Vardag

Börjar helt ärligt längta till vardag. Det är härligt med sommarlov och semester, men vardagen är inte så dum den heller. Jag jobbar min andra veckan, maken sin första, efter semestern. Och jag gillar det. Nu längtar jag till skolstarten och aktiviteter. Jag gillar att vi alla har en plats där vi ska vara för att lära, utvecklas och inspireras. Det är underbart att vara ledig, slappa och bara vara. Men i längden behöver vi alla stimulans och utmaningar. Därför längtar jag till vardagen. Vardagen som är livet. För även om det finns många måsten i vardagen så finns det också utrymme för att göra sånt vi vill och mår bra av. Kombinationen gillar jag. Så välkommen vardag - varje dag, som är mitt liv.

15 år

 

23/7-1999 blev jag mamma. En stolt mamma full av kärlek. Men också full av smärta och sorg. 23/7 är dagen jag blev mamma till en ängel, vår Oliver.  Igår skulle han fyllt 15 år.... Hans födelsedag är känslosam för oss alla. Varje år gör vi hans dag till en familjedag. Vi gör någonting tillsammans i Olivers minne. I år hyrde vi kanoter och paddlade ut på den spegelblanka skön. En fantastisk upplevelse. Mjuk, lugn, tyst och skänkte en fin närvaro till dagen. Efteråt tog vi ett dopp innan vi åkte hem. Födelsedagsmiddag på restaurang hör till och så även i år! 

Vi alla reflekterar mycket kring vad som skulle varit, tänk om, tänk om inte. Skulle Oliver gillat det här eller det där? Skulle han varit busig eller lite lugnare? Det som är intressant är att vi alla har en väldigt lika bild av vår saknade son /bror. Nästan rörande eniga om karaktär och person. Som om vi alla har kontakt med honom. Hans närvaro känns stark när vi sätter ord på våra tankar. Jag älskar det! Då känns vi så hela som vi kan bli, när Olivers som person lyfts fram av oss som älskar honom.

Saknaden känns stark, svår emellanåt, men jag är glad för det. Jag vill att det känns. Det är lugnande på något vis att känna kärleken och saknaden av mitt barn så det värker i själen. 15 år, en evighet och ett ögonblick på samma gång. 

Grattis älskade, saknade barn. Puss o kram från din evigt stolta mamma <3

Ensamkväll

Familjen på egna äventyr. Jag ensam hemma efter jobbet. Jag stannar till i en inredningsbutik på vägen hem. Får med mig lite kuddar, ljusstakar, en lampa och en ny lite vän hem. Fixar och pysslar hemma innan yogan. Ett underbart pass fyllt av styrka, energi och harmoni. Lycklig kliver jag ut ur shalan och möts av solen. 

Hemma igen tar jag en lång, mjuk dusch. Tänder mina nya ljus och rökelse. Sätter mig med en bok i soffan. Läser, dricker jos och lyssnar till fåglarnas sång utanför. 

När jag sedan kryper i säng somnar jag på ett ögonblick. En skön kväll. En harmonisk kväll. Ensamhet kan vara berikande och lugnande. Jag hinner landa i mig själv.

Nu på morgonen är jag dock glad och tacksam över att min älskade familj är hemma igen, mjukt sovandes i sina sängar. 

Sömnlös

Denna natt var lång. Svårt att somna och sedan orolig natt med mycket vaken tid. Jag kan bli lite stressad av att inte kunna sova. Rädd att jag ska vara trött och må dåligt kommande dag. Varför vet jag inte, jag klarar mig bra på väldigt lite sömn. Det andra är att jag grubblar när jag ligger vaken. Det kan vara både bra och dåligt. I natt var det skönt nog mest bra. Jag har läst inspirerande böcker under semestern och igår hade jag och min man ett härligt samtal. Detta ledde till att nattens grubblerier hjälpte mig framåt i min personliga resa så nu har morgonens syssla varit att skriva ner nattens funderingar. Jag vill definiera mina livs-mål. Vad vill jag? Vad mår jag bra av? Det är stora och svåra frågor som kräver stort engagemang. Det gäller att våga lyssna inåt, ända in i själen. Utan yttre påverkan, utan hänsyn till omgivningens förväntan utan bara jag. Min vision, mitt liv. 

I nattens mörker och tystnad var det lättare att känna inåt och riktigt lyssna. Jag har långt kvar men nattens sömnlöshet var ett skönt avstamp. Och inte känner jag mig trött utan snarare pigg och full av tillförsikt. 

Semesterbubbla

Då var det dags igen - för några dagar i vårt smultronställe - vårt tält! Att ligga tillsammans hela familjen o småprata, busa, skratta o skoja innan vi somnar. Älskar det! Då njuter jag. Sonens hand vid ansiktet när jag vaknar. Lyssna till dotterns andning när hon sover tungt med mannens arm runt kroppen. Det är livskvalité för mig. Närhet till de jag älskar mest. En semester-bubbla jag gärna stannar lite till i. 

Sommar

       

Sommar, sol och värme. Det är balsam för själen. Ljumma mornar med en bok på balkongen. Njuta av tystnaden, meditera och insupa morgonens lugn. Det är fantastisk terapi. Det lugnar mig, lägger som en osynlig hand över upprörda, oroliga känslor. Jag tror inte att det bara är vädret, samma lugn går att få även en regnig morgon. Men min upplevelse är att det går lite lättare när solen skiner och ljuset flödar in genom fönstret. Lugnet infinner sig något snabbare när värmen sveper runt kroppen. Så nu njuter jag fullt ut. Välkommen solen. Välkommen värmen. Välkommen sommar! 

Semester

Två dagar hemifrån. Två dagar som ska göra oss alla fyra glada och nöjda. Då fick det bli Stockholm. Shopping, god middag på fin restaurang, akvarium och tivoli. Alla nöjda. Alla glada. Familjen är livet. 

I samklang

Kropp o själ hör ihop. Den ena påverkar den andra. När de är i samklang mår man som bäst. 

I dag var en bra dag. Samtal med fin vän. Ett riktigt skönt, jobbigt o fokuserat yogapass. Barn som lagar god middag. Kramas i soffan med familjen. Färska hallon. 

Idag var kropp o själ i samklang nästan hela dagen. Mjukt. Skönt. 

Oro

        

Ni vet den där känslan när kroppen är full av lugn och harmoni. Allt är som det ska vara och livet känns lätt. Det är en underbar känsla. Men sen har vi den där andra känslan. Känslan av ett stort oroligt moln som drar in över den harmoniska tillvaron. Ett oväder som rör upp känslor, skapar oro och gör livet lite svårare. Ofta kommer det utan förvarning. Plötsligt ändrar sig känslan i kroppen, den behagliga känsla byts mot olust, glädje mot irritation och besvikelsen över att inte kunna blåsa bort oros-molnet är stor. Då är utmaningen att hitta lugnet i den känslan. Att känna acceptans i att känslor ändras, att alla känslor behövs. Det är en svår utmaning. Det är väldigt lätt att svepas med av orosmolnet, befinna sig mitt i det och få svårt att hitta ut. De gånger vi lyckas stå kvar på marken, betrakta orosmolnet på avstånd, försvagas ovädret och det blir lättare att behålla harmonin trots upprörda känslor. 

Tankens kraft är stor. Vi blir vad vi tänker. Vi känner vad vi tänker. När vi hittar verktyg för att styra känslan med hjälp av tanken är vi en god bit på väg mot ett liv i harmoni. Ett liv där vi känner tacksamhet över livets skiftningar utan att bli rädda eller oroliga.