Vissa stunder och dagar lyckas jag inte förmedla vad jag känner inombords. Jag kan känna mig nöjd, lugn, lycklig och tillfreds men jag upplever att jag utstrålar något annat. Jag kan känna det som om jag framstår som ledsen, frånvarande och bekymrad vilket är väldigt tråkigt. Kan tyckas enkelt att ändra, om jag nu är lycklig och harmonisk varför inte visa det utåt? Jag har inget bra svar trotts att jag funderat mycket över det. Kanske orkar och vill jag inte vara öppen med min sinnesstämning alla dagar, även om det är positiva känslor. Även om jag tror många upplever mig som öppen och utåtriktad så är jag en ganska privat person. Det finns många tankar och känslor som jag helst håller för mig själv eller endast delar med min man. En annan anledning kan vara att ibland är det flera funderingar och tankar som upptar mycket uppmärksamhet, även om det är positiva sådana. Och som den grubblare jag är kan tankar som snurrar störa mitt fokus rejält och göra att jag uppfattas som frånvarande. Kanske kan jag kallas mänsklig...
Mänsklig i allra högsta grad!
SvaraRaderaOch det är drag som jag gillar.
Övermänniskor har jag lite svårare för, det blir så förbaskat jobbigt att vara operfekt då=))
Och det är viktigt att få vara det för alla människor tror jag.
Kram J