tisdag 30 juli 2013

Drömdag



"Det är som att vara i en dröm". Sonen om dagens upplevelse. Och han har rätt. Att äta och fika i en magisk miljö full av färg och vackra saker är som att befinna sig i en saga. Att dessutom vara med sin familj är en drömlik känsla. Lugnet och värmen i kroppen är helande för själen. 


Den drömlika känslan finns hos oss alla och jag mår riktigt bra. Känner mig fri på något vis. 


Vissa dagar är livet extra njutbart. Idag var en sådan dag. 





måndag 29 juli 2013

Positiv


Jag läser just nu en bok, The Secret. Den handlar om hur vi själva kan påverka vårt liv genom våra tankar och känslor. Jag har svårt att placera boken, den är lite speciell. Men den är helt klart en inspirationskälla, även om den i mitt tycke går lite långt ibland. En av de saker jag tagit till mig från boken är positivt tänkande. Jag tror på tanken att vi drar till oss vad vi sänder ut. Detta gäller även negativt tänkande. Om vi gnäller och har en negativ inställning sänder vi ut sådana signaler och drar därmed till oss mer negativitet. Men om vi väljer att se livet genom positiva ögon, att formulera vad vill önskar eller känna tacksamhet för vad vi har sänder vi ut glada och positiva signaler. Livet blir då ännu ljusare eftersom vi får tillbaka vad vi sänder ut.
Så om vi tänker på att alltid försöka formulera oss i positiva ordalag och undvika negationer hjälper vi oss själva till ett lyckligare liv. Min erfarenhet är att det fungerar fantastiskt bra. Om jag har en sämre dag och reflekterar över vad detta beror på så kommer jag alltid till samma slutsats, mina tankar styr mina känslor som i sin tur styr mitt humör. Likaså om jag upplever att människor omkring mig är på dåligt humör beror det nästan alltid på att jag sänder ut tråkiga signaler. Jag får tillbaka vad jag sänder ut.

lördag 27 juli 2013

Lugn


Ett av mina mål med den mentala träningen är att bli lugnare. Att inte hetsa upp mig så lätt utan försöka behålla inre harmoni, även i situationer jag upplever som stressande eller irriterande. Det är väldigt svårt då det verkar vara en framträdande egenskap hos mig, att snabbt bli irriterad. Mindfulness och yoga har hjälpt, vissa dagar mer än andra, så jag har en bit kvar. Det tråkigaste med den otåliga egenskapen är att den går ut över de jag älskar mest - mina barn. Nu kommer jag lägga energi på att hitta verktyg som hjälper mig behålla lugnet. Då kan jag komma ifrån situationer där jag agerar impulsivt vilket ofta leder till dåligt samvete. Mina barn förtjänar bättre bemötande även i pressade situationer. 

torsdag 25 juli 2013

Kloka ord



Det är denna insikt som gör att jag mår så bra. Jag försöker ta tillvara på livet varje dag och rikta focus på att vara lycklig. 

onsdag 24 juli 2013

Minisemester



Att åka iväg ett par dagar, bo på hotell, äta o dricka gott, kramas, shoppa, åka karusell, samtala, mm är som balsam för själen. Två dagar kan kännas som många och avkopplingen är total. Helt underbar känsla som gör att jag rekommenderar detta varmt. Vi som familj har njutit utan krav och gått upp i nuet och varandra. Varm i själen och full av harmoni är jag nu åter hemma och fortsätter njuta av ledigheten med familjen. Min vackraste och största energikälla. 

tisdag 23 juli 2013

14 år




Våra själar och hjärtan gick fullständigt i kras den dagen, för 14 år sedan, då vi tvingades lämna vår son kvar på sjukhuset och ensamma åka hem till en tom och tyst lägenhet. Våra liv hade för alltid förändrats, på ett fruktansvärt och obarmhärtigt vis.
Än idag ekar läkarens ord; ” Här är bröstet, här är hjärtat och det slår inte”. Allt blir svart, rummet snurrar. Fullständigt ofattbart!!
Minns blodprover, fostervattenprov,  hem och packa väska – lägger med pyjamas och filt till ”Pyret”. 

Minns tända ljus på balkongen, tårar, tårar, tårar.
Minns förlossning och första mötet; en varm, mjuk och alldeles underbar liten bebis. Massor av hår, hallonröd mun, vår son!
Minns våg av kärlek, stolthet och sorg.
Minns att vi ger honom hans namn - Oliver.

3 nätter och 3 dagar, det var vad vi fick med Oliver – 3 dygn. På dessa, några få timmar, skulle vi göra allt det som vi skulle gjort under ett helt liv!!!

Begravningen – att vi överlevde! Å ena sidan är den kristallklar i minnet. Å andra sidan är hela dagen en dimma…..

Känslan första tiden kan beskrivas så här:
”Bebisen är förlöst, vägd och påklädd. Ligger nerbäddad i sin säng. De båda föräldrarna tittar ner på den lilla, deras nyfödda underverk. Nu är förlossningen över, pojken är född. Det är både början och slutet på samma gång. Slutet för ett litet människoliv som släckts här på jorden, slutet på en niomånaders graviditet, slutet för hoppet och drömmarna om den lilla nya människan. Början på en stor tung sorg och förtvivlan över att mista sin älskade lilla.
Men ändå….
… en glädje över att han äntligen är född och att han är så fin, början på en kärlek och lycka över den lilla som växer sig starkare när sorgen över förlusten så småningom minskar och kärleken och glädjen över honom tar plats.”

Nu har 14 år gått. Så ogreppbart det känns. 14 år med Oliver, 14 år utan Oliver. Det går. På något obeskrivbart vis så går det.
Svart sorg
Ja jag gick rakt in
rakt in i det svarta
i smärtans helvete
smärtan efter min älskade son

Och jag kom ut
ut ur det svarta
bärande något inom mig
som var varmt och ljust

I mörkret fann jag ljus
i sorgen fann jag kärlek
Och så säger dom att jag inte är förälder
att jag inte har ett barn

Sorgen finns närvarande hela tiden. Likaså glädjen och kärleken. Två gånger har Oliver blivit storebror. Vi är stolta föräldrar till tre fantastiska barn.
Varje dag minns vi, ibland händer något som gör att det hugger till i hjärtat. Hela vår värld består av minnen. Solens värme väcker orons känslor till liv som den varma sommardagen för 14 år sedan. Färger, vägar, hus, musik, dofter – allt kan väcka minnen. Men minnen är bra. Minnen är trotts allt det enda vi har. Våra minnen är den enda länken till Oliver.

Vår familj är annorlunda. Vi har en speciell liten kille i vår familj och det är något som vi alla fyra jobbar med att klara av  - varje dag. Men vi har varandra och vi har Oliver. Vi lever tillsammans, fast åtskilda – vår familj – en trebarns familj!

Grattis älskade son på födelsedagen. Jag älskar dig ända till Nangijala.
/Mamma






söndag 21 juli 2013

Nuet


Att "bara vara" är inte min starka sida. Jag har en förmåga att planera och strukturera hela tiden. Jag har svårt att ta dagen som den kommer utan börjar ofta styra upp timmarna så snart jag vaknar. Men detta är något jag övar på - att ha en mer avslappnad attityd till de lediga dagarna. Det är nästan som om dagen är bortkastad eller förstörd om jag inte gjort en plan på förhand över hur timmarna bäst ska förvaltas. Jag glömmer dock att ibland förvaltas de bäst genom att bara njuta av friheten. Den tomma tiden där det ges utrymme för livet är en gåva som ska förvaltas genom att vara närvarande i stunden och inte i framtiden. Så det ska jag öva på under min semester, njuta i nuet och vara tacksam för "just nu".

fredag 19 juli 2013

Semester


Efter att ha varit hemma-mamma i 11 år och därefter endast arbetat deltid med lediga sommarlov ska jag idag gå på min första "riktiga" semester på 14 år. Det är en häftig känsla och jag måste erkänna att jag känner mig stolt över mig själv. Jag levde ut min dröm, jag vågade vara hemma med våra barn trots ansträngd ekonomi och påtryckningar från samhället om att arbeta. Trotts omgivningens skeptiska blickar och kommentarer kring hur mina barn skulle påverkas negativt av att inte gå på förskolan. Nu sitter jag här, med ett arbete som jag älskar, fantastiska kollegor och en underbart fin kontakt med mina trygga och glada barn. Det kunde inte vara bättre!

torsdag 18 juli 2013

Spegel


"Världen är som en spegel. Det enda du upplever är dig själv. Allt du tänker, känner, gör och ser kommer inifrån dig. Dina tankar, känslor, ideér, värderingar, funderingar och åsikter skapar din värld. Allt du upplever är dina upplevelser utfrån den du är och inte utifrån hur världen är."

Ett citat som jag tycker väldigt mycket om. Vad vi ger kommer tillbaka och om vår värld inte är så som vi önskar bör vi gå tillbaka till källan - oss själva. Vad sänder jag ut för signaler och på vilket sätt skapar det min värld? Vi får inte bli offer i vårt eget liv. Yttre omständigheter påverkar oss men det är hur vi låter detta styra oss som avgör. Jag är helt övertygad om att vi håller vår egen lycka i våra händer.


måndag 15 juli 2013

Nytändning

Att göra något som jag älskar och brinner för är en fantastisk källa till energi. När inspirationen känns som bortblåst och det är svårt att känna entusiasm är det helt underbart när den kommer tillbaka. Att göra nya Friskis-pass kan vara enormt tids- och energikrävande. Om dessutom inspirationen bleknar blir det riktigt tungt. Men att efter några dagars uppehåll, kliva in i mitten, känna endorfinerna pumpa och glädjen fylla hela mitt väsen, då får jag ny kraft. Ibland behöver vi påminna oss om varför vi gör vissa saker som kräver mycket engagemang. När det får oss att bubbla av glädje och energin flödar tillbaka i dubbla doser - då kommer entusiasmen och inspirationen tillbaka. Då orkar vi lite till, allt för att känna den underbara känslan igen, och igen, och igen...

lördag 13 juli 2013

Jämnvikt


Läste raden "Om man arbetat hårt uppskattar man semestern mer". Det stämmer i mycket, att motsatserna behövs för att skillnaden ska bli tydlig. Jag slogs då av att jag mår bättre och är lyckligare än någonsin. En lycka som jag aldrig trodde skulle vara möjlig efter vår sons död. Men tänk om jag kan se det som att lyckan jag känner idag är på grund av honom. Hans död är den tyngsta och svartaste sorg jag upplevt men kanske är det så, att för att balans ska uppnås måste lyckan bli lika stark. Olivers gåva till mig kan vara den glädje och kraft jag känner i livet just nu. Det har tagit tid att nå hit, snart 14 år, men så var ju förlusten förlamande svår. Jag har genom åren känt skuld emellanåt över att jag "mått för bra". Känslan lycka har varit lite förbjuden då sorgen är så stor och tung. Men om jag istället väljer att se det som naturens sätt att skapa balans, att lyckan jag känner även är ett mått på den sorg jag bär, blir det istället ett gåva att känna med stolthet.

fredag 12 juli 2013

Andas


Andas. Ta ett djupt andetag ända ner i magen och blås ut. Visst är det underbart. Att andas skapar en skön känsla i kroppen och ett lugn infinner sig. När jag andas medvetet känner jag mig så härligt levande. Jag känner livet i mig. 

torsdag 11 juli 2013

Plötsligt

Märkligt ändå hur man plötsligt får nog. Det kan ha varit på samma sätt under lång tid, till och med många år. Men så plötsligt är gränsen nådd. Det som har gått att tolerera framstår plötsligt som obegripligt och nästan omöjligt att acceptera. Men det kanske är hälsosamt, en sorts överlevnadsinstinkt. Att när energidepåerna börjar sina säger själen stop. Plötsligt räcker det och ändring måste ske. Fascinerande tycker jag. 

Ta kommando


Mycket är fantastiskt i mitt liv, det mesta till och med, vilket känns underbart. Men även i den bästa av världar finns små orosmoln som stör. Mina små orosmoln har den senaste tiden blivit större och börjat skymma för mycket av det fina i mitt liv. Men nu har jag fått nog. Jag måste ta tillbaka kommandot över min situation.
Jag vill alla väl och ser mig som en snäll person. Jag ställer gärna upp och försöker möta människor på deras villkor. Jag anstränger mig och vill gärna göra det rätta även om det inte alltid är vad som är rätt för mig. För det mesta är det bara roligt och väl investerad tid och kraft då det jag ger ut ofta kommer tillbaka. Men ibland ger jag betydligt mer vilket leder till energibortfall. Det går bra under en period, men blir det en längre tid och kanske dessutom åt flera håll, tar energin tills sist slut. Och det är detta som hänt mig, jag har fått nog. Det är dags att våga backa från de energislukande situationerna, även om det innebär att gå emot vad jag anser vara rätt beteende. Behovet av att våga ta hand om mig själv före andras förväntan har blivit överhängande. Jag orkar inte längre bry mig om, bjuda till, visa intresse eller göra det rätta när jag inte får någonting tillbaka. Vem bryr sig om mig om inte jag gör det? I energislukande situationer - ingen. Nu när detta energislukande lilla moln växt inom mig måste jag våga göra något. Jag måste ta ansvar för mitt eget liv och våga sätta mig själv i första rummet. Kanske kommer jag uppfattas som obekväm ibland men när inte balansen finns måste jag skapa den själv.

