söndag 22 maj 2011

Blödig?

Jag har alltid varit lättrörd, men med barnen och åldern börjar det nästan bli larvigt. Jag gråter åt allt, eller nästan allt. Det kan vara en tramsig såpa, en reklamfilm, en bild, en textrad... Jag kan sitta och "zappa" runt på tv, kommer in mitt i ett program och blir rörd direkt. Får väl se det som positivt att jag har nära till mina känslor, men ibland känns det lite patetiskt..

Oj vad tiden går


Minuter, timmar, dagar och veckor fullkomligt rusar fram. Vissa dagar är nästan varje sekund bokad. Ibland känns det tungt med många krav från olika håll, men för det mesta har jag väldigt roligt. Tröttheten kan slå till med full kraft emellanåt, men jag tycker nog ändå att det är värt det. Jag har en del uppdrag; ordföranderollen, jympaledaren, arbetskamraten, mamman, frun, väninnan och alla dessa uppdrag kräver sin tid. Detta gör att ibland räcker tiden inte till, men för det mesta får jag ihop det även om det är på sekunden. Varför utsätter jag mig för detta kan man undra? Svaret är enkelt - för att det är kul! Jag har riktigt roligt i alla mina roller och jag lär mig massor hela tiden. Det är enormt utvecklande för mig som person och det gör att jag inte känner mig redo att säga ifrån något uppdrag, inte än i alla fall. Jag väljer att känna mig privilegierad - att trivas så bra med livet att jag vill ha fler timmar per dygn. Det är inte alla förunnat. Lyckliga jag!