen, har min tatuering fått ett nytt utseende som känns helt rätt. 
Det är så otroligt skönt att satsa kraft, energi och tid på sig själv. Oavsett om det handlar om kroppen eller själen. Jag har börjat det här året med att vårda båda och det är jag stolt över! 

söndag 16 mars 2014

Lycka


Jag har länge velat gå introduktionskurs i Ashtanga yoga. Tror att den skulle passa mig. Och i helgen blev det äntligen av. Ett pass om dagen fredag - söndag och gissa om jag njuter! Längesedan jag kände mig så hel, lugn och energifylld på samma gång. Och då är jag bara nybörjare. Det här vill jag fortsätta med så nu har jag anmält mig till grundkursen. Det här kommer bli en fantastisk vår! 

måndag 10 mars 2014

Stort kliv


 
I helgen tog jag ett stort kliv i min personliga utveckling. Ett kliv jag är väldigt stolt över, på riktigt. Den städning jag planerat för ställdes in, av mig. Istället plockade jag de största dammråttorna och gick tillbaka till sängen efter frukost. Där myste jag någon timme till innan jag klev upp. Det är annars något som jag aldrig tillåter mig själv. Kraven på vad jag anser måste ske först är stora och många vilket vanligen resulterar i att dagen drar igång med full gas direkt efter frukost. Men inte denna soliga söndag. Vidare bäddade jag inte sängen på hela dagen utan den låg i en härligt mjuk oreda medan sovrumsfönstret var öppet och vårluften svepte in.Istället för alla mina måsten gick jag en promenad i vårsolen med familjen,  vi gjorde fruktsallad tillsammans, pratade, myste, skrattade. Tog en kopp kaffe i soffan. Åkte till uteservering och skålade in vårens första dag. Dagen avslutades med ett fantastiskt yoga-pass.
Det bästa, absolut bästa, med helgen var inte ATT jag gjorde detta utan hur jag mådde under tiden. Jag kände verkligen närvaron och harmonin i livet. Jag kände inget dåligt samvete över att jag gjorde andra val än vanligt. Jag hade ett förlåtande och förstående sinne mot mig själv och det är det absoluta största steget jag tagit i min personliga utveckling. Lyckan är obeskrivlig, lugnet uppfyllande och balansen total.

tisdag 4 mars 2014

Dipp

Jag fortsätter befinna mig i min lilla dipp. Känner dock tacksamhet över att ha en man som är det bästa stödet man kan tänka sig. Han låter mig gnälla, älta och uttrycka min frustration medan han tålmodigt lyssnar och peppar. Tillsammans hittar vi små lösningar som steg för steg tar mig ur detta något mellankoliska tillstånd. Det känns skönt att vara på rätt väg, trist dock att behöva falla tillbaka när jag var på så god väg framåt. Men det är väl det som är riktig utveckling som leder till varaktig förändring, att ramla ibland, resa sig och ta med sig de nya insikterna på sin fortsatta resa.
Denna lilla dipp har lärt mig flera saker och jag är någonstans ändå tacksam för det även om jag gärna sluppit känslan det medförde för att få den insikten. Men som sagt, jag är inte helt uppe för backen än, men snart, jag ser krönet.

onsdag 26 februari 2014

Otillfredsställd


Går omkring med en känsla av otillfredsställelse. Vart jag än befinner mig känns det som jag vill vara någon annanstans. Funderar mycket på vad det beror på och har inte kommit fram till något riktigt bra svar.  Lite klarnade efter helgen när jag var iväg på en riktigt mysig resa till Stockholm. Så länge jag var i min bubbla, bortkopplad från verkligheten, var jag totalt närvarande och tillfreds. Men när vardagen drog igång kom känslan tillbaka. Jag tror känslan har sitt ursprung från den upplevelse jag har arbetat så länge med att förbättra - lugnare vardag med mindre prestation och mer harmoni. Det har blivit än tydligare att jag måste frigöra familjetid, ledig tid, "bara vara" tid. Det finns så mycket jag vill göra, så mycket som är roligt och stimulerande. Men just nu är det lugnet jag behöver, kramas med min familj och vara där energidepåerna fylls. Tänk att det ska vara så svårt! Men nu ska jag lyckas. Jag ska lyssna ännu bättre på kroppens och själens signaler. Gå mer på min magkänsla än vad jag tror att andra förväntar sig. Utgå från hjärtat i allt jag gör, det tror jag blir bättre även för alla i min omgivning. Igår gjorde jag en första insatts i form av en riktig hemmamys kväll full av kramar, samtal, ljus och te. Det kändes fantastiskt för själen.

