Andas

Andas. Ta ett djupt andetag ända ner i magen och blås ut. Visst är det underbart. Att andas skapar en skön känsla i kroppen och ett lugn infinner sig. När jag andas medvetet känner jag mig så härligt levande. Jag känner livet i mig. 

Plötsligt

Märkligt ändå hur man plötsligt får nog. Det kan ha varit på samma sätt under lång tid, till och med många år. Men så plötsligt är gränsen nådd. Det som har gått att tolerera framstår plötsligt som obegripligt och nästan omöjligt att acceptera. Men det kanske är hälsosamt, en sorts överlevnadsinstinkt. Att när energidepåerna börjar sina säger själen stop. Plötsligt räcker det och ändring måste ske. Fascinerande tycker jag. 

Ta kommando

Mycket är fantastiskt i mitt liv, det mesta till och med, vilket känns underbart. Men även i den bästa av världar finns små orosmoln som stör. Mina små orosmoln har den senaste tiden blivit större och börjat skymma för mycket av det fina i mitt liv. Men nu har jag fått nog. Jag måste ta tillbaka kommandot över min situation.
Jag vill alla väl och ser mig som en snäll person. Jag ställer gärna upp och försöker möta människor på deras villkor. Jag anstränger mig och vill gärna göra det rätta även om det inte alltid är vad som är rätt för mig. För det mesta är det bara roligt och väl investerad tid och kraft då det jag ger ut ofta kommer tillbaka. Men ibland ger jag betydligt mer vilket leder till energibortfall. Det går bra under en period, men blir det en längre tid och kanske dessutom åt flera håll, tar energin tills sist slut. Och det är detta som hänt mig, jag har fått nog. Det är dags att våga backa från de energislukande situationerna, även om det innebär att gå emot vad jag anser vara rätt beteende. Behovet av att våga ta hand om mig själv före andras förväntan har blivit överhängande. Jag orkar inte längre bry mig om, bjuda till, visa intresse eller göra det rätta när jag inte får någonting tillbaka. Vem bryr sig om mig om inte jag gör det? I energislukande situationer - ingen. Nu när detta energislukande lilla moln växt inom mig måste jag våga göra något. Jag måste ta ansvar för mitt eget liv och våga sätta mig själv i första rummet. Kanske kommer jag uppfattas som obekväm ibland men när inte balansen finns måste jag skapa den själv.

Prata

När livet inte riktigt går ihop sig och det känns rörigt är prata bra medicin. Att få prata ocensurerat och fritt ur hjärtat känns viktigt. Det blir lättare att hitta lösningar när jag sätter ord på saker och vad jag egentligen känner blir tydligare. Framförallt är det ett bra sätt att pysa ut övertrycket för att få tillbaka harmonin igen. Eftersom jag är en grubblare kan saker lätt ta orimliga proportioner om jag inte får ventilera ibland. Jag har både en fantastisk man och underbara vänner som gärna lyssnar när jag håller monolog om sådant som bekymrar mig, det är jag otroligt tacksam för. Det gör livet så mycket lättare. Allt blir inte löst av att prata, faktum är att många saker inte går att lösa utan det är som det är, men även den insikten blir tydligare när jag sätter ord på tankarna. Det blir sedan lättare att acceptera verkligheten sådan som den är och hitta ett förhållningssätt till detta.
Att få mina känslor och upplevelser bekräftade är också en viktig del i detta. Jag är besviken, arg eller ledsen och det är inget konstigt utan både rimligt och förståeligt. Det hjälper mig att känna inre lugn igen. Så Tack för att ni lyssnar, ni vet vilka ni är!

Livets puzzel

Ibland är det svårt att få till harmoni och balans i livet. Det kan handla om tid som inte räcker till, en frustration i kroppen som inte vill ge med sig eller att prioriteringarna blir fel gång på gång. Varför blir det så? Just nu känns mitt liv lite hackigt, jag är lycklig men en aning oharmonisk. Känner frustration över att tiden inte räcker till, irritation över händelser och relationer runt mig samt lite ledsen över att jag inte lyckas prioritera, i mina ögon, rätt. Ibland vinglar livet sig fram och det är svårt att hitta balansen igen. Varje försök att häva en svängning resulterar i en ny svängning åt ett annat håll och stadigheten uteblir. Istället växer känslan av frustration och misslyckande inom mig. Då gäller det att anta livets utmaning och försöka hitta minnen och tankar som väcker känslor av tillfredsställelse och lycka. Att försöka tränga ut de negativa tankarna och känslorna med glädje och mjukhet. Jag ska göra just detta och jag börjar med att krama min familj, hårt och länge!

Kärlek

Efter en dag som igår är det fantastiskt att komma hem till en kärleksfull famn och en vacker bukett. Då känner jag värmen och tacksamheten i varje cell. Jag önskar ni alla får uppleva den villkorslösa kärlek jag känner från min man. Full av respekt och ömhet. Det gör svårigheterna i livet lättare. 

Fina ord och värme från fina vänner är en annan källa till glädje. Att mötas av kärlek från sina vänner trotts alla brister är magi. Ta hand om varandra och missa inte en chans att ge värme och kärlek. Det kan betyda mer än du tror! 

P.S Tack fina J för din kommentar. Den rörde mig till tårar. 

Frustrerad

Ibland klarar jag inte att hålla ihop längre. Vissa dagar pyser jag över och allt tålamod och positivt tänkande är som bortblåst. Försöker vara snäll och förlåtande mot mig själv men det känns aldrig bra i magen när jag tappat humöret. När jag inte lyckas ta det där djupa andetaget innan jag regerar på en situation. När jag inte lyckas se förbi sådant som jag irriterar mig på hos andra i min omgivning utan att det istället får mer uppmärksamhet än de sidor jag uppskattar. Trivs inte med mig själv när jag känner så. Jag känner mig jagad och har svårt att komma ner till en harmonisk och mjuk känsla. Sådana dagar önskar jag att min positiva och lugna kraft var starkare och kunde omfamna all frustration och irritation. Kanske med träning.... Eller så behöver jag helt enkelt pysa över ibland - även om jag inte gillar det.