Good Enough

Jag duger. Jag gör mitt bästa och det räcker. Alla kan inte tycka att jag är bra. Jag ska tro på mig själv.

Varför är det såååå svårt att känna dom här sakerna. Det är så gigantiskt mycket lättare att dra motsatta slutsatser. Jag kunde gjort det lite bättre. De flesta tycker inte jag räcker till. Jag försöker inte tillräckligt.

Det är en egenskap jag verkligen skulle vilja jobba med hos mig själv, att inte vara så elak mot mig själv.

Om det tillexempel är mycket folk på mitt jympapass så tänker jag, "oj undrar hur det kommer sig? Gäller och njuta den här gången för det måste vara en tillfällighet att alla kom idag." Är det lite folk på passet så tänker jag, "jag är inte bättre än så här. Dom andra ledarna är mycket bättre, det vet jag ju så dom går såklart hellre på deras pass än mitt." 

Det är ett ganska ocharmigt sätt att vara på. Jag skulle så gärna vilja ha större tro på mig själv och det jag gör. Jag vet att jag gör mitt bästa i de allra flesta fall. Om jag vet det varför kan jag inte känna det? Verkar som det fattas någon koppling mellan hjärta och hjärna. För att påminna mig själv har jag tatuerat mig med orden "Good Enough". Kan tyckas kaxigt men för mig står det för precis det motsatta - att jag glömmer mitt eget värde och behöver påminnas om det. Dessutom står texten i nacken vilket jag ser som en symbol för att orden även gäller dig som läser texten. Den är riktad åt oss alla!