Jag har alltid varit lättrörd, men med barnen och åldern börjar det nästan bli larvigt. Jag gråter åt allt, eller nästan allt. Det kan vara en tramsig såpa, en reklamfilm, en bild, en textrad... Jag kan sitta och "zappa" runt på tv, kommer in mitt i ett program och blir rörd direkt. Får väl se det som positivt att jag har nära till mina känslor, men ibland känns det lite patetiskt..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar