Traditioner

Valborgsmässoafton - dags att fira in våren. Här i Uppsala är det stor folkfest vilket jag tycker är roligt. Vi har skapat oss mysiga traditioner inom familjen för denna dag och barnen är väl förberedda på upplägget. Jag har stort behov av trygghet och struktur, därav är traditioner något jag håller varmt om hjärtat. Jag kan njuta mer när jag vet vad jag kan förvänta mig. Låter kanske lite trist för fler av er, men inte för mig. Jag har även märkt genom åren att barnen uppskattar traditioner. Dom vill att allt ska vara som förra gången, och så länge det är så har inte jag behov av att ändra något.
Det ligger en trygghet i traditioner som vi alla i familjen uppskattar. Tomten ska alltid komma från skogen, påskäggen ska letas upp med hjälp av ledtrådar, midsommarafton ska firas med vänner strax utanför stan.... Ska bli spännande och se hur traditionerna sakta förändras över tid i samband med att barnen blir äldre. Men till dess firar vi enligt - "same procedure as last year".

Tillit

Att visa sitt barn att "jag litar på dig" samtidigt som jag vill skydda barnet från otrygga situationer är en jätte-utmaning för mig. Jag litar på mina barn. De är ärliga, ansvarstagande individer med stort rättspatos. Men jag inbillar mig att de är just så, för att jag försökt skydda dem från otrygga situationer. Min devis är att hellre ha trygga barn som ramlar mjukt när livet tar emot, än barn som av egna erfarenheter lärt sig ta motgångar och tuffa situationer. Det här betyder inte att jag hållit mina barn instängda i madrasserade rum, tvärtom. De har levt med oss i våra liv. Visst har våra liv förändrats och barn-anpassats men vi har aldrig tagit bort våra behov från tillvaron. Vi har alltid bejakat hela familjens behov.
Men när barnen blir större och vill stå mer på egna ben börjar svårigheten att avgöra vad gränsen mellan tillit och trygghet går. Barnen blir även trygga av att själva hantera situationer och växer enormt av att ta egna beslut och eget ansvar. Där är mina stora utmaning att inte bromsa pga min egen rädsla. Jag har begravt ett barn vilket höll på att knäcka mig fullständigt och jag märker ibland att min oro skenar iväg och tar orimliga proportioner. Att då vara förståndig nog att resonera med sig själv är enormt svårt. Känslorna tar lätt överhanden och styr mig. Min lösning är att resonera mycket med min man som är bättre på att hålla oron på en "normal"nivå. Utan honom skulle detta nästan vara en omöjlig uppgift för mig. Det andra är att jag samtalar med mina barn. Jag försöker hålla en öppen dialog med dom om hur jag resonerar och varför. De får då en chans att dels höra min syn men framförallt får jag en chans att höra deras syn. Med deras resonemang som grund och med min mans kloka ord till hjälp har jag ett väl fungerande verktyg i att hantera min egen ångest och oro. Min familj är min trygghet och jag hoppas att jag är detsamma för dem - min oro till trotts.

Livet

Så här efter ännu en berikande arbetsvecka med massor av nya insikter, kunskaper och stimulerande möten vill jag påminna oss alla om något som är lätt att tappa bort. Glöm inte njuta av vardagen! Vardagen är nuet. Vardagen är Livet!

Att lämna på skolan, förhöra läxan, bädda rent i sängen, kramas, handla, mysa, skjutsa till träning, busa, städa, samtala..... Allt detta är livet. Jag har önskat en familj, haft den underbara glädjen att få en fantastisk familj och nu tänker jag njuta av den - och allt som detta innebär!

Det är inte alltid lätt och vi behöver påminna oss om detta ibland - att dagarna, timmarna och minuterna som går är livet. Det är vårt ansvar att förvalta gåvan på bästa sätt. Så njut av varje minut - jag ska verkligen försöka!

Älskade ängel

Snart 14 år har gått, men vissa dagar känns det såååå nära. Vissa dagar är saknaden extra stark och varje cell i kroppen värker efter min lilla kille. Det kan vara en doft, ett ljud eller en händelse som gör att sorgen fyller min värld igen och det går inte att värja sig. Och jag vill inte heller värja mig, ibland är det skönt att han känns i hela mig. Hans närvaro blir på något vis extra stark när sorgen blir fysisk. 

14 år utan sitt barn är en fruktansvärt lång tid. Samtidigt är saknaden och sorgen lika stark idag även om den omedelbara chocken har lagt sig och sorgen tagit en annan form. I det sammanhanget spelar tid ingen roll. 

Jag saknar dig Oliver - min sorg och skatt!

Puss & kram

/Mamma

Närvarande

Hörde en intressant tanke häromdagen. För att komma ihåg mer av livet behöver vi vara mer närvarande i nuet. Jag har även hört, och själv upplevt, att ju fler sinnen vi kopplar på i en situation desto mer minns vi kring händelsen. Så om vi är riktigt närvarande i livet och riktigt känner in ljuden, dofterna och känslorna, så kommer vi minnas mer av det vi upplever. Livet springer inte iväg på samma sätt utan upplevelsen blir att livet går långsammare. Tänk på barn, för dom går tiden ofta långsammare än för oss vuxna. Till viss del beror det nog på att barn är mer närvarande i nuet och upplever varje minut.
Det här går så klart inte alltid. Vi måste planera och förbereda för i kväll, i morgon eller nästa vecka. Men när utrymmet finns bör vi påminna oss själva om att vara mer närvarande i nuet och ta in livets alla dimensioner. Då tror jag att livet blir rikare och mer harmoniskt.

Sol

Sol och värme en ledig dag. För mig är det fantastiskt lugnande för både kropp o själ. Att sitta i solen och läsa, samtala eller bara vara är underbart. Jag riktigt känner hur njutbart livet är och jag upplever en inre ro och harmoni. Det är en underbar känsla som jag försöker vara fullt närvarande i och känna tacksamhet inför.
Jag upplever även att alla runt omkring blir lite gladare, sträcker på sig lite mer och ser lyckligare ut. Sol  är en fantastisk källa till energi, glädje och värme. Jag tror vi alla känner det, mer eller mindre, så ta tillvara stunden och njut!

Ny vana

Vi har alla vanor, sätt att vara och saker vi gör som vi inte mår bra av. Det går av bara farten och många gånger reflekterar vi kanske över våra olater utan att göra någonting åt dom. De blir mer som ett konstaterande att det inte känns eller fungerar bra. Vi hamnar i en ond cirkel som blir en del av vår vardag. Men så plötsligt en dag slår insikten till - det här går inte längre! Då vill vi förändra det som inte fungerar och bryta de dåliga vanorna. Det kan låta enkelt - sluta med det som inte är bra och göra saker annorlunda för att må bättre. Men jösses vad svårt det kan vara! Ibland är det väldigt tydligt att vi människor är vanedjur, oavsett om vanan får oss att må bra eller dåligt. Men om man hittar verktygen att förändra så blir livet bättre. Dessutom känner vi oss stolta över att lyckas, vi får bättre självförtroende och kanske även bättre självkänsla. Så om du identifierar en dålig vana - försök hitta verktygen att förändra. Till sist har du lyckats byta ut den dåliga vanan mot en bra vana och då är det värt allt jobb!