Samatha

Samatha, meditation som ska utveckla förmågan till koncentration, lugn och positiva känslor.
Visst låter det underbart! Jag har precis läst en fantastiskt inspirerande bok, "En vägledning till Buddhismen" av Kulananda. Den är full av inspiration och klokhet. Mitt intresse för buddhismen har stärkts ytterligare och jag kommer säkert tillbaka till denna bok fler gånger.
När det gäller meditation har jag övat på egen hand i ca ett års tid. Det är svårt, men enormt givande. Avsnittet om meditation i boken träffade precis rätt och jag tar mig därför friheten att citera ur boken.
" Första gången jag satte mig ner för att meditera var allt ett enda kaos.
Jag minde vad jag hade gjort dagen innan....sedan dök det upp tankar om middagen, därefter blev jag plötsligt arg över vad någon hade sagt till mig...sedan kom jag ihåg en scen från en film jag sett en vecka tidigare..i nästa nu noterade jag fysiska smärtor i min ena skuldra...en förnimmelse som utlöste en liten våg av panik rörande ett möte nästa dag som jag måste komma ihåg....varefter jag började planera vad jag skulle äta till frukost. Sedan översköljdes jag av plötslig ömhet för den besynnerlige mannen som står i grönsaksståndet på torget....denna känsla efterföljdes av funderingar om huruvida kaffe verkligen är skadligt för mig...ett hastigt förbiglidande dunkelt minne av en plats jag varit på i Paris, reflexioner över om språket verkligen beskriver erfarenheten, en önskan om att vädret skulle lbi vackert nästa dag, funderingar om en god vän (vad hon hade sagt)....irritation över mitt knä...Allt detta for genom mitt huvud på mindre än fem minuter."

Som jag känner igen mig i denna beskrivning! Och det är precis detta som gör att jag vill öva än mer på att meditera. Detta visar hur mycket som utspelar sig inom oss, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Behovet av att stanna upp och vara helt fokuserad i nuet, utan tankar som dömer eller analyserar är stort. För att uppnå lugn och inre harmoni måste vi aktivt ta kommandot över vårt liv, våra tankar och känslor. Meditationen har kommit in i mitt liv för att stanna!

Energiboost

Har de senaste dagarna fått en riktig energiboost. Har haft turen att få göra sånt som jag mår väldigt bra av. Jympa, powerwalks med min älskade, samtal i sommarkvällen med bästa väninnan, vin o mys helt spontant en söndag, utflykt med glada barn, starta igång renoveringsplaner... Ibland är livet extra njutbart och då gäller det att ta tillvara på tillfället. Att stanna upp och se allt fint omkring och verkligen känna efter. Insupa energin, glädjen, kärleken, mjukheten och tacksamheten.  Det bästa är att jag har mer njutbart framför mig. Livet är en fantastisk gåva!

Projekt

Nu under hösten ska vi dra igång ett projekt här hemma. Projekt renovera badrum och fixa hall. Det ska bli så roligt. Det ger mig massor av energi när vi alla förenas i ett gemensamt projekt. Jag älskar dessutom att fixa här hemma så jag är väldigt förväntansfull och känner mig full av inspiration och kraft. Målet är att det ska vara klart före jul så nu har det stora sökandet efter kakel, inredning och smarta lösningar börjat. Barnen är också fulla av förväntan och redo att hjälpa till både med val och arbete. Som sagt, väldigt roligt att arbeta tillsammans mot ett gemensamt mål. Ser verkligen fram emot denna höst!

Ibland blir det inte som man tänkt sig...

Ibland blir det bättre. En inpressad fika mynnar ut i en avslappnad och mysig stund med samtal, vin, skratt och reflektion. En bra söndag som blev fantastisk. Ibland tar livet med en på oväntade svängar. Älskar när det händer. Då känns livet lite extra. 

Livets skola

Ibland blir livet inte som man tänkt sig. Saker händer som gör att livet känns orättvist och hemskt. Då är det lätt att känna sig som ett offer. Att känna sig drabbad. Ibland är det man själv som gör saker som leder till ånger och frustration. Vi kan ångra saker vi gjort eller inte gjort.
Men istället för att känna sig som ett offer eller att livet är orättvist så kan man välja en annan väg. Att försöka se livet som en fantastisk skola där utmaningar kan ses som lärdomar och alla vi möter är våra lärare. Då blir livet plötsligt mycket mer spännande och det svåra känns lättare att ta sig igenom. Även det hemska och jobbiga visar vägen till oss själva och vår inre harmoni. Det behövs för balansen. Det innebär inte att vi ska sluta känna ilska, sorg, frustration eller ånger. Dessa känslor är en viktig del av livet, det är hur vi väljer att se på det vi upplever som är avgörande. Om vi väljer att vara offer eller deltagare i våra egna liv.

