Jag tänker ofta på vad som påverkar mig, mina känslor och mina val i livet. Jag tycker det är väldigt spännande att försöka se hur mycket jag själv styr och hur mycket som sker pga erfarenheter och upplevelser. Det är väldigt svårt att veta. Jag har endast ett utfall. Jag vet inte om jag skulle känt eller handlat annorlunda om min erfarenhet sett ut på annat sätt. Men det är ändå intressant att försöka tänka sig in i olika situationer. Jag upplever att jag lär mig mycket av det. Både om mig själv och andra.
Ett exempel på hur jag vrider o vänder på saker är det här med min mamma-roll. Jag vet hur jag är, extremt beskyddande, lite orolig, väldigt kärleksfull. Jag vill ha mina barn nära mig, både själsligt och kroppsligt. Funderingarna kring mina mamma-egenskaper har kretsat mycket kring hur mycket Olivers död påverkar. Jag vet att jag alltid engagerat mig och investerat mycket känslor i de jag älskar. Det var väldigt tydligt när jag hade marsvin som barn eller katt i vuxen ålder. Jag var väldigt beskyddande och kärleksfull även mot dem. Jag vet också att när jag var gravid med Oliver var jag extremt försiktig med vad jag åt, och gjorde. Jag beskyddade min mage väldigt noga. Kärleken till mitt ofödda barn var något av det starkaste jag någonsin känt. Så jag är en person med starka känslor och stort engagemang. Många egenskaper i min mamma-roll kanske vid första anblick kan bero på att jag förlorade mitt första barn, men jag är inte helt säker på det.
Det jag däremot tror kommer som en följd av den erfarenheten är rädslan för att mina barn ska skadas eller dö. Det är naturligtvis en oro som alla föräldrar har men hos mig tror jag den tar över för mycket ibland. Jag har ett katastrof tänk som emellanåt styr mina val och känslor. Om min fullt friska lilla bebis kan dö av "ingenting" så kan ju vad som helst hända....
Det som är spännande med att försöka analysera sig själv och sina erfarenheter är att jag i detta kan hitta verktyg som hjälper mig i situationer som jag kanske annars inte skulle klara lika bra. Jag kan göra ett resonemang med mig själv när jag förstår grunden till min reaktion.
Det finna massor av exempel. Jag och min man brukar jämföra våra bakgrunder och se hur det har format oss till de vi är idag. Det är ett underbart sätt att lära känna varandra på djupet och ger en ökad förståelse för varandras personligheter, reaktioner och känslor. På samma sätt kan vi se på vilket sätt vi format varandra under de 20 år vi levt tillsammans. Det är otroligt inspirerande och utvecklande, både för oss som individer och som par.
Jag tycker att man ska vara beskyddande över dom man älskar. Med viss måtta förstås. För att inte hindra andra från att utvecklas och ta eget ansvar.
SvaraRaderaOch när man har med sig upplevelser, som att förlora ett barn eller något annat som faktiskt var en katastrof då är det inte konstigt att katastroftänket vaknar.
Visst är det spännande med att upptäcka det som format en som person!
Det är såna samtal som jag kan fastna i över en flaska vin=))
Kramen Johanna