Dipp

Jag fortsätter befinna mig i min lilla dipp. Känner dock tacksamhet över att ha en man som är det bästa stödet man kan tänka sig. Han låter mig gnälla, älta och uttrycka min frustration medan han tålmodigt lyssnar och peppar. Tillsammans hittar vi små lösningar som steg för steg tar mig ur detta något mellankoliska tillstånd. Det känns skönt att vara på rätt väg, trist dock att behöva falla tillbaka när jag var på så god väg framåt. Men det är väl det som är riktig utveckling som leder till varaktig förändring, att ramla ibland, resa sig och ta med sig de nya insikterna på sin fortsatta resa.
Denna lilla dipp har lärt mig flera saker och jag är någonstans ändå tacksam för det även om jag gärna sluppit känslan det medförde för att få den insikten. Men som sagt, jag är inte helt uppe för backen än, men snart, jag ser krönet.