Släppa

Ibland har jag så svårt att släppa. Jag övar och övar på att inte låta mig påverkas av människor eller situationer som jag inte kan styra, men det är väldigt svårt. Jag har ett behov av att älta, prata, stöta och blöta, om och om igen. Jag vill inte låta det påverka mig. Om jag inte förstår mig på, varför kan jag inte låta det vara? Den som lider mest av att jag jagar upp mig är jag själv. En del går inte att förstå eller ändra och om det sårar mig måste jag släppa och gå vidare. För min egen skull. Jag måste öva mer.

Nederlag?

När är det ett nederlag eller misslyckande? Är det när jag försökt en gång, insett att uppgiften är för mig omöjlig? Är det efter år av tappra försök följt av lika många misslyckanden? Är det när jag, trotts insikten om att jag aldrig kommer lyckas, fortsätter kämpa och därmed går emot min magkänsla? Vem avgör när det räknas som ett misslyckande och när det helt enkelt är ett klokt beslut för allas, inte minst ens eget, bästa?
Jag tror att svaret ligger hos oss själva. Bara vi kan avgöra om beslutet är taget på kloka och väl avvägda grunder. Det som kan upplevas som förhastat för någon är väl avvägt för någon annan. Jag tror det viktiga är att inte projicera sin egen besvikelse på någon annan. Att inte låta motparten känna sig misslyckad för att jag känner mig besviken. För vi kan aldrig veta vad som är bäst för någon annan. Vilka referensramar, erfarenheter, känslor eller annat som ligger bakom ett beslut, oavsett hur snabbt eller långsamt detta beslut fattas. Vi kan inte alltid förstå. Vi ska inte alltid förstå. Men vi måste alltid respektera och acceptera utan att dömma. Det är tillräckligt svårt att backa på ett beslut som är taget utan att dessutom bli ifrågasatt och bedömd. Vi gör alla vårt bästa utifrån våra egna förutsättningar.

Olika faser

När man levt ett tag blir det allt tydligare att livet består av olika faser. Det är inte alltid tydliga faser som att få barn, eller flytta hemifrån. Ibland sker förändringen endast inuti, vilket förmodligen även märks utåt, men inte lika tydligt. Jag har det senaste året reflekterat över detta då jag själv genomgår en ny inre fas. För ett par år sedan gjorde yoga och liknande träningsformer mig stressad. Varje gång jag försökte kände jag mig stressad och ville bara att det skulle ta slut. Men det senaste året har yoga och mindfulness väckt mitt intresse mer och mer.
Igår när jag hade utbildnings- och inspirationsdag med Friskis & Svettis, där jag är ledare, fick vi prova en ny träningsform som är yogabaserad. Jag var fullständigt tagen efteråt. Det väckte enormt starka känslor inom mig, både fysiskt och psykiskt. Det var en fantastisk upplevelse som jag absolut vill uppleva igen. Det kunde jag aldrig ana, att jag skulle bli euforiskt under ett yogapass. Det tydliggör med full kraft att jag är i en ny livsfas. En fas som jag gillar väldigt mycket. Som skänker ett nytt sorts lugn, helt nya fysiska sensationer och nya dimensioner. Jag ska omfamna detta nya och ser vart det bär mig.

Tom

 

Jag tänker mycket, på allt möjligt. Många tankar och känslor som strömmar runt i huvudet och i kroppen. Det finns så mycket jag vill förmedla och så mycket funderingar jag vill skriva ner. Men inget kommer ut. Jag känner mig helt tom. Hur får man ur sig det man vill få sagt? Jag lyckas varken samla ihop alla tankar och känslor eller hitta orden. Ord kan ibland kännas väldigt små när känslor ska beskrivas. När tankarna har flera dimenssioner och tillhör ett stort sammanhang räcker inte orden till. Så idag blir det tomt. Orden vill inte.