tisdag 18 februari 2014

Ett år

Idag är det ett år sedan mitt liv förändrades ganska rejält. I dag är det ett sedan år jag började arbeta heltid, vilket jag inte gjort sedan årsskiftet 1998/99  . Fram till dess hade jag varit hemma med våra barn och sedan arbetat deltid under ett par år innan jag gick tillbaka ut i arbetslivet på heltid igen. Vilket bra beslut! Det här året har varit fantastiskt på så många sätt. Jag har lärt känna massa fantastiska kollegor, jag har utvecklats både privat och professionellt, jag har lärt mig massor om mig själv och om livet.

Mina barn och min man har följt med i min utveckling och vi har, om möjligt, stärkts ännu mer som familj. Barnen har utvecklat sin självständiga sida, jag har tränat på att våga släppa taget lite och maken har fått mer egen tid med barnen.  

Det var läskigt i början, väldigt läskigt. Och en ganska stor omställning för oss alla. Men vad roligt var har haft, och har. Vi har alla varsin liten svär utanför familjen där vi upplever, lär och utvecklas. Sedan möts vi hemma, delar med oss av våra tankar och intryck och lär av varandra. Otroligt inspirerande och jag är stolt över att se hur vi växer tillsammans.

Jag skulle inte byta ut mina år som hemma-mamma mot något, de var fantastiska år. Jag älskade att vara hemma. Då kunde jag inte ana att det 12 år senare skulle vara så otroligt roligt och givande att börja arbeta igen. Jag känner en stor tacksamhet över att några trodde på mig och min förmåga så att jag idag har ett arbete jag trivs med, utvecklas på och känner stolthet över.

 

måndag 17 februari 2014

Två små ord

Jag har några tatueringar. En av dem väcker mer respons än de övriga. Det är inte den på underarmen med min mans namn som jag trodde skulle möta en del reaktioner. Nej, det är den jag har i nacken "Good Enough". Den har fått absolut flest kommentarer och glada tillrop vilket gör mig väldigt glad. Vi är alla Good Enough och min upplevelse är att vi alla blir glada av att få de orden i blickfånget. Många av oss kämpar med att vara mer förlåtande och accepterande kring vår person och vad vi presterar. Så när den positiva reaktionen kommer om de två små orden i nacken är min självklara respons att de gäller oss alla. Det är därför de står  där alla kan se och inspireras. Orden finns där lika mycket för den som läser som för mig själv. Två små ord som är en viktig påminnelse i dagens samhälle. Två små ord fulla av bekräftelse, förlåtelse, hopp och tillit. 

torsdag 13 februari 2014

Gränser



Vart går gränsen? När är man överbeskyddande och när ger man utrymme att utvecklas? Att vara tonårsförälder är inte lätt. Svårt att sätta gränser när de de är stora men små på samma gång. Slits mellan att vilja vara snäll men ändå ha tydliga regler och följa vad jag tror är rätt. Inte lätt alls....
Det är svårt att göra sitt barn ledset och besviket. Önskar så de kunde se från samma perspektiv som oss föräldrar, men då vore de ju inte barn... Till dess försöker jag peppa, förklara, lyssna, bekräfta och resonera kring gränser, känslor och tankar. För en som jag, en grubblare som gärna analyserar och känner massor, är detta mycket svårare än jag trodde det skulle bli. Sätta tydliga gränser, men ge utrymme att växa. Beskydda men peppa dem att våga utmana. Hjälpa men låta de ta egna beslut. Bekräfta men få dem trygga i sig själva.
Tankarna och känslorna far runt inom mig. Oron gnager och en form av maktlöshet infinner sig. Tack och lov har jag en klok, glad, snäll och kärleksfull tonåring vilket hjälper en orolig mamma. Känner mig, trotts allt, lyckligt lottad i detta svåra.

