söndag 24 april 2011

Släkten är...


.... värst? bäst? konstigast? Så här i påsktider går dagarna mycket åt till att umgås med släkt och vänner. Det är trevligt men kan också bli lite jobbigt. Jag är lite av en ensamvarg, har alltid varit. Att umgås i stora grupper eller att alltid ha sällskap är inte riktigt min grej. Det betyder inte att jag tycker illa om min släkt och mina vänner, det är bara sån jag är. Nu under påskhelgen när vi träffat våra släkter har jag fascinerats av hur otroligt olika vi är, både släkterna som helhet men även vi individer inom resp släkt. Att man kan bli så olika när föräldrar och uppväxt är detsamma... Att jag kan älska en man över allt annat medan hans bror retar mig galen. Intressant tycker jag. Och tänk att jag och min man kan passa så fantastiskt bra ihop på alla plan trots att vi kommer från två helt olika typer av familjer /släkter. När det gäller vår bakgrund finns det i stort sett inget som förenar oss, men ändå fungerar vi nästan magiskt bra tillsammans. Mycket fascinerande! 

lördag 16 april 2011

Ont


En liten skada kan vara otroligt smärtsam. Att skära sig på ett papper tillexempel, löjligt smärtsamt. Här om dag slog jag min tå i ett bordsben. Jösses vad ont det gjorde och sen dess har denna lilla tå värkt. Känns fånigt att en liten tå påverkar mig så mycket, jag har inte brutit ett ben eller krossat ett bäcken - jag har slagit i en tå... Ja, ja, ont gör det så just nu är jag bästa kompis med Alvedon.

söndag 10 april 2011

Bättre förr?


Jag kan bara konstatera att jag är glad att jag valt hemmfru yrket på 2000-talet och inte 1950-talet. Lägg sedan till världens bästa man så framstår detta urklipp som... ja, vadå - jag saknar ord. Men som underhållning är det lite kul.

Rörd


Våruppvisning med Uppsalaflickorna. Varje år är det samma sak - får bita mig i läppen för att inte börja grina när 3-4 åringarna kommer in för att visa sin lilla dans. Dom är helt underbara. För 7 år sedan var min egen dotter i den åldersgruppen och när speakern sa "och så är det dags för våra minsta deltagare.." öppnades floden och jag hade svårt att se genom mina tårfyllda ögen. Fina, härliga, underbara barn!
Nu 7 år senare spricker nästan hjärtat av stolthet när jag ser min lilla tjej som jular, står på händer och rulla ner i kullerbytta, flyger över plinten... Hela tiden med rak rygg och stort leende som glittrar mot publiken. Det kanske inte alltid är så kul och sjussa till gymnastiken eller sitta o vänta i omklädningsrummet - men dagar som dessa gör allt värt det. Kärlek!

lördag 9 april 2011

Utveckling


Att leda startpass är livsglädje! Stämningen är underbar, men det som gör mig rörd varje termin är att se utvecklingen i gruppen. Gruppen går från lite vilsen och försiktig till stark, stabil och järnkoll på bara ett par månader. Det är helt fantastisk att få uppleva denna utveckling. Så här i terminens andra halva är jag omgiven av rakryggade, starka pensionärer som strålar av glädje och stolthet. Känslan det ger mig i själen är obeskrivbar. Det är en gåva att få leda startpass - en gåva full av livskvalité!

fredag 1 april 2011

Nej


Nej, tyvärr jag hinner inte. Nej, jag kan inte. Nej, ledsen med det funkar inte. Nej, jag har ingen möjlighet. Nej, ledsen men jag behöver vila. Nej, tyvärr jag är upptagen. Nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej....

Bara övar lite...