Vart går gränsen? När är man överbeskyddande och när ger man utrymme att utvecklas? Att vara tonårsförälder är inte lätt. Svårt att sätta gränser när de de är stora men små på samma gång. Slits mellan att vilja vara snäll men ändå ha tydliga regler och följa vad jag tror är rätt. Inte lätt alls....
Det är svårt att göra sitt barn ledset och besviket. Önskar så de kunde se från samma perspektiv som oss föräldrar, men då vore de ju inte barn... Till dess försöker jag peppa, förklara, lyssna, bekräfta och resonera kring gränser, känslor och tankar. För en som jag, en grubblare som gärna analyserar och känner massor, är detta mycket svårare än jag trodde det skulle bli. Sätta tydliga gränser, men ge utrymme att växa. Beskydda men peppa dem att våga utmana. Hjälpa men låta de ta egna beslut. Bekräfta men få dem trygga i sig själva.
Tankarna och känslorna far runt inom mig. Oron gnager och en form av maktlöshet infinner sig. Tack och lov har jag en klok, glad, snäll och kärleksfull tonåring vilket hjälper en orolig mamma. Känner mig, trotts allt, lyckligt lottad i detta svåra.
Den där balansen igen. Det är svårt.
SvaraRaderaMen jag tror på tydlighet, och den tror jag du har.
För någonstans så förstår man ju varför man inte får göra allt det där man vill om man får raka besked=))
Kram J
Oj oj, det där ser jag inte fram emot, tonårstiden. Men du verkar ha bra tankar om det hela så det löser sig säkert...
SvaraRaderaha en skön helg!
Hoppsan, nu kan jag inte kommentera som jag vill. Skulle vilja kunna klicka i min nya bloggadress, fungerar hos en del och en del inte. Jaja, du vet var jag finns nu för tiden.
www.baraanna.se