Jag har alltid varit sk morgonmänniska. Alltid blivit trött tidigt på kvällen men vaknat tidigt på morgonen. Har lätt att få saker gjorda på morgonen och förmiddagen medan det mesta känns oöverstigligt på kvällen. Innan jag fick barn gick jag ofta en promenad på morgonen före jobbet. Sen barnen kom har tröttheten tagit över och sömnen har vunnit över promenaden. Saknar det ibland och funderar på att ta upp den vanan igen nu när barnen blivit äldre. Det är så ljuvligt att promenera i stillheten medan världen sakta vaknar. Luften känns klarare på morgonen och jag känner som en sorts förväntan över vad livet ska erbjuda. På morgonen känns det som möjligheterna är oändliga och det är upp till mig hur jag förvaltar den gåvan. Jag önskar jag kunde hålla kvar morgonkänslan hela dagen, men den försvinner när familjen och resten av världen vaknar. Den där alldeles speciella känslan lever bara i tystnaden och ensamheten. Så de dagar jag vaknar först och kan kliva upp för att njuta av morgonmagin är ljuvliga.
God morgon världen, här kommer jag.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar