Läste raden "Om man arbetat hårt uppskattar man semestern mer". Det stämmer i mycket, att motsatserna behövs för att skillnaden ska bli tydlig. Jag slogs då av att jag mår bättre och är lyckligare än någonsin. En lycka som jag aldrig trodde skulle vara möjlig efter vår sons död. Men tänk om jag kan se det som att lyckan jag känner idag är på grund av honom. Hans död är den tyngsta och svartaste sorg jag upplevt men kanske är det så, att för att balans ska uppnås måste lyckan bli lika stark. Olivers gåva till mig kan vara den glädje och kraft jag känner i livet just nu. Det har tagit tid att nå hit, snart 14 år, men så var ju förlusten förlamande svår. Jag har genom åren känt skuld emellanåt över att jag "mått för bra". Känslan lycka har varit lite förbjuden då sorgen är så stor och tung. Men om jag istället väljer att se det som naturens sätt att skapa balans, att lyckan jag känner även är ett mått på den sorg jag bär, blir det istället ett gåva att känna med stolthet.
Jag ryser!
SvaraRaderaVi pratade i familjen igår om det där med att känna skuld för att man känner glädje mitt i sorgen.
Och att sen vända det till något fint istället för skuld.
Som du skriver, en gåva.
Och kärleken, den bär vi alltid med oss.
Jag ser fram emot i morgon!
Kram J