Det fortsätter

Måste hänga på följande inlägg lite till, för det har verkligen vänt på ett fantastiskt sätt. Jag har en otålig sida som gärna skapar stress och frustration. När jag ska göra saker så vill jag bli klar så snart som möjligt vilket gör mig stressad och på dåligt humör. Men nu har det hänt. Jag kan greja och fixa med tidskrävande och "tråkiga" saker utan att bli stressad. Jag njuter mer i skapande stund utan att jaga upp mig för att bli klar. Det är en väldigt skön känsla. Förutom att jag mår bättre, är gladare och lugnare så har jag mycket mer energi. Att jaga upp sig tar så otroligt mycket negativ energi. Nu har jag upplevt två hela dagar med stora inköp, mycket skruvande och fixande (läs Ikea-möbler), totalt kaos hemma med renovering och allt detta utan att känna någon stress eller otålighet. Trotts den mindre harmoniska tillvaron under helgen har jag känt mig lugn, glad och full av energi. Det kallar jag att vara på rätt spår!

Det har vänt

För ett litet tag sedan skrev jag att jag kände min självkänsla svikta, det kändes som om jag inte dög vilket gjorde mig ledsen och frustrerad. Detta sporrade mig att jobba ännu hårdare med mitt sinne och min själ. Läste stärkande och peppande böcker, tränade fysiskt, övade mindfulness, använde mig ännu mer av mentala övningar, samt tränade yoga. Och det hjälpte! Jag mår nästan otroligt mycket bättre. Hjärnan är fantastiskt formbar och det går ganska fort. "Allt vi är, är ett resultat av vad vi tänkt", ett citat som jag tror på fullt ut. Jag upplever själv, varje dag, sanningen i den meningen.
Nu är jag på rätt väg och jag ska lägga all min kraft på att fortsätta leva och lära så att mitt sinne och själ blir än mer harmoniskt och lyckligt. Jag har bara börjat!

Spartanskt

Vi är igång med badrumsrenoveringen. Nu består badrummet av betong och reglar. Detta gör vardagens sysslor något mer utmanande. Dusch får ske på gymet eller i den dusch som vi, tack och lov, har i föreningens tvättstuga. Hemmet är rejält rörigare än normalt och det känns lite förvirrat. Men på något sätt gillar jag det. Jag tvingas andas och ta det lugnt. Var sak får ta sin tid, vilket det gör när rutiner bryts. Jag tycker det är mysigt att pyssla i tvättstugan vilket jag nästan aldrig annars tar mig tid till. Jag kan känna ett lugn i att behöva planera in en timme för att familjen ska duscha. Det känns lite som att gå tillbaka till roten. Back to Basic. Och jag upplever ett lugn i det. Det finns något befriande i enkelheten. 

Men visst längtar jag till det är klart, tro inget annat, men jag kan även se stora lärdomar som kommer under vägen. 

Inspiration

                                      
Jag läser just nu en bok som jag känner att jag vill dela med mig av. Den ger mig så fantastiskt mycket inspiration och kraft. Det styrker min tro på att det är fullt möjligt att leva sitt liv i total harmoni, balans och glädje. Att det finns en inre källa inom oss alla och det gäller för oss att finna den. Boken heter Munken som sålde sin ferrari. Jag känner hur den väcker nya känslor, tankar och ger mig kraft att fortsätta mitt arbete mot inre frid. Det finns en uppföljare till boken som jag rekomenderar lika starkt, Vem gråter vid din grav. Där får vi konkreta råd och verktyg att arbeta med på vår väg mot ett bättre, lyckligare och mer harmoniskt liv. Läs dem gärna och låt dig inspireras, ta hand om dig och finn din inre källa.

Glädje

Att känna hur hela kroppen genomströmmas av ren glädje är inget som händer dagligen. Men hjälp vad härligt det är!! Att vara totalt lycklig, känna sann glädje och vara helt uppfylld av stunden är magiskt. Detta fick jag uppleva igår i ca 1 timme och 40 minuter under Bruno Mars konsert. Jag kunde inte sluta le och jag befann mig som i en bubbla. Ingenting annat var viktigt just då och jag upplevde med alla sinnen i total närvaro. Att jag dessutom fick dela upplevelsen med min älskade lyfte det ytterligare en nivå. Magi!!!

Stort Tack för alla fina kommentarer. Ni värmer mitt hjärta och ni har rätt. Jag behöver sänka kraven på mig själv och andas! Kram

En dag att minnas

Alla Helgona. En dag att minnas vår saknade son och bror. En dag att hylla hans korta liv som påverkar oss varje dag. En dag med ljuständning, eftertanke, kramar, mys, skratt och gråt. En dag vi umgås som familj med Oliver i centrum.  

Svajande självkänsla

Jag vet att jag kan, tror jag, eller? Har hamnat i ett läge med svajande självkänsla. Jag bär på en känsla av att inte räcka till, att även om jag försöker kommer det inte gå. Det är en känsla av att inte duga, att inte klara av att leverera det omgivningen förväntar sig. Eller gör jag det? Kanske är det jag som ställer för höga krav på mig själv. Men känslan finns där och jag kämpar för att hitta verktyg att ta mig över till andra sidan. Den sida där jag duger fullt ut, framförallt för mig själv. Där jag är "Good Enough".