tisdag 11 februari 2014

Ur funktion

Ibland hamnar vi i situationer som vi inte vet hur vi ska hantera. Där vi saknar de rätta verktygen för att bemöta situationen på ett bra sätt. Det kan vara en liten händelse eller pågå under en längre period men  frustrationen är densamma, jag reagerar på ett sätt som jag inte trivs med. Händelsen eller situationen gör att jag blir en person som jag inte vill vara. Hur jag än kämpar med sinnet för att hitta ett förhållningssätt där jag fortsatt kan vara den person jag vill vara, lyckas jag inte. Det är som om min verktygslåda saknar de rätta verktygen. Jag upplever gång på gång en känsla av misslyckande och otillfredsställelse när jag reagerar med automatik. Jag tror på att vi blir vad vi tänker, att vi kan styra våra tankar och därmed våra känslor och reaktioner. Men hjälp vad det är svårt ibland. Det är som om styrningen slutat fungera och gått över på autopilot. Som om jag är ur funktion. Jag tror att vi kan lära oss av allt vi upplever och av alla vi möter. Ibland är lärdomen mindre tydlig och kanske inte syns förrän långt efteråt. Men även med den tron är det ibland svårt att se positivt och hoppfullt på läget. Ibland upplevs priset för lärdommen lite högt och man frågar sig vad som så viktigt att det måste vara så svårt eller ta så lång tid. Jag vet av erfarenhet att det kommer klarna, lärdommen kommer. Kanske är det just det som är lärdommen, att hantera situationen och att komplettera sin verktygslåda med ännu ett verktyg. Ett verktyg som kommer behövas flera gånger på livets resa men som tar tid att skapa. Så hur svårt det än gäller det att fortsätta jobba för att hitta sig själv, även i utmanande situationer, så kommer lärdommen på köpet.

fredag 7 februari 2014

Beröm

Beröm är härligt. Positiv feedback och att bli hyllad för sin kompetens, sina egenskaper eller prestationer är en underbar känsla. Jag blir glad, stolt och varm i hjärtat. Men ibland händer det att känslan avtar efter en stund och ersätts av rädsla för att inte räcka till. Jag upplever oro över att andras förväntan på mig och min förmåga är för hög och att jag därmed kommer göra dem besvikna. En känsla av att det handlat om tur istället för kompetens vilket gör att allt hänger på en skör tråd. Undrar vad det beror på? Sviktande självkänsla kanske...
När det händer försöker jag peppa mig själv att njuta av de varma känslorna som positiv uppskattning skänker och lägga de andra känslorna åt sidan. Försöker säga till mig själv att inte förstöra det fina utan intala mig själv att jag förtjänar de fina orden lika mycket som någon annan. Att jag är Good Enough..


tisdag 4 februari 2014

Hela mig


De senaste dagarna har jag vid flera tillfällen, oberoende av varandra, blivit påmind om hur värdefullt det är att vi bejakar all vår erfarenhet och alla våra upplevelser. Hur vår historia formar oss till de personer vi är idag. Att allt det som gått sönder inom oss, även det som är så trasigt att det aldrig riktigt läker, hjälper oss i livet på olika sätt. Vi ska vara stolta över hela vårt väsen, allt ljust, allt varmt, allt mjukt, allt mörkt, allt kallt och allt tungt. Det skapar de unika väsen vi är och skänker oss ett djup som gär livet rikare, kraftfullare och mer fullt av just liv. Det hjälper oss välja rätt, öppna vårt hjärta åt det vi mår bra av och människor som berikar vår värld. Så var stolt över hela dig, kanske lite extra stolt över det trasiga.

söndag 2 februari 2014

Nu räcker det

Plötsligt kommer man till gränsen och insikten är tydlig, nu räcker det. Alla grubblerier, alla funderingar, analyser och all oro har fått tillräckligt med utrymme. Nu räcker det, gränsen är nådd. Svaret ligger inte hos mig, jag kan inte påverka situationen, varför förstör jag då för mig själv med all denna negativ energi? Kanske behöver vi en period av grubblande när situationer uppstår som skapar frustration och oro, men till sist måste vi släppa taget. Till sist når vi gränsen när den negativa energin hotar att ta över allt, även det som är bra. Då gäller det att acceptera situationen och släppa taget. Rikta all energi och allt fokus på det positiva, låta det ta så stor plats att det negativa trycks undan. Jag har så otroligt mycket positivt i mitt liv. Nu ska jag gå och njuta av allt detta och låta det fylla hela min själ. Det är dags att slappa taget.

