tisdag 23 december 2014

Julstämning



Jag tycker om julen, extra  mycket sedan jag fick barn. Älskar deras förväntan och spänning inför julafton. Finns Tomten eller är det pappa? Nu är han sedan några år avslöjad, men det spelar ingen roll. Tomten ska komma och när han gör det så finns han på något vis, just då. Den känslan sprider lite magi över julen - kanske finns det mer än vi kan se, om vi vågar tro och öppna våra sinnen.
För mig är julen just det - magi och känslan av att det finns massor av gott i världen. Det finns mycket hemskheter också, men vi får inte glömma att se det som är fint. Fokusera på allt som gör att vi känner den där känslan av glädje, förväntan och tacksamhet över att få finnas. Att vi får vara med om allt det fina, att vi spelar roll, att vi är värdefulla. Känna värmen i bröstet som strömmar ut i hela kroppen. Kärlek till alla nära, kärlek till dig själv och kärlek till livet. 

Julstämning finns inom oss själva. Vi kan skapa vår egen magi oberoende av livssituation eller status. 
Jag önskar er alla en magisk, mjuk, varm, kärleksfull jul full av tacksamhet och glädje!
Kram /M

lördag 20 december 2014

Vänskap

Jag blir fascinerad ibland över hos vem jag finner vänskap. Det är inte alltid där jag tror eller förväntar mig. För att hitta en vän är det själarna som ska mötas. Det är så härligt när det händer. Att hitta samhörighet och vänskap hos en annan person. Extra tacksam blir jag på något vis när den samhörigheten och vänskapen finns på oväntat håll. Hos någon jag lär känna lite av en slump.
Jag har flera fina vänner som kommit in i mitt liv via en gemensam händelse, plats eller upplevelse. Om det inte vore för den specifikt gemensamma nämnaren skulle vi troligen aldrig träffats, men vilka fantastiska personer de är. Och vad glad jag är att jag träffat dem!

Efter fina samtal med människor som berör skapas en fantastisk rymd inom mig. Som om jag svävar fram, full av mjukhet och värme. Tacksamheten känns, nästan fysiskt, eller inte bara nästan förresten - den känns i varje cell. Den känslan är magi. Den känslan är beroendeframkallande.

Ta hand om varandra och njut av att ni finns i varandras liv.
Kram /M

onsdag 17 december 2014

Berörd


Jag blir så oerhört berörd av hur fina vi är mot varandra. Musikhjälpen har precis lämnat Uppsala och vilket engagemang från hela landet! Hjältegalan sändes i fredags och där ser vi fantastiska berättelser där vi finns för varandra. Det finns många exempel på att vi lever i ett samhälle fullt av medmänsklighet, empati, värme och kärlek. Jag känner mig stolt över att vara en del av ett land som tar hand om varandra både inom och utom landets gränser. Vi engagerar oss, skänker pengar och visar medkänsla till de som behöver. Känslan att gå samman för att hjälpa andra är kraftfull och oerhört tillfredsställande. Det är vackert på alla sätt!

Kram /M

tisdag 16 december 2014

Perspektiv


Människor som upplevt trauman eller andra svårigheter i livet säger ofta samma sak; att de uppskattar livet mer efteråt. Att de får perspektiv och  njuter mer av det lilla. De tar inte längre saker för givet utan får perspektiv på vad som är viktigt. Det är en fantastisk insikt att vårda, även om priset många gånger kan vara väldigt högt. Ibland så högt att de positiva effekterna kan vara väldigt svåra att se eller uppleva.

