Good Enough

Jag duger. Jag gör mitt bästa och det räcker. Alla kan inte tycka att jag är bra. Jag ska tro på mig själv.

Varför är det såååå svårt att känna dom här sakerna. Det är så gigantiskt mycket lättare att dra motsatta slutsatser. Jag kunde gjort det lite bättre. De flesta tycker inte jag räcker till. Jag försöker inte tillräckligt.

Det är en egenskap jag verkligen skulle vilja jobba med hos mig själv, att inte vara så elak mot mig själv.

Om det tillexempel är mycket folk på mitt jympapass så tänker jag, "oj undrar hur det kommer sig? Gäller och njuta den här gången för det måste vara en tillfällighet att alla kom idag." Är det lite folk på passet så tänker jag, "jag är inte bättre än så här. Dom andra ledarna är mycket bättre, det vet jag ju så dom går såklart hellre på deras pass än mitt." 

Det är ett ganska ocharmigt sätt att vara på. Jag skulle så gärna vilja ha större tro på mig själv och det jag gör. Jag vet att jag gör mitt bästa i de allra flesta fall. Om jag vet det varför kan jag inte känna det? Verkar som det fattas någon koppling mellan hjärta och hjärna. För att påminna mig själv har jag tatuerat mig med orden "Good Enough". Kan tyckas kaxigt men för mig står det för precis det motsatta - att jag glömmer mitt eget värde och behöver påminnas om det. Dessutom står texten i nacken vilket jag ser som en symbol för att orden även gäller dig som läser texten. Den är riktad åt oss alla!

Familj

Barnen är glada, de dansar, sjunger och skrattar. De visar varandra ömhet, tacksamhet och uppskattning. Tänk vilken tur jag har, som fått dessa helt underbara barn. Jag känner en enorm ödmjukhet över att jag fått den fantastiska gåvan att ta hand om, älska och fostra dessa små juveler. Dom förgyller mitt liv och jag kan inte fatta att jag, tillsammans med den man jag älskar mest av allt, skapat dessa under. Min familj är den största gåvan och när vi är tillsammans känner jag mig hel. Mitt liv får mening och jag är lycklig.

Träning

Jag älskar att träna! Jag mår så vansinnigt bra av att jobba med kroppen. Endorfinerna sprutar och jag känner mig nästan hög. Underbar känsla! Det är en boost för självförtroendet när man känner sig stark, när man orkar liiite mer än förra gången. Träning is da shit - ville bara säga det ;-)

Värdefull

Att känna sig värdefull är en viktig och skön känsla. Det kan gälla på arbetet, i familjen, bland vänner och inte minst för dig själv. Att jag själv känner mitt värde och att jag har en tillhörighet, en mening, är otroligt viktigt. Att utföra ett uppgift utan att känna dess betydelse, för andra eller mig själv, är nedbrytande och uttröttande. Att utföra samma uppgift med känslan av att det har betydelse för andra eller /och mig själv är inspirerande och energigivande. Det är alltså otroligt viktigt att känna sig som en del i ett sammanhang. Att du som person och det du gör har betydelse gör hela skillnaden.

God Morgon

Jag har alltid varit sk morgonmänniska. Alltid blivit trött tidigt på kvällen men vaknat tidigt på morgonen.  Har lätt att få saker gjorda på morgonen och förmiddagen medan det mesta känns oöverstigligt på kvällen. Innan jag fick barn gick jag ofta en promenad på morgonen före jobbet. Sen barnen kom har tröttheten tagit över och sömnen har vunnit över promenaden. Saknar det ibland och funderar på att ta upp den vanan igen nu när barnen blivit äldre. Det är så ljuvligt att promenera i stillheten medan världen sakta vaknar. Luften känns klarare på morgonen och jag känner som en sorts förväntan över vad livet ska erbjuda. På morgonen känns det som möjligheterna är oändliga och det är upp till mig hur jag förvaltar den gåvan. Jag önskar jag kunde hålla kvar morgonkänslan hela dagen, men den försvinner när familjen och resten av världen vaknar. Den där alldeles speciella känslan lever bara i tystnaden och ensamheten. Så de dagar jag vaknar först och kan kliva upp för att njuta av morgonmagin är ljuvliga.

God morgon världen, här kommer jag.....

Vårkänslor

Solen skiner, snön smälter, glada barn som gärna är ute och leker. Underbara vårtecken! Jag längtar enormt efter våren och ser fram emot ljuset och värmen. Jag uppskattar verkligen årstiderna. Jag gillar sommarens sol och värme, fascineras över höstens sprakande färger, känner lugnet och tystnaden när snön ligger som ett glittrande täcke, njuter av sprittande vårkänslor när det nästan känns om att födas på nytt - varje år.  Det gör att livet känns. Härligt!

Tacksamhet

Jag har förlorat mycket,  jag har förlorat min son.... Men jag har också fått mycket och hur tung, smärtsam och förlamande sorgen än är så känner jag även tacksamhet. Jag har en fantastisk man och två helt underbara, friska, levande barn! Listan över allt bra i mitt liv kan göras lång och jag är så otroligt glad över att jag kan känna tacksamhet och glädje igen. Inte bara på ytan utan ända in i själen. Det trodde jag inte för några år sen. Efter att min son dog trodde jag aldrig jag skulle kunna känna glädje igen. Jag kunde känna glädje för stunden men förmågan att känna mig uppfylld av tacksamhet, värme och glädje över allt gott i mitt liv trodde jag dog med min älskade son.... Men nu, snart 12 år senare kan jag säga att jag hittat min inre glädje och tacksamhet igen. Jag känner tacksamhet och glädje över min son som dog och allt han givit mig och lärt mig. Jag känner glädje och tacksamhet över de två barn vars ansikten spricker upp i de finaste, ärligaste leenden när de ser mig. Jag känner tacksamhet och glädje när jag möter min mans blick och känner, ända in i mitt innersta, att han älskar mig - och jag honom. Sorgen finns där men nu går den hand i hand med tacksamheten och glädjen! Äntligen...