onsdag 29 januari 2014

Här och nu


Ibland är det lätt men emellanåt är det svårare. Jag tänker på det här med att njuta av nuet. Att se glädje och känna tacksamhet över att finnas i denna stund, detta ögonblick. Att uppleva njutning och välbefinnande över att detta är min stund, här och nu. Ibland vill man att stunden ska fortsätta förbi så att en ny bättre stund kan komma. Att det som är här och nu snabbt ska bli där och då. Utmaningen i dessa stunder är att tillåta sig känna det man känner. Att inte dömma sig själv utan vara förlåtande och framförallt accepterande. Alla stunder är inte fantastiska, en del bara är och vissa stunder är till och med riktigt dåliga. Men det är väl det som är livet i all dess härlighet. För rätt som det är så är den där igen, stunden då harmonin sköljer genom själen och lyckan känns i varje cell. Plötsligt är här och nu bästa stunden som finns.

tisdag 28 januari 2014

Tid


Läste i en barnbok om en intressant tanke kring tiden. Huvudpersonen i boken, ett barn, var frustrerad över att klockan hela tiden var mycket, att allt roligt och mysigt hela tiden måste sluta för att det var sent. Barnet försökte då gömma klockan för att på så vis kunna fortsätta mysa eller leka även när klockan blev mycket. Det hon sedermera lärde sig var att klockan är endast en pryl som visar tiden, tiden däremot tar aldrig slut. Den tanken kring tiden ger ett helt nytt perspektiv. Varför stressa och jaga upp sig för att klockan visar sängdags? Tiden räcker, den tickar på i all oändlighet. Den har ingen början och inget slut. Vad vi sen gör med tiden är upp till oss, men slut tar den inte.
Det är ett perspektiv som inte alltid fungerar praktiskt, men tanken är stimulerande och skapar nya möjligheter. Vi har inte för lite tid, vi har många saker och uppgifter.

torsdag 23 januari 2014

Samla ihop

Jag försöker samla ihop mig. Känna innåt och försöka lyssna till själen. När mår jag bra? Vad stimulerar harmoni, glädje och välbefinnande hos mig? Jag försöker utvärdera vad jag ska ha kvar i mitt liv för att det ska vara där och vad som finns där för att jag tror det ska vara det. Bloggen har varit en sådan sak som utvärderats hos mig. Jag har försökt känna efter med både sinnet och själen huruvida bloggen finns i mitt liv för att jag verkligen vill eller för att det "blivit så". Jag har ärligt inte kommit till något beslut. Och ibland är det inte lätt. En del inslag i livet är där för att jag vill men ibland är jag inte lika säker på min sak. Bloggen är en sådan plats. Vissa dagar är det befriande att skriva. En chans att reflektera över livet, både i stort och smått. Andra dagar känns det lite mer som prestationsångest och en form av tvång. Då är det inte lika stimulerande. Nyckeln här är kanske att tillåta det få vara så som det är. De dagar det känns skönt och bra att skriva gör jag det. Dagar det inte känns lika bra låter jag helt enkelt bli och det är ok det med. För mig är det viktigt att den här platsen är kravlös, tyvärr fäller jag krokben på mig själv då det är jag som ställer kraven. Då kan detta vara en bra plats för övning i att vara mer tillåtande och förlåtande mot mig själv och min prestation. Så jag kommer fortsätta titta in och skriva, för att jag vill, inte för att jag måste.

lördag 4 januari 2014

Mänsklig värme

                       
   
En fördel med lediga dagar är att man hinner umgås. När vardagen rullar på är det svårt att hinna med hur gärna man än vill. De här sista dagarna på ledigheten går just i samvarons tecken. Det är mysigt att  vara med sina nära och kära. Släkt som vi träffar för sällan, vänner vi önskar hinna umgås med oftare och inte minst varandra! Vi som familj har njutit hela ledigheten av att få vara tillsammans så mycket och tanka kärlek av varandra. Underbart! Släkt och vänner har också hunnits med och kommer hinnas med de närmaste dagarna. Känner tacksamhet och ödmjukhet inför all kärlek och alla fina människor i mitt liv! 

onsdag 1 januari 2014

Bäst och sämst


Nyårsafton. En kväll full av skratt, mat, samtal, bubbel, musik, raketer och kramar. Under kvällen fick var och en säga det bästa och det sämsta från 2013. Det var gripande och givande att ta del av en kort summering från allas liv det gångna året. Det var ett skönt och effektivt sätt att se sitt eget liv och sina egna insikter i kortform. Ett inslag som jag uppskattade mycket och kan rekommendera.