Stress

Det finns mycket vackert, intressant och spännande i livet. Så mycket att ta del av och utvecklas kring. Jag blir ibland frustrerad för att tiden inte räcker till. Önskar jag hann mer av allt, framförallt sånt som får mig att slappna av och som ger energi. Jag vill fortsätta utvecklas och lära mig mer inom Mindfulness och yoga. Jag vill inspireras och bli berörd av alla fina bloggar, jag vill finnas som en större del i mina vänners liv, jag vill samtala och mysa med familjen oftare, jag vill ta fler promenader... Listan är som ni ser lång och det finns inget slut. Jag har oerhört svårt att välja mellan allt detta vackra, för välja måste jag göra, tiden räcker inte. Det sorgliga är att detta fina och intressanta i livet kan skapa en inre stress. Eller, det är tidsbristen som skapar stressen, men upplevelsen blir att det är det vackra i livet som skapar den negativa känslan. Hos mig skapar det en inre frustration och maktlöshet när jag inte hinner allt spännande som jag vill göra eller ta del av. Det gör mig lite ledsen, för jag förstör för mig själv. Det vore skönare om jag istället kan se allt som jag faktiskt hinner med och att det räcker gott nog. Jag tänker då att när jag utvecklats mer inom Mindfulness kommer jag kanske kunna göra det och genast väcks stressen, när ska jag hinna det? Ni märker att jag målar in mig själv i ett hörn. Mycket tråkigt. Men jag fortsätter jobba mot en mer förlåtande och harmonisk tillvaro. Jag fortsätter öva på att känna mig "good enough".

Samhörighet

Jag har reflekterat lite över samhörighet och tillhörighet. Jag är gympa-ledare och tillhör därmed en förening. En förening som jag är stolt över och som ger mig inspiration, glädje, tillhörighet och samhörighet. Jag är även anställd som ger mig ytterligare en del i ett sammanhang. Utöver detta är jag mamma, fru, syster, vän.... Alla dessa sammanhang är en del av mig och min identitet. Att känna tillhörighet och att vara en del i ett större sammanhang är viktigt för mig. Det är härligt att vara i ett gäng där vi alla delar samma intresse eller arbetar mot samma mål. Samhörighet med andra är livgivande och berikar livet på ett härligt sätt. Jag hoppas ni alla känner att ni är en viktig del i ett större sammanhang. Att ni har en tillhörighet där er närvaro är viktigt för andra. Det är vi alla värda!

Lediga dagar?

Det är lite längre mellan inläggen så här i sommartid. Lediga dagar bör ju innebära mycket fritid, men jag lyckas fylla den lediga tiden med bravur måste jag säga. Dagarna går i väldig fart och jag njuter för fullt. Det är underbart att hinna göra sådant som prioriteras bort när vardagens bestyr rullar på. Förutom rent praktiska saker hinner jag även reflektera över livet och allt det innebär. Många tankar och känslor snurrar inom mig och det är skönt att låta känslolivet snurra fritt för att få en ärligare bild av mig själv. Några dagar kvar på semestern, sen ska jag samla ihop mig och hitta focus igen. Men till dess befinner jag mig i min bubbla, fulla av upplevelser, tankar, känslor och uppdrag.

Havet

Vatten. Hav. Det skänker ett lugn. Att blicka ut över havet eller blundande lyssna till dess brus är som meditation. Jag älskar Minfulness-liknelsen som handlar om vatten. Hur brusande och upprört det kan vara på ytan. Men att under ytan finns lugnet, opåverkat av den  stormiga ytan. Jag strävar efter att bli som havets djup. Att oavsett vad som sker runt omkring mig, även om jag blir upprörd eller arg, så ska själen känna lugn och harmoni. I min strävan blickar jag ut över vattnet och försöker bli ett med havet. 

Tälta

Älskar att tälta. Det är mysigt, rogivande och familjestärkande. Det är en speciell känsla när tältet är på plats. Då är det semester "på riktigt". Det är vår plats på jorden. Vår oas. Hoppas du också har ett smultronställe som skänker lugn. 

Reflektion

Mitt i semestern. Njuter. Myser. Tänker. Det lugna tempot skapar tid för reflektion och funderingar. Det är mycket tankar som rör sig i mitt medvetande. Många är bra. Många handlar om hur tacksam jag är över hur mitt liv blivit, eller det liv jag skapat. Att jag kommit hit där jag står idag är till stor del ett resultat av min inställning och mina val.

En del tankar är mer grubblerier. En önskan om att förbättra eller förändra delar som känns mindre bra. Då är tid för reflektion bra. Det behövs lugn för att känna innåt och sortera tankarna. Vad vill jag? Vad mår jag bra av? Hur ska jag skapa mig en tillvaro där jag känner mig harmonisk och lugn? 

Då är inspiration bra. Så jag läser böcker och bloggar. Jag samtalar med min man, mina barn, vänner och släkt. Jag lyssnar på musik eller sitter i tystnaden.
Jag finns. Lever. Andas.