Efter att vår son dog såg jag inget positivt med livet överhuvudtaget. Allt var svart, orättvist, tungt och smärtsamt. Ångesten slet i kroppen, sorgen värkte fysiskt och tanken på att leva utan mitt barn var outhärdlig. Livet runt omkring mig gick vidare, solen gick upp, fåglarna sjöng, mammor gick med sina barnvagnar, människor gick till sina arbeten, tränade och samtalade. Allt som om ingenting hänt medan min värld fullständigt slagits i spillror. 
Med mycket hjälp både professionellt, från vänner och framförallt med min älskade vid min sida, lättade chocken. Den omedelbara sorgen blev mjukare, ångesten dämpades och kärleken till mitt barn lyste något klarare än smärtan. Under denna tid föds vår dotter och rädslan för att något ska hända henne var tidvis förlamande, samtidigt som glädjen över att hålla mitt barn i mina armar var obeskrivbar.
Det tog dock ytterligare några år, ca 5 år,  innan jag hittat ett sätt att leva med min sorg och saknad. Där det även finns plats för riktigt glädje, äkta skratt och tacksamhet inifrån. Det var väldigt svårt i början att våga släppa fram känslan av glädje. Jag klandrade mig själv från flera håll. Ena sidan - hur kan du känna glädje när ditt barn dött. Andra sidan - hur kan du inte känna full tacksamhet och glädje över din dotter. Sanningen är att jag kände båda, samtidigt. Enorm sorg och fantastisk glädje, som om dom låg i varsin vågskål och balanserade i jämvikt. Men det var svårt för mig att se i början, då var alla känslor förknippade med skam och skuld. Som om det fanns ett rätt sätt att sörja och älska.

Det har nu gått lite över 15 år sedan min själ och mitt liv slogs i spillror. Det har gått upp och ner men min känsla är ändå att jag uppskattar livet, kanske mer och djupare än jag skulle gjort om jag inte förlorat mitt barn. Men ibland tappar jag perspektivet, offerkänslan tar över och det här med att uppskatta livet och inte ta saker för givet glöms bort. Med detta följer dåligt samvete. Jag som bär sån stor sorg borde känna extra stor tacksamhet och inte ta saker för givet. Inte reta upp mig för obetydliga småsaker utan njuta av att jag lever, har hälsan, två friska barn, en man jag älskar, arbete, fint hem... Listan kan göras lång. Men livet går upp och ner, och jag tror det är viktigt att vi tillåter oss att känna även när det är motigt. Jag måste få skrika på livet ibland, i grunden är jag ändå oerhört ödmjuk inför allt det fina. Jag kommer aldrig se någonting positivt eller någon mening med att min son dog, men jag försöker välja att se det positiva insikterna och lärdomarna jag fått till följd av detta. Jag kommer dock fortsätta uttrycka mitt missnöje och frustration när orken tryter, utan att känna dåligt samvete för det! Livet känns och det är så jag vill att det ska vara.

Kramen /M




fredag 12 december 2014

Medmänsklighet


Visst är det ett härligt ord - medmänsklighet. Att vara Med andra människor. Det är få saker som ger sådan tillfredsställelse som att göra något för någon annan. Att se glädjen eller tacksamheten i någons ögon på grund av något som jag gjort eller sagt. Den känslan är bara värme, mjukhet och harmoni.
Med den stundande julen, hjältegalor och Musikhjälpen är medmänskligheten lite extra i fokus så här i decembertid. Det värmer i hjärtat när vi går samman för varandra. Vi får ta med oss den känslan in i nästa år och sprida massor av medmänsklighet omkring oss. Det ger bara gott tillbaka, på alla sätt, för alla.

Kram /M

onsdag 10 december 2014

Uppehåll


Det var länge sen jag var här. Det "bara blev så". Livet kom emellan på lite olika vis. Under min frånvaro har jag varit än mer närvarande i mitt liv, mitt inre. Lär känna mig själv mer för varje dag, genom övning, yoga, mindfulness, samtal och inspirerande möten. Det är en spännande resa, att öppna dörrarna till sitt inre och se vad som finns innanför. Många frågor får svar, nya frågor dyker upp, känslor får sin förklaring och livet får en ny dimension. Det är en resa jag bara börjat och det ska bli väldigt spännande o se vart den tar mig.

Idag fyller min älskade dotter 14 år och det väcker många minnen och tankar. Jag summerar vårt liv tillsammans, från första spark till i dag. Vilken gåva! Ett efterlängtat barn, en dotter. Kärleken spränger nästan i bröstkorgen och stoltheten går inte att beskriva i ord. Vi har kramats, skrattat, bråkat, busat, gråtit, upplevt, pysslat, lekt, tjafsat, myst och lärt oss massor om livet av varandra. Jag är så oerhört tacksam! Det är en spännande resa att vara mamma, oerhört svårt emellanåt, men givande, utvecklande och inspirerande.

Det finns mycket att vara tacksam över. Se dina gåvor i livet o andas!
Kram /M