onsdag 10 juli 2013

Prata


När livet inte riktigt går ihop sig och det känns rörigt är prata bra medicin. Att få prata ocensurerat och fritt ur hjärtat känns viktigt. Det blir lättare att hitta lösningar när jag sätter ord på saker och vad jag egentligen känner blir tydligare. Framförallt är det ett bra sätt att pysa ut övertrycket för att få tillbaka harmonin igen. Eftersom jag är en grubblare kan saker lätt ta orimliga proportioner om jag inte får ventilera ibland. Jag har både en fantastisk man och underbara vänner som gärna lyssnar när jag håller monolog om sådant som bekymrar mig, det är jag otroligt tacksam för. Det gör livet så mycket lättare. Allt blir inte löst av att prata, faktum är att många saker inte går att lösa utan det är som det är, men även den insikten blir tydligare när jag sätter ord på tankarna. Det blir sedan lättare att acceptera verkligheten sådan som den är och hitta ett förhållningssätt till detta.
Att få mina känslor och upplevelser bekräftade är också en viktig del i detta. Jag är besviken, arg eller ledsen och det är inget konstigt utan både rimligt och förståeligt. Det hjälper mig att känna inre lugn igen. Så Tack för att ni lyssnar, ni vet vilka ni är!

måndag 8 juli 2013

Livets puzzel

Ibland är det svårt att få till harmoni och balans i livet. Det kan handla om tid som inte räcker till, en frustration i kroppen som inte vill ge med sig eller att prioriteringarna blir fel gång på gång. Varför blir det så? Just nu känns mitt liv lite hackigt, jag är lycklig men en aning oharmonisk. Känner frustration över att tiden inte räcker till, irritation över händelser och relationer runt mig samt lite ledsen över att jag inte lyckas prioritera, i mina ögon, rätt. Ibland vinglar livet sig fram och det är svårt att hitta balansen igen. Varje försök att häva en svängning resulterar i en ny svängning åt ett annat håll och stadigheten uteblir. Istället växer känslan av frustration och misslyckande inom mig. Då gäller det att anta livets utmaning och försöka hitta minnen och tankar som väcker känslor av tillfredsställelse och lycka. Att försöka tränga ut de negativa tankarna och känslorna med glädje och mjukhet. Jag ska göra just detta och jag börjar med att krama min familj, hårt och länge!

torsdag 4 juli 2013

Kärlek



Efter en dag som igår är det fantastiskt att komma hem till en kärleksfull famn och en vacker bukett. Då känner jag värmen och tacksamheten i varje cell. Jag önskar ni alla får uppleva den villkorslösa kärlek jag känner från min man. Full av respekt och ömhet. Det gör svårigheterna i livet lättare. 
Fina ord och värme från fina vänner är en annan källa till glädje. Att mötas av kärlek från sina vänner trotts alla brister är magi. Ta hand om varandra och missa inte en chans att ge värme och kärlek. Det kan betyda mer än du tror! 

P.S Tack fina J för din kommentar. Den rörde mig till tårar. 

onsdag 3 juli 2013

Frustrerad


Ibland klarar jag inte att hålla ihop längre. Vissa dagar pyser jag över och allt tålamod och positivt tänkande är som bortblåst. Försöker vara snäll och förlåtande mot mig själv men det känns aldrig bra i magen när jag tappat humöret. När jag inte lyckas ta det där djupa andetaget innan jag regerar på en situation. När jag inte lyckas se förbi sådant som jag irriterar mig på hos andra i min omgivning utan att det istället får mer uppmärksamhet än de sidor jag uppskattar. Trivs inte med mig själv när jag känner så. Jag känner mig jagad och har svårt att komma ner till en harmonisk och mjuk känsla. Sådana dagar önskar jag att min positiva och lugna kraft var starkare och kunde omfamna all frustration och irritation. Kanske med träning.... Eller så behöver jag helt enkelt pysa över ibland - även om jag inte gillar det.