Oväntat

Veckan som gick var full av överraskningar och oväntade vändningar. Dessvärre av det mer negativa slaget vilket gjorde att jag haft den mest välbehövliga familje-helgen på länge. Få saker får mig att må bättre som lugn och ro tillsammans med det vackraste jag vet - min man och mina barn. Jag har njutit av solen, försökt hitta tillbaka till lugnet och "bara varit". När saker händer som gör det svårt att hänga med i livets svängningar är det viktigt med ett basläger. Att återgå till livets grundsten där tryggheten finns för att hämta kraft och energi. För mig är det hemmet och familjen. Där kan jag vila i mina upplevelser, få stöd, kraft och inte minst massor av kärlek.

Mjuk start

Jag har alltid älskat morgonen. Det är som om tiden går långsammare på morgonen. Jag älskar tystnaden, mjukheten och närvaron som finns i luften när dagen gryr. Sedan jag började jobba heltid har starten blivit extra viktig. Jag går upp en timme före familjen och möter dagen med Mindfullness, yoga, skrivande eller inspirerande läsning. Den stunden är ovärderlig. Den stunden är min.

Jag tänder ljus, tar en kopp kaffe, andas, landar, umgås med mig själv och är närvarande. Allt detta är mycket lättare på morgonen, innan världen vaknar.
En bra start påverkar hela min dag och hoppar jag över min morgonstund känns det i hela kroppen resten av dagen. Det är väl investerad tid och är betydligt mer värdefull än den extra timmen sömn. Den stunden ger mig långt mer frid, kraft och energi än sömnen.  Jag önskar er alla en mjuk start.

Vill-göra-lista

Har haft (och har) många saker på min "skulle vilja göra"-lista. Några topp-punkter har varit dels att lära mig mer om och utvecklas inom yoga. Det har jag tagit tag i och steg ett togs i helgen med grundkurs. Om två veckor fortsätter den resan med nybörjarkurs. 

En annan punkt har varit att justera eller bygga på min svank-tatuering. Det har suttit långt inne då jag dragit mig för att ta ett beslut kring hur detta skulle ske. Men nu har jag angripit detta svåra och idag, efter fyra timmar i stolen, har min tatuering fått ett nytt utseende som känns helt rätt. 

Det är så otroligt skönt att satsa kraft, energi och tid på sig själv. Oavsett om det handlar om kroppen eller själen. Jag har börjat det här året med att vårda båda och det är jag stolt över! 

Lycka

Jag har länge velat gå introduktionskurs i Ashtanga yoga. Tror att den skulle passa mig. Och i helgen blev det äntligen av. Ett pass om dagen fredag - söndag och gissa om jag njuter! Längesedan jag kände mig så hel, lugn och energifylld på samma gång. Och då är jag bara nybörjare. Det här vill jag fortsätta med så nu har jag anmält mig till grundkursen. Det här kommer bli en fantastisk vår! 

Stort kliv

 

I helgen tog jag ett stort kliv i min personliga utveckling. Ett kliv jag är väldigt stolt över, på riktigt. Den städning jag planerat för ställdes in, av mig. Istället plockade jag de största dammråttorna och gick tillbaka till sängen efter frukost. Där myste jag någon timme till innan jag klev upp. Det är annars något som jag aldrig tillåter mig själv. Kraven på vad jag anser måste ske först är stora och många vilket vanligen resulterar i att dagen drar igång med full gas direkt efter frukost. Men inte denna soliga söndag. Vidare bäddade jag inte sängen på hela dagen utan den låg i en härligt mjuk oreda medan sovrumsfönstret var öppet och vårluften svepte in.Istället för alla mina måsten gick jag en promenad i vårsolen med familjen,  vi gjorde fruktsallad tillsammans, pratade, myste, skrattade. Tog en kopp kaffe i soffan. Åkte till uteservering och skålade in vårens första dag. Dagen avslutades med ett fantastiskt yoga-pass.

Det bästa, absolut bästa, med helgen var inte ATT jag gjorde detta utan hur jag mådde under tiden. Jag kände verkligen närvaron och harmonin i livet. Jag kände inget dåligt samvete över att jag gjorde andra val än vanligt. Jag hade ett förlåtande och förstående sinne mot mig själv och det är det absoluta största steget jag tagit i min personliga utveckling. Lyckan är obeskrivlig, lugnet uppfyllande och balansen total.

Dipp

Jag fortsätter befinna mig i min lilla dipp. Känner dock tacksamhet över att ha en man som är det bästa stödet man kan tänka sig. Han låter mig gnälla, älta och uttrycka min frustration medan han tålmodigt lyssnar och peppar. Tillsammans hittar vi små lösningar som steg för steg tar mig ur detta något mellankoliska tillstånd. Det känns skönt att vara på rätt väg, trist dock att behöva falla tillbaka när jag var på så god väg framåt. Men det är väl det som är riktig utveckling som leder till varaktig förändring, att ramla ibland, resa sig och ta med sig de nya insikterna på sin fortsatta resa.
Denna lilla dipp har lärt mig flera saker och jag är någonstans ändå tacksam för det även om jag gärna sluppit känslan det medförde för att få den insikten. Men som sagt, jag är inte helt uppe för backen än, men snart, jag ser krönet.