Dubbla känslor

I går ledde jag mitt sista pulsmedelpass för terminen. Det var förknippat med dubbla känslor eftersom uppehållet den här gången blir det längsta jag haft som ledare - en hel termin. Jag var lite fundersam innan på om jag skulle känna ånger inför mitt beslut när dagen väl var här. Men nej, det gjorde jag inte. Visst känns det lite sorgligt och när motionärerna uttryckte hur mycket de kommer sakna mig var tårarna nära. Men det kändes ändå skönt, skönt att beslutet är taget, skönt att ta ett kliv åt sidan en stund, skönt att få styra min tid och min träning framöver. Efter söndagens medelpass lägger jag den röda dressen i vila ett tag för att utforska andra marker och få tid att lära mig mer om yoga och mindfulness. Ser verkligen fram emot detta nya, även om saknaden att stå mitten kommer kännas...