Kritisk

Jag är väldigt bra på att vara hård mot mig själv. Om jag gör något fel eller om det blir struligt av någon anledning så blir jag besviken och känner ett misslyckande. Jag dömer inte andra på samma sätt så varför gör jag det mot mig själv? Jag uppskattar att jag tar åt mig av mina misstag, försöker lära mig av dem för att göra bättre framöver. Vad jag inte uppskattar är att jag har svårt att förlåta mig själv. Att jag påminner mig själv om det som gick fel eller min obetänksamhet många gånger och länge efter att det skett. En tråkig egenskap som påverkar min självkänsla och min inre harmoni negativt.
Grunden till att jag har så svårt att vara förlåtande mot mig själv kanske är mitt kontrollbehov. Jag upplever misslyckande och strul som brist på kontroll vilket skapar en otrygghet hos mig. Det gör mig besviken och frustrerad när saker händer som jag inte upplever att jag har kontroll över. Ännu värre är det om jag känner mig ha kontroll men att det ändå blir fel. Det misslyckandet tar hårt.
För några år sedan fastnade orden "Good Enough" i mitt medvetande. Orden gav tröst och hopp samt var som en påminnelse om att vara mer förlåtande mot mig själv. Nu sitter dessa ord i nacken som en påminnelse, både för mig och mina medmänniskor som läser det. Vi duger som vi är, med alla fel och brister.