Hela mig

De senaste dagarna har jag vid flera tillfällen, oberoende av varandra, blivit påmind om hur värdefullt det är att vi bejakar all vår erfarenhet och alla våra upplevelser. Hur vår historia formar oss till de personer vi är idag. Att allt det som gått sönder inom oss, även det som är så trasigt att det aldrig riktigt läker, hjälper oss i livet på olika sätt. Vi ska vara stolta över hela vårt väsen, allt ljust, allt varmt, allt mjukt, allt mörkt, allt kallt och allt tungt. Det skapar de unika väsen vi är och skänker oss ett djup som gär livet rikare, kraftfullare och mer fullt av just liv. Det hjälper oss välja rätt, öppna vårt hjärta åt det vi mår bra av och människor som berikar vår värld. Så var stolt över hela dig, kanske lite extra stolt över det trasiga.

Nu räcker det

Plötsligt kommer man till gränsen och insikten är tydlig, nu räcker det. Alla grubblerier, alla funderingar, analyser och all oro har fått tillräckligt med utrymme. Nu räcker det, gränsen är nådd. Svaret ligger inte hos mig, jag kan inte påverka situationen, varför förstör jag då för mig själv med all denna negativ energi? Kanske behöver vi en period av grubblande när situationer uppstår som skapar frustration och oro, men till sist måste vi släppa taget. Till sist når vi gränsen när den negativa energin hotar att ta över allt, även det som är bra. Då gäller det att acceptera situationen och släppa taget. Rikta all energi och allt fokus på det positiva, låta det ta så stor plats att det negativa trycks undan. Jag har så otroligt mycket positivt i mitt liv. Nu ska jag gå och njuta av allt detta och låta det fylla hela min själ. Det är dags att slappa taget.

Här och nu

Ibland är det lätt men emellanåt är det svårare. Jag tänker på det här med att njuta av nuet. Att se glädje och känna tacksamhet över att finnas i denna stund, detta ögonblick. Att uppleva njutning och välbefinnande över att detta är min stund, här och nu. Ibland vill man att stunden ska fortsätta förbi så att en ny bättre stund kan komma. Att det som är här och nu snabbt ska bli där och då. Utmaningen i dessa stunder är att tillåta sig känna det man känner. Att inte dömma sig själv utan vara förlåtande och framförallt accepterande. Alla stunder är inte fantastiska, en del bara är och vissa stunder är till och med riktigt dåliga. Men det är väl det som är livet i all dess härlighet. För rätt som det är så är den där igen, stunden då harmonin sköljer genom själen och lyckan känns i varje cell. Plötsligt är här och nu bästa stunden som finns.

Tid

Läste i en barnbok om en intressant tanke kring tiden. Huvudpersonen i boken, ett barn, var frustrerad över att klockan hela tiden var mycket, att allt roligt och mysigt hela tiden måste sluta för att det var sent. Barnet försökte då gömma klockan för att på så vis kunna fortsätta mysa eller leka även när klockan blev mycket. Det hon sedermera lärde sig var att klockan är endast en pryl som visar tiden, tiden däremot tar aldrig slut. Den tanken kring tiden ger ett helt nytt perspektiv. Varför stressa och jaga upp sig för att klockan visar sängdags? Tiden räcker, den tickar på i all oändlighet. Den har ingen början och inget slut. Vad vi sen gör med tiden är upp till oss, men slut tar den inte.
Det är ett perspektiv som inte alltid fungerar praktiskt, men tanken är stimulerande och skapar nya möjligheter. Vi har inte för lite tid, vi har många saker och uppgifter.

Samla ihop

Jag försöker samla ihop mig. Känna innåt och försöka lyssna till själen. När mår jag bra? Vad stimulerar harmoni, glädje och välbefinnande hos mig? Jag försöker utvärdera vad jag ska ha kvar i mitt liv för att det ska vara där och vad som finns där för att jag tror det ska vara det. Bloggen har varit en sådan sak som utvärderats hos mig. Jag har försökt känna efter med både sinnet och själen huruvida bloggen finns i mitt liv för att jag verkligen vill eller för att det "blivit så". Jag har ärligt inte kommit till något beslut. Och ibland är det inte lätt. En del inslag i livet är där för att jag vill men ibland är jag inte lika säker på min sak. Bloggen är en sådan plats. Vissa dagar är det befriande att skriva. En chans att reflektera över livet, både i stort och smått. Andra dagar känns det lite mer som prestationsångest och en form av tvång. Då är det inte lika stimulerande. Nyckeln här är kanske att tillåta det få vara så som det är. De dagar det känns skönt och bra att skriva gör jag det. Dagar det inte känns lika bra låter jag helt enkelt bli och det är ok det med. För mig är det viktigt att den här platsen är kravlös, tyvärr fäller jag krokben på mig själv då det är jag som ställer kraven. Då kan detta vara en bra plats för övning i att vara mer tillåtande och förlåtande mot mig själv och min prestation. Så jag kommer fortsätta titta in och skriva, för att jag vill, inte för att jag måste.

Mänsklig värme

                       

   

En fördel med lediga dagar är att man hinner umgås. När vardagen rullar på är det svårt att hinna med hur gärna man än vill. De här sista dagarna på ledigheten går just i samvarons tecken. Det är mysigt att  vara med sina nära och kära. Släkt som vi träffar för sällan, vänner vi önskar hinna umgås med oftare och inte minst varandra! Vi som familj har njutit hela ledigheten av att få vara tillsammans så mycket och tanka kärlek av varandra. Underbart! Släkt och vänner har också hunnits med och kommer hinnas med de närmaste dagarna. Känner tacksamhet och ödmjukhet inför all kärlek och alla fina människor i mitt liv! 

Bäst och sämst

Nyårsafton. En kväll full av skratt, mat, samtal, bubbel, musik, raketer och kramar. Under kvällen fick var och en säga det bästa och det sämsta från 2013. Det var gripande och givande att ta del av en kort summering från allas liv det gångna året. Det var ett skönt och effektivt sätt att se sitt eget liv och sina egna insikter i kortform. Ett inslag som jag uppskattade mycket och kan rekommendera.