söndag 23 juni 2013

Frihet


När vi väntade vårt första barn var vi överens, jag skulle vara hemma på heltid så länge barnen är små. Det har jag aldrig ångrat! Jag älskade varje minut hemma och övervägde aldrig att göra något annat. Detta trotts den ekonomiska utmaningen som det innebar att leva fyra personer på en lön, men det gick. Alla i familjen trivdes och mådde bra vilket gjorde att det var värt det.
Efter 11 år hemma och när minsta sonen började skolan var det, av naturliga skäl, inte lika roligt att vara hemma längre så jag sökte mig ut i arbetslivet igen. Började på deltid i ett par år och har nu sedan några månader bytt arbete och arbetar heltid. Beslutet var gemensamt inom familjen och vi pratade mycket om det innan jag sökte och slutligen tackade ja till tjänsten. Kanske var det att alla i familjen känt sig delaktiga i denna stora förändring som gjort att det gått så bra. Visst känns dagarna kortare och jag har fått prioritera om vissa delar, men ångrar mig gör jag inte! Vi har utvärderat beslutet löpande och alla är överens, vi trivs med det nya upplägget.
I och med mitt heltidsarbete öppnar sig en ny typ av frihet. Tidigare bestod friheten i att jag och barnen umgicks utan krav, måsten och tider. Våra dagar var fria och vi njöt av att vara tillsammans. Nu, när barnen är stora och måsten är en naturlig del av deras vardag, består friheten av bättre ekonomi. Vi har råd att köpa oss fria från vissa situationer och vi har råd att vardagslyxa. Det är en underbar känsla.Vi kan säga ja oftare än nej och det är fantastiskt. Att ha lite pengar tar mycket tid, nu har vi råd att inte planera och förbereda allt i minsta detalj utan kan äta en lunch på stan eller bo på hotell en natt. Det spar mycket kraft och tid som jag nu lägger till viss del på arbetet men även på min familj. Kvantitetstid har blivit kvalitetstid och jag är så stolt över hur vi som familj genomfört den här stora förändringen.
Jag saknar mina år hemma enormt ibland, men jag bär med mig dem i minnet och njuter av livet här och nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar