Ni är säkert flera med mig som ibland känner er rejält missförstådda. Jag försöker göra någonting bra, inte bara för mig själv utan för flera i min omgivning, och tillbaka kommer gliringar och försvarstal som tydligt visar att de totalt missförstått mina intentioner. Att försvara sig i det läget är väldigt svårt och leder ofta bara till bråk. Sådana gånger känner jag mig ledsen, lite uppgiven och frustrerad samtidigt. Varför kan dom inte se att jag bara vill väl? Jag försöker ju få till någonting bra här och så ser dom det från helt fel håll?
Jag tycker det är otroligt svårt att gå vidare efter en sån incident. Personerna är ju arga och upprörda på mig av helt fel anledning och det gör ont. Det är lite fascinerande att jag har så svårt att släppa när jag blivit missförstådd. Jag har inga problem med att säga min mening och jag står väldigt tydlig i mina åsikter och värderingar. Om någon inte tycker lika är inget problem, inte heller om någon blir arg på vad jag sagt eller gjort - så länge dom inte missförstått mina intentioner. Men Jjag har så makalöst svårt att acceptera när jag blir missuppfattad. Det kan älta och vältras inom mig huuuur länge som helst. För som sagt, oftast är det hopplöst att i efterhand försöka förklara vad jag faktiskt menade. Det leder oftast till fler missförstånd och djupare hål att försöka ta sig upp ur.
Man kan ju inte vara uppskattad av alla men jag vill gärna inte bli illa omtyckt av fel anledning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar