Nederlag?

När är det ett nederlag eller misslyckande? Är det när jag försökt en gång, insett att uppgiften är för mig omöjlig? Är det efter år av tappra försök följt av lika många misslyckanden? Är det när jag, trotts insikten om att jag aldrig kommer lyckas, fortsätter kämpa och därmed går emot min magkänsla? Vem avgör när det räknas som ett misslyckande och när det helt enkelt är ett klokt beslut för allas, inte minst ens eget, bästa?
Jag tror att svaret ligger hos oss själva. Bara vi kan avgöra om beslutet är taget på kloka och väl avvägda grunder. Det som kan upplevas som förhastat för någon är väl avvägt för någon annan. Jag tror det viktiga är att inte projicera sin egen besvikelse på någon annan. Att inte låta motparten känna sig misslyckad för att jag känner mig besviken. För vi kan aldrig veta vad som är bäst för någon annan. Vilka referensramar, erfarenheter, känslor eller annat som ligger bakom ett beslut, oavsett hur snabbt eller långsamt detta beslut fattas. Vi kan inte alltid förstå. Vi ska inte alltid förstå. Men vi måste alltid respektera och acceptera utan att dömma. Det är tillräckligt svårt att backa på ett beslut som är taget utan att dessutom bli ifrågasatt och bedömd. Vi gör alla vårt bästa utifrån våra egna förutsättningar.