söndag 27 februari 2011

Fräääs


Ibland känner jag mig som en arg katt. Vresig, vass och bitsk. Ingen kul känsla. Dom som får se mest av denna vresiga sida är dom jag älskar mest - mina barn. Varför gör jag så?!?!?! Blir så obeskrivligt besviken på mig själv när jag ryar, fräser och är bitsk i tonen, ändå gör jag det. Kopplat till detta gräsliga beteende är min otålighet. Jag har verkligen ett uselt tålamod, både mot mig själv och andra. Ännu en riktigt tråkig egenskap. Önskar det fanns någon mirakelkur som förvandlar en otålig o vresig mamma till en gladare, lugnar och mer harmonisk person. Om jag ska försöka analysera mig själv, inte jättesmart - jag vet, men om jag skulle göra det ändå, så kan jag konstatera några saker. Det ena är att de dagar jag inte sett röken av någon arg och vresig katt är de dagar jag känner balans. När jag känner att barnen fått sin tid, maken sin och jag min, då spinner jag och mjauar mjukt o fint. Det andra är att om jag ser till att planera min tid med goda marginaler så att inte stress uppstår, gärna i vääääldigt god tid med tydliga listor så finns det mer tålamod och ingen arg katt. Låter ju enkelt det där - varför gör jag inte bara det då? Ja, det är betydligt svårare än det låter. Det kräver mycket jobb, engagemang och planering vilket inte alltid är lätt att få till. Så det är till att fortsätta kämpa och känna tacksamhet de dagar jag lyckas få till balans, harmoni och god planering. 

fredag 25 februari 2011

Hemmafru


Såg en debatt på tv häromkvällen gällande hemmafruar. Hemmafru-sidan skötte sig utmärkt och lyfte fram bra argument i frågan. Motståndarna sa att kvinnor som arbetar heltid mår bättre och är lyckligare?!?! Helt obegriplig generalisering. Hemmafruarna lyfte bland annat fram valfriheten. De ansåg att varje kvinna är kapabel att själv välja huruvida hon vill vara hemma medan barnen är små eller inte. Jag tycker det är helt otroligt att inte hemmafru yrket har högre status. Varför är det helt ok att arbeta på en förskola och ta hand om andras barn men inte att stanna hemma och ta hand om sina egna barn? Helt obegripligt. En karl i "motståndar-sidan" hävdade att hemmafruarna gör så att föräldrarollen blir ojämlik och att papporna får kliva tillbaka och bli sk söndagspappor. Hur är det möjligt? Att en mamma som är hemma om dagarna och tar hand om barnen och hemmet hindrar pappan att umgås med sina barn? På vilket sätt skulle två heltidsarbetande föräldrar frigöra mer pappa-barn-tid? I vår familj är det precis tvärtom. När pappa kommer hem från arbetet är allt hemarbete avklarat, alla läxor är gjorda och vi har ren familjetid tillsammans utan måsten. 
Jag och min man är helt övertygade om att jag har varit hemma med barnen i snart 12 år har bara varit bra, för alla, både barnen och oss vuxna. Det har skapat en harmoni i vår familj, barnen har fått en lugn, trygg och stabil uppväxt med massor av kärlek och bekräftelse. Vi vuxna har sluppit massor av vardagsstress och har därmed kunnat fokusera på barnen och vår relation till varandra. Jag kan inte förstå varför det endast räknas som jämlikhet om mannen diskar och kvinnan meckar bil. Varför kan inte var och en göra det som han eller hon är bäst på? En familj innebär massor av jobb, vem som gör vilket jobb spelar väl ändå ingen roll utan huvudsaken är att alla känner en rättvis fördelning av arbetet. Om min man har jobbat hela dagen på sitt arbete är det varken mer eller mindre värt än mitt arbete med hem och familj här hemma. Ingen av oss tycker det är någon skillnad.
Det som också irriterar mig är att man inte får välja att vara hemmafru utan att klassas som lat eller underlägsen sin man. Vi har ett kärleksfullt och jämlikt äktenskap där min man får mig att känna mig extremt värdefull för honom och våra barn. Att vara hemma och ta hand om hem och familj är mitt drömyrke, alla vill inte bli läkare, ekonomer, florister eller annat. Alla är olika och det borde samhället respektera. 
Förskolorna får varja år över 100 000:- per barn, vi hemmafruar får ingenting. Märkligt. Jag anser mig inte har rätt till hela summan, men några kronor tycker jag att vi förtjänar för det arbete vi gör. Jag är helt övertygad om att vi som stannar hemma och tar hand om våra barn gör en stor samhällsinsats. 

Jag är en stolt och glad hemmafru eller hemmamamma som jag föredrar att säga. Mina barn är trygga, glada, harmoniska och kloka individer. De delar med sig av sina innersta tankar och känslor, vi hjälps åt att lösa problem och funderingar vilket gör att vi har en djup och nära relation till varandra. Det är med enorm värme och stolthet jag ser på mina barn idag och vet att jag varit en stor del i att forma de människor dom är idag! 

onsdag 16 februari 2011

Kalender


Vad vore jag utan min kalender? Antagligen väldigt ofta på fel plats vid rätt tid, eller varför inte på rätt plats på fel tid. Med flera liv än sitt eget att hålla reda på skulle jag aldrig klara mig utan en kalender i allmänhet men iCal i synnerhet. Jag har fått ett annat lugn i kroppen sen jag ordnade mitt liv i iCal med synkning mellan dator och telefon. Med en färg för olika kalendrar, min, barnens, mannens, jobbet... så blir allt väldigt strukturerat och ordnat. Helt i min smak! Om livet känns rörigt och stressigt, varför inte ta hjälp av det som finns?! Jag försöker ju ordna upp mitt liv, både emotionellt och annars och detta är verkligen ett steg i rätt riktning.

tisdag 15 februari 2011

Champagne på Grand


Något som får mig att må riktigt bra är att njuta av lyx och kvalité. I helgen fick jag njuta av champagne på Grand hotel, fantastisk show på Berns, drinkar på Lydmar och övernattning på hotell. Det är en sådan total kontrast från mitt vardagsliv, som jag älskar, men att få kliva in i lyx-bubblan ett dygn är helt obetalbar upplevelse. Jag känner hur hela kroppen slappnar av, jag njuter med alla sinnen och det ger mig en total återhämtning.  
Ibland kan jag önska att jag var rik och kunna njuta av detta lite mer, men samtidigt - skulle jag känna samma njutning och avkoppling av lyxlivet då? Troligen inte. Efter ett sådant här dygn känner jag en enorm tacksamhet över mitt liv. Jag har ett underbart äktenskap med en man jag älskar gränslöst. Fantastiska barn som jag har ynnesten att få vara hemma med. Ett boende som jag trivs med och skänker mig harmoni och glädje. Ovanpå detta har jag dessutom möjlighet att någon gång då och då njuta av ett dygn i lyx och flärd. Jag har verkligen ett helt fantastiskt liv som innehåller massor att vara tacksam för!

torsdag 10 februari 2011

Harmonisk omgivning


Något som jag tycker är riktigt kul är att rensa, plocka i ordning, möblera och fixa. Det är renande på något vis, att skapa ordning och struktur omkring mig. Idag är det styrelse-expeditionen som ska få sig en genomgång. Nytt golv lades igår och nya möbler kommer idag, så nu ska jag gå ner och rensa, plocka och möblera i ordning. Ska bli så kul! 
Även här hemma har jag gjort en insatts i veckan. Vitrinskåp, stora skänken och alla köksskåp har fått en genomgång, rensning och uppstrukturering. Aaahh, känns fantastiskt!
För mig är detta ett fantastiskt sätt att nå harmoni, om än bara för en stund ;-)

måndag 7 februari 2011

Upp & ner


Jag kan fascineras över hur mitt humör och sinnesstämning kan svänga under en dag. Jag kan vara allt från nöjd, tillfreds och glad till att bara en stund senare känna mig ledsen och deppig. Det behöver inte hända något. Det kan till och med vara samma saker/tankar som framkallar dessa totalt olika känslor. Sådana dagar undrar jag hur min hjärna fungerar. Det som ena stunden känns som en bra lösning, ett spännande projekt eller som något att vara enormt tacksam för kan i nästa framstå som ett orosmoment som bara irriterar mig och gör mig ledsen. 
Tänk om jag kunde lära mig förmågan att hålla fast vi dom positiva känslorna och tankarna. Att stanna i tanken när det känns bra och inte grubbla vidare. Det är som om känslorna och tankarna åker bergodalbana inom mig och jag försöker hänga med. Ibland är livet en hissnande resa.

söndag 6 februari 2011

Kroppen


Ibland påminns jag om att kropp och själ hänger ihop. En pigg, glad, balanserad och harmonisk själ blir inte sjuk eller skadad. Det är min absoluta övertygelse. I mitt fall har jag gått en längre tid med obalans i livet. Jag har känt mig jagad, orolig, trött, och med min fenomenala förmåga att grubbla så.... ja, ni fattar.
Allt detta ledde till att jag för ett par veckor sedan fick ont i ryggen, vilket jag får ibland, men med några års mellanrum blir det riktigt illa. När jag frågade naprapaten varför det blev så och hur jag kan undvika att det händer igen får jag till svar - hur mår du annars? Är det mycket omkring dig, har det hänt något speciellt? Han tydliggjorde det jag egentligen redan visste, smärtan i ryggen var kroppens sätt att tvinga mig ta tag i min situation. Det kändes faktiskt ganska skönt att inte längre kunna skjuta upp det jobbiga, att tvingas se över mitt liv och faktiskt ta tag i det som behöver förändras. 

Naprapaten hade ett uttryck som passar så bra på mig: "Du har för mycket eld inom dig, du behöver tillsätta mer vatten." Jag är full av känslor som snurrar runt, runt och analyseras från alla tänkbara och otänkbara vinklar. Jag är väldigt mycket av allting, jag blir väldigt glad, otroligt ledsen, galet arg, hysteriskt orolig osv. Om jag ska orka leva med denna känslostorm inom mig måste jag hitta något som balanserar upp, tillföra mer vatten. Hur gör man det? Ingen aning, men att skriva är för mig ett första försök. Ett försök till ventil, till att skapa lite ordning på mitt inre kaos för att kanske på så vis få mer struktur på grubblerierna och därmed bli mer realistisk i mitt kännande och tänkande. 

Ryggen hann precis bli på bättringsvägen när jag blir förkyld. Jag är sällan sjuk, det var 2-3 år sedan sist, så jag är helt övertygad om att jag helt enkelt gått riktigt, riktigt för långt den här gången. Ryggen och förkylningen är tydliga tecken på att kroppen (läs själen) inte orkar mer. Jag måste dels göra fysiska förändringar i mitt liv och dels psykiska förändringar i hur jag hanterar situationer. Så nu, när jag ändå inte kan göra så mycket annat än ta det lugnt, ska jag sätta mig och på allvar ta tag i att vända mitt liv mot harmoni och balans. 

Kropp och själ hör hop, nu börjar vägen mot att få dom i harmoni....


torsdag 3 februari 2011

Kärlek


Känner mig uppfylld av kärlek och saknad. Kärlek till mina barn som fyller mitt liv med glädje, oro, upptäckarlusta, värme, stolthet.... ja, listan kan göras hur lång som helst. Saknad, och kärlek, efter min lilla son som inte fick stanna hos oss. Över 11 år har gått sen jag höll dig i mina armar och ändå känns du ibland så nära...
Idag känner jag även saknad efter min älskade som varit bortrest. Också saknaden efter min vän som bor i annat land känns just nu stor. Vissa dagar är jag totalt uppfylld av känslor, stora, starka känslor. Det kan vara både skönt och jobbigt. Kärleken till mina barn är helt fantastisk men så stark att den ibland blir smärtsam, men skönt smärtsam på något vis. Sorgen efter mitt barn kväver mig nästan vissa dagar. Jag upplever det som att jag känner livet i mig när känslorna intar varje väsen av mitt inre. Och det är härligt - att känna livet inte bara leva det, även om det nästan tar andan ur mig ibland.

onsdag 2 februari 2011

Missförstådd



Ni är säkert flera med mig som ibland känner er rejält missförstådda. Jag försöker göra någonting bra, inte bara för mig själv utan för flera i min omgivning, och tillbaka kommer gliringar och försvarstal som tydligt visar att de totalt missförstått mina intentioner. Att försvara sig i det läget är väldigt svårt och leder ofta bara till bråk. Sådana gånger känner jag mig ledsen, lite uppgiven och frustrerad samtidigt. Varför kan dom inte se att jag bara vill väl? Jag försöker ju få till någonting bra här och så ser dom det från helt fel håll?
Jag tycker det är otroligt svårt att gå vidare efter en sån incident. Personerna är ju arga och upprörda på mig av helt fel anledning och det gör ont. Det är lite fascinerande att jag har så svårt att släppa när jag blivit missförstådd. Jag har inga problem med att säga min mening och jag står väldigt tydlig i mina åsikter och värderingar. Om någon inte tycker lika är inget problem, inte heller om någon blir arg på vad jag sagt eller gjort - så länge dom inte missförstått mina intentioner. Men Jjag har så makalöst svårt att acceptera när jag blir missuppfattad. Det kan älta och vältras inom mig huuuur länge som helst. För som sagt, oftast är det hopplöst att i efterhand försöka förklara vad jag faktiskt menade. Det leder oftast till fler missförstånd och djupare hål att försöka ta sig upp ur.
Man kan ju inte vara uppskattad av alla men jag vill gärna inte bli illa omtyckt av fel anledning.

tisdag 1 februari 2011

Tacksam


Jag inser när jag läser mina tidigare inlägg att jag kan uppfattas som en väldigt deppig person full av problem. Så är det inte! Däremot saknar jag balans och harmoni. Det är mycket som är bra i mitt liv, jag känner enorm tacksamhet för min man, mina barn, min tillvaro i stort. Just därför kan det kännas extra frustrerande att inte känna sig tillfreds - allt är ju så bra varför känns inte det i hela mitt väsen?! 
Jag har med åren lärt mig att den enda som kan ta ansvar för mitt liv är jag själv. Jag kan inte styra allt som sker men jag kan styra hur jag hanterar det jag ställs inför. Jag måste ta ansvar för mig själv och mitt liv. Den här bloggen är ett steg i den riktningen, ett verktyg i min strävan mot inre frid, balans och harmoni. Om jag hittar ett sätt att avlasta mitt inre från alla funderingar och grubblerier kanske jag kan få plats för mer positiva, energigivande tankar och känslor. Att skriva ner det som snurrar i mitt inre kanske kan hjälpa mig att få struktur och ordning på alla funderingar som far omkring. Att få en överblick på mitt inre kaos. 


Mat för själen




Inte bara vad jag tänker påverkar hur jag mår utan även vad jag äter. Däremot är beteendet detsamma, jag äter sånt jag inte mår bra fast jag vet att jag mår både psykiskt och fysiskt dåligt efteråt. Återigen måste jag ställa mig själv frågan - varför gör jag så?! Först är jag elak mot mig själv i tanken och sen trycker jag i mig mat och godsaker som jag inte mår bra av. Eller är det tvärt om?! Hmmm. Det måste bli ett slut på detta. Jag har ju möjligheten att må bättre bara jag tar tag i det. Ok, jag erkänner, tankens kraft är sjukt svår att styra men mina handlingar är, inte lätt, men lättare att kontrollera. Så nu får det vara nog! 
Om jag tar hand om min kropp så kanske det blir lite lättare att även ta hand om själen. Kropp och själ hänger ju ihop, mer än man tror, alltså borde en kost som jag mår bra av även återspeglas i mitt mentala välbefinnande. 
Så får det bli - nu kära lilla kropp ska jag ta hand om dig!